Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

Amager Colocoff (Vintage 2010)

Varunummer: -, Flaska 375ml, 115:90:-kr, Alkoholhalt: 12%

Ölhundbetyg

8

Ännu en gamling som legat och tryckt i källaren länge. 8 år för att vara mer precist tror jag. Amagers Colocoff har allt som en charmig högkvalitetsöl från ett litet hantverksbryggeri kan ge. Robust 375 ml-flaska (grön dock) med grimma och naturkork som kräver korkskruv, prydlig stämpel på korken samt genuin och matnyttig info på etiketten. I och för sig kan man sakna info om vilken humle, malt eller kaffe som använts men när det gäller en sån här öl känns humlen ganska sekundärt. Innehållet är en stor och maffig imperial stout på 12% med kaffe från Kenya och som legat 28 månader på whiskyfat från Stranahan, Denver.

Utseende: Ölet är nattsvart och oljigt och den lilla skumbildning som blir försvinner snabbt utan ett spår.

Doft: Hypnotisk med en fet mix av mogen whisky, mörk choklad, kaffepralin och lagom soja samt lite portvin.

Smak: Söt och lite bränd med mörk bitter choklad, kryddigt kaffe och värmande whisky.

Mun: Kroppen är stor, kolsyran är låg och texturen oljig.

Ett öl som svarat bra på lagringen och säkerligen hade pallat de extra två åren till bäst före-datumet 2020 som Amager satt. Kul lagringsobjekt! Tyvärr tycker jag man ser sådana här öl mer sällan nu för tiden.

Mer info om Amager Colocoff (Vintage 2010):

Porter/stout

HaandBryggeriet Akevitt Porter

Varunummer: 11641, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

8

En starkare fatlagrad porter från norska HaandBryggeriet som dök upp första gången i början av 2010 och verkar ha varierat i alkoholstyrka med en topp på över 10% för att nu ha landat på mer modesta 7%. Grundölet är en kraftigare porter som, enligt importören AMKA, sedan fått ligga på relativt små inhemska akvavitfat i två månader.

Utseende: Mörkbrun/svart och utan bottensats. 2-3 fingrar högt brunt skum som lämnar vissa rester efter sig.

Doft: Lite kryddig doft med rostade toner av mörk choklad och lakrits med en spännande mix av viol och akvavit. Något känns även lite lätt rökigt. Eller rättare sagt som torv/peat.

Smak: Rostad och söt med betoning på lakrits med bakomliggande choklad, men också en lite druvigt syrlig fruktighet och kryddig alkoholton från akvavitfatet. Även här lite viol.

Mun: Medelstor kropp med lite mjukt kittlande kolsyra och oljig textur.

Till en början känns den lite väl lakritsstinn, vilket är en smak som ofta dyker upp i stouts och porters och som jag fått mer och mer svårt för. Men så växer den till ett riktigt snyggt öl med bra avvägning på fatlagringen. Akvavitfatet är tydligt men ändå lagom och ger en intressant kryddighet med bara lätt känning av alkohol i avslutet.

Mer info om HaandBryggeriet Akevitt Porter:

Porter/stout

Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout

Varunummer: 31055, Flaska 330ml, 39:70kr, Alkoholhalt: 10.7%

Ölhundbetyg

7

  1. Hej allihopa! Back from the dead…

…with a dark skull! Såg en för mig ny imperial stout från Electric Nurse på mitt lokala bolag och tänkte att den kunde vara kul att prova då det var oerhört länge sedan jag drack ett öl från denna bryggarduo. Och så fick jag den helgalna idén att jag skulle testa senaste uppdateringen av wordpressappen och här är vi nu…

Texten på baksidan av flaskan pratar om att en “bas/gitarrspelande ölfantast” som heter Victor samarbetat med “hårdrockaren Peter” (Electric Nurse) samt att resultatet blev denna stout som ska påminna om bandet Entombed ADs tyngd. Tänk att någon skulle välja att referera till Entombed AD istället för enbart Entombed idag! Jaja…

Det är i alla fall en imperial stout bryggd med kokos, havremalt och kokossocker utöver de mer basala ingredienserna. Styrkan ligger på 10,7%. Ölet är bryggt hos Dugges.

Utseende: Etiketten ser lite småbilligt rockig ut. Ölet är kolsvart med lite brunt i kanten och jag får slå det ganska hårt för att bygga upp ett finger högt brunt krämigt skum. Ser fint ut! Inga jobbiga klumpar i botten.

Doft: Rejäl sötma med chokladsås, nybryggt kaffe, kokos och lite bläck/tusch.

Smak: Söt och rostad med choklad, lakrits, bläck, kokos och lite mörk sylt.

Mun: Stor kropp med mjuk och oljig textur med låg kolsyra. Som en efterrätt.

Yeah! En söt och mullig efterrättsstout med låg kolsyra och markerad sötma. Positiv överraskning och tankarna går åt vissa stouts från De Molen, Omnipollo och Monks/Charles Cassino. Markerad sötma, men med en fin grundsmak och förhållandevis drickbar. Åttan är nästan där.

Mer info om Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout:

Porter/stout

Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015

Varunummer: 11007, Flaska 750ml, 209kr, Alkoholhalt: 12,9%

Ölhundbetyg

8

Sierras imperial stout Narwhal som fått ligga på Kentucky Bourbon-fat. Väldigt limiterad och eftertraktad. Väldigt dyr. God?

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort kompakt brunt skum. Snyggt!

Doft: Tydlig bourbonkaraktär med whisky/bourbon, kokos och ett drag av dillchips som jag ofta tycker mig känna i vissa unga bourbonfatlagrade stouts. Sedan kommer de klassiska stoutdofterna som lakrits och mörk choklad med lite svett trä. Det är lite hett och spetsigt men välgort.

Smak: Söt och rostad med stor betoning på lakrits och bourbon. Chokladsås och soja, aningens vinösa drag av mörk frukt och med tempereringen så kommer en ton av bläck/tusch fram. Markerad beska blandar sig med bourbon/alkohol, men även om alkoholen är märkbar så känns den förhållandevis dold/integrerad.

Mun: Stor fyllig munkänsla med mjuk kolsyra och kladdig/krämig textur.

Ett mycket välgjort och lyxigt öl för stilen. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för mycket lakrits för min del, och jag tror att lite ålder, säg en 3-4 år, hade kunnat balansera ut lite av alkoholen och fatlagringen och kanske släppt fram lite mer choklad. Hantverket är tydligt dock.

Mer info om Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015:

Porter/stout

Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år)

Varunummer: 11314, Flaska 500ml, 34.90kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

8

Mohawks Whiteout Stout som bryggs för vintersäsongen varje år lanserades första gången 2012. Idag kommer den på 33cl flaska, men då var det en frikostig halvliter som gällde. Jag tog chansen att se hur den lagras och ställde en flaska i källaren. Bäst före datumet är 130913, så den har alltså nästan precis 4 år på nacken idag.

Flaskans etikett säger: “Den har bryggts med nio maltsorter, honung och rörsocker. Engelsk, tysk och amerikansk humle har använts vid bryggning och lagring. Jäst med amerikansk alejäst.
Den bryggs hos Slottskällans.

Utseende: Mörkbrun/svart och grumlig med jästklumpar i botten. Stort tjockt brunt skum.

Doft: Intensiv och rikt rostad doft med massa mörk choklad och espresso, men också pumpernickel och lite läder, grapefrukt och svarta vindruvor.

Smak: Lagom söt med en bra uppvägning av mörk bitter choklad med lite lakritsrot och en uppfriskande ton av grapefrukt och druvjuice även här. Mörk kakao och espresso i en träigt bitter och lång eftersmak.

Mun: Stor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En mycket trevlig stout som definitivt har blivit lite lyxigare på fyra år utan att för den sakens skull tappa i pigghet. Lite mjukare och med mer sammansatta smaker, men utan någon känning av alkohol eller spetsiga humletoner. En imperial stout som (idag) känns både mogen och lyxig samtidigt som modern och kaxig. 4 år gjorde den gott, men jag kan inte låta bli att undra om ett till hade gjort den snäppet bättre.

Mer info om Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år):

Porter/stout

Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout

Varunummer: 89720, Flaska 330ml, 29.90kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

7

Poppels senaste öl i deras “project-serie” är inget mindre än en imperial stout på nätta 8.5%. En testbrygd av ölet vann diplom för bästa öl i kategorierna “Stout” och “Imperial Stout” på senaste upplagan av Porterfestivalen i Göteborg. Så här säger bryggeriet om ölet:

“Här är det inte mindre än sju maltsorter som samsas. Viktigast är rostat korn (ger ton av rostat kaffe), chokladmalt (ger chokladton) samt svartmalt (ger bränd ton).”

Jag noterar även att det använts lite vetemalt. Vilken humle som gått i är oklart.

Utseende: Svart och grumlig med ett stort tjockt brunt skum som sakta pyser ihop likt en punkterad sufflé utan lämna rester på glaset. Flaskdesignen är som vanligt stilren och snygg. Jag vill passa på att applådera Poppels för sina exemplariskt pedagogiska och informativa etiketter.

Doft: Härligt rostad doft med pumpernickel, choklad, nybryggt kaffe och bastuträ. Även lite bittrare toner av lakrits och örter dyker upp.

Smak: Söt och rostad med sötlakrits, kaffe och mörk choklad. Smaken börjar väldigt sött och mjukt för att snabbt gå över mot det bränt bittra med beska örter och trä. En vag hint av röda bär och plommon tittar fram också. Tilltagande örtig beska som ligger kvar länge och blir till slut lite påfrestande och det börjar smaka bläck i munnen. Alkoholen värmer en smula.

Mun: Medelstor kropp med stor och mjukt fyllig kolsyra som inte riktigt får den uppbackning den behöver av vätskan och helheten känns lite tunn.

Snygg stout som lider av några små detaljer. Den alldeles för bläckiga beskan och den lite “ihåliga” kroppen. Frågan är om det är detaljer som några år i källaren skulle släta ut? Får bara beskan lugna ner sig lite blir det nog ett kliv upp i alla fall.

Mer info om Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout:

Porter/stout

Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room [2013]

Varunummer: 11351, Flaska 355ml, 30.50kr, Alkoholhalt: 10%

Ölhundbetyg

7

Man kan nästan se hur Jeppe Jarnit-Bjergsö AKA Evil Twin och Mikkellers tvillingbror sitter och gråter i sin öl och saknar sin familj (som jag uppriktigt sagt inte vet om han har) på ett hotellrum i New York under julen för att han måste vara där och jobba. Snyftande, hulkande och med snoret rinnande ner i mustaschen sätter han sig ner och skriver receptet till denna imperial stout medan han lyssnar på Blue Christmas med Bright Eyes.
Ölet har innan 2011 bryggts hos De Molen men bryggs numera hos Two Roads Brewing i Brooklyn. Importeras av Galatea.

Utseende: Mörkt brun/svart och lite viskös med ett tre fingrar högt tjockt gräddigt brunt skum som lämnar tjocka spräckliga rester efter sig. Snyggt!

Doft: Mörk choklad, rostad havre och tjärpastil/lakrits med melass och lite peppriga toner av läder, tobak och malört. Aningens hård alkohol kikar fram som påminner om spritpenna. Doften mjuknar och sätter sig med lite temperering och luftning och blir genast brödigare och behagligare.

Smak: Söt och rostad, nästan lite bränt maltig smak med mörk choklad, lakrits och mörkt bröd samt en aningens vinös ton av mörk frukt. Robust örtig beska med drag av malört. Hög sötma och beska, men ändå behagligare än doften först ville få det till, och alkoholen sticker inte ut på samma sätt här, även om den hettar lite i halsen efter ett tag.

Mun: Stor kropp med mjuk krämig kolsyra och oljigt klibbig textur.

Mörk choklad och lakrits med lite kryddigt bördiga toner är ledorden i denna robusta men ändå ganska lättdruckna imperial stout. Lite heta och spretiga toner som nog gärna får lugna sig med 1-2 års lagring. Personligen föredrar jag varianter som inte har så mycket lakrits och malört i sig och den här kommer precis undan med att jag tycker det är på den goda sidan. Ett tips är att köpa några och gömma i källaren ett par år.

Flasktappad: 08/23/13

Mer info om Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room [2013]:

Porter/stout

Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout

Varunummer: 11949, Flaska 350ml, 38.90kr, Alkoholhalt: 10.2%

Ölhundbetyg

7

Sierra Nevadas senaste imperial stout är en robust svart liten sak på 10,2% och 60 IBU. Bryggd med maltsorterna Two-row Pale, Caramel, Chocolate, Honey, Carafa, Roasted Barley och bitterhumlad med Magnum och Challenger samt aromhumlad med Challenger.

Utseende: Kolsvart med lite brunröda kanter och ett 2-3 fingrar högt kompakt brunt skum som lämnar spretiga rester. Flask- och etikettsdesign är, som oftast med Sierra Nevada, top notch.

Doft: Rostad och rätt så “bläckig” doft med en lite het ton av spritpenna, svett trä och bittra örter i fören och vinösa toner av choklad, bränt kaffe och skogsbärssylt bakom.

Smak: Rostad/bränd smak med viss sötma och toner av mörk choklad, salmiak/lakrits, bränt kaffe, lite mörka torkade frukter och en rejäl portion beska örter.

Mun: Större munkänsla med mjuk krämig kolsyra och oljig textur.

Drar tankarna lite åt Brooklyns Black Chocolate Stout. Tonen ligger på mörk choklad och lakrits med hög örtig beska med en rätt så snygg vinöst syltig bärighet i bakgrunden. Lite för mycket spetsig alkohol i doften och bläckig bitterhet i smaken som kanske kan lugna sig något med lagring. Lite ruffig men trevlig “vardags-imperial stout” som inte riktigt har finessen för att tempereras och luftas för mycket.

Mer info om Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout:

Porter/stout

Sigtuna Bourbon Imperial Stout

Varunummer: 11946, Flaska 330ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

6

Mattias Hammenlind lämnade Sigtuna och bryggaren Emil Lindén fick ta ett steg fram. Och här har han tagit sig an ett riktigt eldprov i form av en imperial stout lagrad i fem månader på bourbonfat från amerikanska Blanton’s Bourbon. Grundölet är bryggt med pilsnermalt, karamellmalt, rostat korn, chokladmalt, biscuitmalt samt havremalt. Enligt Sigtunas hemsida är “humlet av klassisk engelsk typ som blandats med modern nya zeeländsk Pacific Gem”. Och så har man pytsat i muscovadosocker och honung också.

Utseende: Svart med bruna kanter och minimalt med skumbildning som mest lämnar en ring utmed ytan och bruna prickar på glaset. Snygg och elegant förpackning annars, med guldpapperssigill över kapsylen och stilren mattsvart kartong. Mycket snyggt.

Doft: Tydlig fatkaraktär med ek, soja choklad och, som det ibland blir med bourbonfatlagring har jag märkt, dillchips. Alkoholen sticker igenom en aning. Lite övertydligt och enkelspårigt men helt ok.

Smak: Som ryktet har föregått den här så är smaken fårvånansvärt tunn med lite lakrits, soja och choklad med spetsig alkohol i avslutet. Den saknar den mulligt rostade kroppen som sådana här öl behöver för att orka leverera fullt ut. Annars är det inte något större fel på smakerna. Efter lite luftning blir det nästan avslagen julmust i eftersmaken dock.

Mun: Medelstor till lättare med låg till ingen kolsyra och oljig/slick textur.

Synd, men Sigtuna har fortfarande lite att lära när det kommer till fatlagring. Det är dock bättre än exempel som gått för långt, som Nøgne Øs Sunturnbrew och Slottskällans fatlagrade Imperial Stout. Där blev ölen stickiga med tanniner och surt trä, men här blir det istället bara lite för lent och mjäkigt. Och med det menas inte att jag tycker att sådana här öl måste vara aggressiva, men i det här fallet känns det som att vissa komponenter fallit bort. Tyvärr blir utseendet den stora behållningen för det här ölet.

Bäst före: 2015-09-20
Batch 598

Mer info om Sigtuna Bourbon Imperial Stout:

Porter/stout

Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake

Varunummer: 11906, Flaska 330ml, 58.90kr, Alkoholhalt: 13%

Ölhundbetyg

9

Mikkeller drar sin Beer Geek-serie ett steg till och bostar sin havrestout till 13% och slänger i både kaffe och vanilj. Låter det gott? Tro fan det.

Utseende: Kolsvart och tjock likt chokladdryck med ett mjukt kompakt gräddigt brunt skum som lämnar snygga rester. Riktigt snygg etikett också. Top notch!

Doft: Söt mjölkig choklad med massa vanilj samt espresso. Luktar som en choklad/kaffedrink!

Smak: Liknande smak fast kaffe och choklad ligger mer i förgrunden med en grynig och fint rostad karaktär. Alkoholen är förhållandevis mjuk med tanke på de 13%. Vanilj, kaffe och mjölkchoklad skapar en riktig desertupplevelse men så smyger även lite grapefrukt in och bryter av med lite syrlighet så att det inte blir alltför murrigt och sliskigt. Både rik och frisk. Skitgott!

Mun: Stor krämig och lyxigt len munkänsla med mjuk kolsyra. Precis lagom kladdig och krämig.

Spektakulär och ytlig på ett sätt men vad gör det när det är så här gott? En lyxig, krämig och söt långsippare som sitter som en smäck efter maten. Ta en kaka till vetja!

Mer info om Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake:

Porter/stout

Omnipollo Hypnopompa

Varunummer: 11919, Flaska 330ml, 138kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

Henok Fentie och Karl Grandin, som utgör team Omnipollo, åkte ner till det lilla men välrenommerade Holländska bryggeriet De Molen för att brygga en stor och oljig imperial stout “with a twist”. För utöver de mer vanliga ingredienserna rostad malt, vetemalt, humle, jäst och vatten så hade man nämligen släpat med sig en massa marshmallows samt Tahitiska vaniljbönor.

Ölet dracks från flaska på Bishops Arms Folkungagatan och kostade då 138:-.
Lanseras på Systembolaget 1a Oktober och kostar då 59:-.

Utseende: Kolsvart, oljig och helt utan skum. Det blir mest lite bubblor på ytan som snabbt dör bort. Flaskdesignen är onekligen uppseendeväckande och lustig och samtidigt som det kan tyckas vara Karl Grandins mest barnsliga Omnipollodesign hittills så är den ju inte mindre genial för det.

Doft: Söt, rostad och värmande doft med toner av melass, bläck, lite rök, vanilj, kallt kaffe och alkohol.

Smak: Rätt så hög sötma med melass, kaffe, mörk choklad, vanilj, värmande alkohol och mycket vaga drag av mörka frukter och bär. Stort och sött, men väldigt snyggt och avvägt.

Mun: Oj! Som utseendet förvarnade om så finns det inte mycket kolsyra. Ändå så blir jag överraskad av hur “flat” den är. Tjock, oljig och len och helt död. Antingen gillar man det eller inte. Jag gillar det. Det här är stoutsås.

Jag är inte den första att lovorda Omnipollos moderna och våghalsiga öl, och det kan återigen vara värt att poängtera att vissa av dom inte är för alla. Men det är också just det som gör Henok Fenties och Karl Grandins skapelser så tilltalande. Det dom gör är ju i stort sett unikt på den svenska bryggscenen och sedan får man ha vilken åsikt man vill angående kontraktsbryggare.
Hypnopompa må kanske upplevas som aningens “ung” och “het” idag och avsaknaden av kolsyra kommer nog inte tilltala alla, men jag kan inte låta bli att bli annat än lycklig av Henoks och Karls kreativitet och låta betyget spegla det.

Mer info om Omnipollo Hypnopompa:

Porter/stout

Xbeeriment Black Force One [smakprov]

Varunummer: 11737, Flaska 500ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 10.4%

Ölhundbetyg

6

Jag saxar från Ratebeer.
” …we decided to go for it and create an Imperial Stout made with 5 different kinds of malt including substantial amounts of peat smoked malt, roasted barley and 3 different hop varieties. We then added a 4th variety for dry hopping. Finally it was bottled unfiltered, bottle conditioned and left to mature in the bottle for 2 months before release. ”

Utseende: Kolsvart tjock vätska med tillhörande segt brunt skum. Snyggt! Fast jag har aldrig förstått mig på de slappa etikettdesignerna på Xbeeriments öl. Riktigt fula.

Doft: En murrigt rostad doft som för mig signalerar “Danmark” av någon anledning. Rostat maltig och lite vaxig med rök, soja, melass, lakrits och något som känns lite plastigt. Inte speciellt upphetsande.

Smak: Hyfsat söt med brynt socker, beska örter, melass, bränt kaffe och billig choklad.

Mun: Medelstor till större kropp med mjuk kolsyra och oljig textur. Den ger ett lite “slappt” intryck.

Nej, det är något med den här som inte riktigt tilltalar mig. Det känns som om något saknas samtidigt som det som finns där kommer fram för klumpigt och rått. Ocharmigt. Kan vara så att den kan utveckla en trevligare sida med ett par års lagring.

Mer info om Xbeeriment Black Force One [smakprov]:

Porter/stout

Lervig Brewers Reserve Konrads Stout [smakprov]

Varunummer: 11891, Flaska 330ml, 29.90kr, Alkoholhalt: 10.4%

Ölhundbetyg

8

Som Bill & Bull återkommer norska Lervigs två öl Rye IPA och Konrads Stout från deras Brewers Reserve-serie. Konrads Stout är en imperial stout bryggd med (saxat från Ratebeer) “pilsnermalt, chokladmalt, karamellmalt, rostat korn och havre. Humlen är Northern Brewer och Chinook.

Utseende: Mörkt brun till kolsvart med ett stort tjockt gräddigt brunt skum som lämnar kletiga rester. Ser riktigt gott ut!

Doft: Soja, melass, svett trä, rågbröd, lite choklad samt mint. Komponenter som tillsammans kan bli för hårt för mig, men just nu tycker jag allt sitter ihop fint.

Smak: Söt, besk och rostad med sockrat kaffe, rågbröd, lakrits, melass, svett trä med sälta i avslutet. Även smaken känns följsam trots rätt intensiva smaker.

Mun: Stor oljig kropp med fyllig kolsyra.

Mycket lakrits, sötma och bränd sälta. Mitt intryck av det här ölet har gått har gått lite upp och ner för varje gång jag druckit det och det tenderar att ha för mycket bränt, örtigt och salt för mig. Därför blir jag förvånad över hur gott jag tycker det är nu. Ska bli spännande att se om intrycket består.

Mer info om Lervig Brewers Reserve Konrads Stout [smakprov]:

Porter/stout

Evil Twin Even More Jesus

Varunummer: 11704, Flaska 330ml, 74kr, Alkoholhalt: 12%

Ölhundbetyg

9

Imperial stout på 12% som tydligen fått sitt namn från utropet som Fanø Bryghus gjorde när dom fick höra hur mycket malt Jeppe “Evil Twin” Jarnit-Bjergsø ville använda i koket. Släpptes i februari och är tyärr slutsåld.

Utseende: Svart som natten och viskös som motorolja blandat med sirap. Man ser hur de bruna små bubblorna får kämpa för att ta sig upp till ytan där de sakta men säkert lyckas bygga ett knappt två fingrar högt kompakt brunt skum. Riktigt snyggt.

Doft: Riktigt härlig stor men balanserad söt doft med massa mörk mjölkig choklad med ett visst drag av vanilj som blandar sig med mjuka rostade toner av kaffebönor/espresso.

Smak: Liknande effekt i smaken. Mörk men söt och len choklad med ett visst drag av sötsyrliga körsbärstoner likt i likörpraliner som backas av aningens mer brända toner av melass och espresso och lite värmande alkohol. Det är stort och sött men mjukt och runt men med  lite temperaturhöjning kommer även toner av lakrits och lite örter fram.

Mun: Stor tjock oljig och klibbigt viskös munkänsla med en mjuk kolsyra som lättsamt masserar och kittlar lite.

Oj vad snygg den är! Ett mycket stort öl utan att vara aggressivt eller för den skull vidare komplext. Globen istället för Turning Torso. Den huvudsakliga smaken är choklad och så är det mest riktigt välgjort och följsamt. Alkoholen är mycket väl gömd. Ett sipparöl som man får värja sig för att dricka för snabbt. Däremot så tycker jag att den gör sig bäst innan den nått rumstemperatur då de örtiga lakritstonerna kanske blir lite för starka. Men gnället är oerhört marginellt. En fantastisk stout!

Mer info om Evil Twin Even More Jesus:

Porter/stout

Hoppin Frog / Amager Hoppin From Amager

Varunummer: -, Flaska 650ml, -kr, Alkoholhalt: 7.8%

Ölhundbetyg

9

Omkring tiden för förra årets Copenhagen Beer Celebration bokade Hoppin’ Frog från Ohio/USA in tre besök hos olika europeiska bryggerier (Amager, De Molen och Fanø). Resultatet hos Amager blev denna lättsammare Imperial Stout på nätta 7.8% bryggd med vetemalt, engelsk malt samt tysk chokladmalt bl.a. Den danska versionen är bryggd med humlesorterna Tomahawk och Chinook, men då Ratebeer endast säger “select american hops” för denna som är bryggd hos Hoppin Frog, låter jag den delen vara osagd. Här kan man se en video från bryggtillfället hos Amager.

Utseende: Kolsvart med ett tjockt brunt skum som lämnar rester fläckvis. Några kolsyrebubblor på glasets insida skiljer den lite från de tyngre oljetjocka Imperial Stouts man blivit van vid, men annars så ser den så svart ut som man vill ha det.

Doft: Tjock rostad doft med massa mörk choklad och kakao, murket trä och lakritsrot men även en sötsyrlig fruktig ton av grapefrukt. Något hettar lite likt chili.

Smak: Söt och rostad med mörk härlig choklad, grapefrukt, aningens mörkt bröd samt lite lakrits i eftersmaken. Det bränner lite som av chili i halsen, men det ska inte vara någon sådan i så vitt jag vet.

Mun: Stor men väldigt smidig kropp med mjuk masserande kolsyra och oljig textur.

Mycket gott! Det är stora smaker men ändå väldigt lättdrucket och påminner om Amagers samarbete med Goose Island som heter Rye King och kom till Systembolaget för ett tag sedan. Stora men mjuka smaker och riktigt lättdrucket. Riktigt riktigt bra!

Mer info om Hoppin Frog / Amager Hoppin From Amager:

Porter/stout

Goose Island Bourbon County Stout 2012

Varunummer: 11752, Flaska 355ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 15%

Ölhundbetyg

9

SMAKPROV

Chicagobryggeriet Goose Island startade som en bryggpub 1988 och blev så till slut 2011 uppköpta av megakoncernen Anheuser-Busch InBev och hela ölvärlden skrek av skräck. Detta hindrade dock inte deras superstout Bourbon County Stout från att landa titeln världens åttonde bästa öl alla kategorier i årets omröstning på Ratebeer. Det kommer nog inte heller hindra hundratals av svenska ölälskare att hamstra ölet när det nu kommer till Systembolaget.

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort brunt skum försvinner utan spår. Vätskan är viskös och klistrar sig fast på sidorna.

Doft: Söt maltig tjock doft med bourbonwhiskey och melass, soja och svett trä. Inte så mycket att orda om. Det är en stor och rik doft.

Smak: Söt melass, soja, whisky, lakrits och lite vaga övermoget fruktiga toner (mango och passionsfrukt?). Massa choklad i eftersmaken.

Mun: Superstor och tjockt klibbig med låg kolsyra.

Den här sortens öl är verkligen en klass för sig och jag kan tycka att det ofta går över styr med för hög sötma och sprithetta. Bourbon County lyckas dock hålla sig i ett drickbart skick och de massiva smakerna håller en hög klass. Borde kunna bli magiskt med tre till fem år på nacken men är inte fel att dricka redan nu. Ett öl att dela. Lyxigt och mastigt. 1

Mer info om Goose Island Bourbon County Stout 2012:

Porter/stout

Sigtuna Midvinterblot 2012

Varunummer: 11304, Flaska 330ml, 22.90kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

7

Förra julen släppte Sigtuna denna imperial porter signerad Emil Lindén för första gången. Då var det dock på halvlitersflaska och med en betydligt kraftigare procenthalt på 10.1%. I år kommer den dock med den lite mer drickbara procenthalten 8% och i 33cl. flaska. Bryggd med pilsner-, choklad-, karamell- och havremalt samt muskovadosocker.

Utseende: Ogenomträngligt mörkbrun/svart med ett kort brunt skum som lämnar få rester. Vätskan klibbar på glaset och skvallrar om mycket restsocker.

Doft: Det första jag känner är rätt vinösa toner av mörk frukt, men dessa tonas snart ner och doften blir söt och rostad med melass, sirap, lakrits och lite mörk choklad och kallt kaffe. Även lite oljiga barr och en aning av alkohol som känns lite som nagellack. Längre ner tilltar en mer salt lakritston.

Smak: Hyfsat hög sötma med rostat maltiga toner av kallt starkt kaffe, melass, mörk kakao/choklad och en stadig barrig beska i avslutet. Även här kryper en lakritston sakta fram ju mer man dricker.

Mun: Medelstor till större kropp med låg mjuk kolsyra och oljig textur.

En väl tilltagen imperial stout/porter med bra intensitet i de klassiska inslagen av kaffe och choklad och samtidigt en stadig beska. Även vissa vinösa tendenser kikar fram. Intrycket blir ändå lite mer åt det lakritsbetonade med en rätt rejäl barrig beska och jag tror ölet kan må bra av att ligga till nästa jul.

Mer info om Sigtuna Midvinterblot 2012:

Porter/stout

Emelisse White Label Imperial Russian Stout [Ardbeg BA]

Varunummer: 11782, Flaska 330ml, 45.90kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

Holländska Emelisse lite mer exklusiva serie White Label är tänkt att locka med begränsade upplagor och specifika fatlagringar. Här handlar det om deras Russian Imperial Stout som man lagrat på Ardbegfat. Samtidigt som ölet släpptes nu den 1a Augusti så släpptes även en Glen Elgin-version men bryggeriet har även tagit fram varianter med Laphroaigh-, Jack Daniels-, Coal Ila– och Bowmore-karaktär.

Utseende: En grumlig mörkbrun/svart och lite trögflytande vätska som helt och hållet vägrar bygga upp det minsta skum. Borde jag hällt hårdare? Den ser helt ondskefullt död ut.

Doft: Det första som slår emot en är en rejäl whiskeyton med rök, torv och oljig tjära för att sedan backas upp av en hög sötma av melass och lakrits med alkoholhetta. Letar man lite längre ner ligger det en dov chokladton med lite läder och tobak under. Riktigt trevligt! Längre ner tycker jag mig även skymta en svag ton av vanilj.

Smak: Hög sötma med melass, saltlakrits, och aningens mörk choklad följs av en värmande och rökig whiskeyton med tjärpastill. Wooha! En riktig efterrätt för den som gillar whiskey och lakrits.

Mun: Stor fyllig kropp med näst intill ingen kolsyra och en tjock sirappsaktig textur.

Jag är ingen stor whiskeydrickare, men jag gillar rök och svart öl och här går de två dryckerna ihop i fin symbios. Den rökiga whiskeyn är tydlig och fin men får tillräckligt mycket medspel av sötman i ölet för att de rostade malttonerna med lakritskaraktär inte ska kännas för kärva och torra. Kolsyran är näst intill obefintlig och vätskan är nästan obehagligt tjock, men tillsammans med de robusta smakerna blir det en elegant och mogen upplevelse. Lite väl kort på kolsyra men väldigt gott! Sneglar upp mot en nia i betyg.

Mer info om Emelisse White Label Imperial Russian Stout [Ardbeg BA]:

Porter/stout

Amager Hr. Frederiksen

Varunummer: 89990, Flaska 500ml, 61.90kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

6

Hyllad imperial stout från hyllat danskt bryggeri. Bryggt med åtta sorters malt (korn, vete, havre) och humlesorten Centennial. Beskan landar på 81 IBU. Går att beställa styckvis från beställningssortimentet.

Utseende: Mörkbrun/svart med ett brunt tjockt bubbligt skum som lämnar ett tunt och utspritt nätverk på glaset.

Doft: Stickigt söt med rostad/bränd malt och hettande alkohol. Hårdsockrat starkt kaffe, bränt trä, nysågad En, barr, eucalyptus samt en diffus syrligt fruktig ton och alkohol.

Smak: Rejält söt. Som kallt kaffe med flera teskedar socker i. Sötman följs av en mintig kyla av eucalyptus och beska barr med en vag ton av citronskal och i eftersmaken kommer en mer tjärigt bränd ton med salmiak.

Mun: Större kropp med mjuk kolsyra och tjock men len textur.

Ett hyllat stort öl som tyvärr ligger alldeles för sött och mintigt i min mun. De rostade komponenterna är fina men sötman och eucalyptusen tar över och får mig att tänka på tandkräm och drar ner betyget avsevärt. När Amager och Mikkeller bestämde sig för att blanda den här med Mikkellers Beer Geek Weasel Brunch och kalla den för Hr. Frederiksens Wæsel Brunch så tyckte jag (vid tiden) att den var fantastisk. Idag är jag inte lika imponerad av det Amager bidrog med till soppan. Betyget blir ändå över godkänt.

Mer info om Amager Hr. Frederiksen:

Porter/stout

AleSmith Speedway Stout

Varunummer: 11723, Flaska 750ml, 189kr, Alkoholhalt: 12%

Ölhundbetyg

9

AleSmiths Speedway Stout är en av de stora moderna giganterna bland amerikanska imperial stouts och ligger på plats 5 på Ratebeers lista över de bästa av stilen och plats 7 av de bästa ölen oavsett kategori. Den fatlagrade versionen ligger på plats 3. Imponerande får man tycka. Originalversionen bryggs med kaffebönor men den finns i många versioner med olika smaker. Provflaskan köptes på Ølbutikken i Köpenhamn i maj i år men kommer via Brill & Co till Systembolaget den 1a Oktober.

Utseende: Kolsvart men klar med lite brunrött med stort snyggt kompakt och skiktat brunt bubbligt skum. Ser ut som desert. Lämnar spräcklig krans. :-D

Doft: Massa mörk choklad med likör och lite vaniljliknande sötma. Det doftar lite som körsbärslikörpralinen i Alladinasken. Enkelt men riktigt lyxigt. Det finns måhända lite mörka toner av kakaobönor men överlag så tycker jag det är choklad som dominerar.  :-)

Smak: Även smaken är hyfsat enkel eller rättare sagt rak på sak med massa kakao, söt mörk choklad med likör. Lite körsbärslikör med citrustwist. Alkoholen hettar till lite vodkaaktigt i avslutet och speciellt i botten på glaset. Återigen, vart är kaffet? Spelar ingen större roll när det är så här gott. :-D

Mun: Stor fyllig kropp med mjuk krämig kolsyra och oljig textur. Stor men lagom och syndigt lättdrucken. :-D
En stor, lyxig och elegant stout som kanske inte bjuder på oerhörd komplexitet men däremot på en väldigt balanserad och snyggt rostad söt chokladsmak. Jag förvånas över att jag inte känner av kaffet så intensivt som jag förväntat mig och det känns mer som att kaffet bidrar till en trevlig torrhet i rostningen. Oerhört lättdrucken och det var inga problem att dricka en flaska (två glas) själv. Det här vill man ha en till av på en gång! :-D

Mer info om AleSmith Speedway Stout:

Porter/stout

BrewDog Abstrakt AB:09

Varunummer: 11633, Flaska 375ml, 129kr, Alkoholhalt: 17.1%

Ölhundbetyg

7

BrewDogs senaste i Abstraktsrerien är en superstout på 17%. den är inspirerad av den skotska efterrätten Cranachan och har, förutom en mängd rostad malt, fått havre, skotsk ljunghonung och hallon tillsatt samt lagrats på single grain-whiskeyfat och ekfat.

Utseende: Kolsvart men klar med ett rött skimmer. Väldigt kortvarig skumbildning som mest blir till lite bruna stråk på ytan.

Doft: Melass, whiskey, hallon, kaffelikör, salmiak, mörk choklad, lite läder och en rätt rejäl dos sprithetta. Något het i doften kanske, men det är komplext och intressant och faktiskt riktigt trevligt med massa mustig rostad malt som backar upp.

Smak: En välavvägd mörk sötma av choklad melass och kaffe med bakomliggande hallon hettar snart till med värmande whisky som torkar ut och det avslutar rätt strävt med whiskey och hallon. Trä och barr, bränt och mustigt. Alkoholen bränner först i halsen. Starkt och krävande, men faktiskt riktigt gott!

Mun: Fyllig och oljig munkänsla med mjukt stickig kolsyra. Alkoholen hettar rätt bra i halsen.

En av de bättre Abstrakterna tycker jag. Det blir inte för sött som jag först var rädd för och whiskeyn och hallonen är snyggt inbakade i både doft och smak. Med det sagt är det dock inte ett lättdruckit öl vi pratar om. Som Portersteken tyckte så säger även jag att det till och med kunde varit smulan mer restsötma då det känns som att både hallon och whiskey torkar ut en del. Alkoholen är dock rätt påtaglig och det bränner rätt bra i halsen plus att kolsyran känns lite vass så jag tycker ölet gör sig bäst när det fått luftas en stund då kolsyran lugnat sig och sötman får komma fram mer. Ett öl som inte bara är starkt samt doftar och smakar whiskey utan jag tycker man kan bemöta det lite som en whiskey också. Drick lite i taget i konjakskupa och låt ölet ta tid.

Mer info om BrewDog Abstrakt AB:09:

Porter/stout

Bells Expedition Stout

Varunummer: Akkurat, Fat 330ml, 195kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

7

Bells smått mytomspunna Expedition Stout ligger för tillfället på sjunde plats bland Ratebeers 50 bästa imperial stouts och är en populär jakttrofé bland ölfantaster som jagar efter de mest svåråtkomliga och intensivaste ölen. Det händer att man kan stöta på den i flaskformat på de mest välrenommerade pubarna i landet, men när det gäller möjligheten att få dricka ölet på fat så är det med största sannolikhet första gången ölet tagit sig ut över den amerikanska gränsen när det nu landat på Akkurat i Stockholm.

Utseende: Kolsvart, brunt kort skum som ger en antydan om mycket restsocker och lämnar få rester.

Doft: Mörk och rostad doft med sirap, melass, lite kaffe och choklad, lite svettigt trä (bastu). Den känns en smula instängd i doften vilket jag misstänker kan bero på temperatur plus glas men jag tycker mig även kunna känna en vag ton av något fruktigt bakom den lite tunga mixen av sötma och sälta.

Smak: Köttig och söt med soja, sirap, lite melass, aningens kaffe och choklad, lite mörka bär och oljiga barr samt lite lakrits i eftersmaken.

Mun: Väldigt viskös kladdig sirapstjock munkänsla med mjuk kolsyra.

En tjock, salt och extremt klibbig stout. Den här behöver man inte mycket av för att bli “mätt” om man säger så. Att få dricka en så här högt prisad öl på fat här hemma i lilla Sverige är ju lite av en sak i sig men när det kommer till att krasst säga om man tycker att ölet är gott eller inte så känner jag mig en smula kluven faktiskt. Det blir helt enkelt lite för mycket krock mellan sälta och sötma för mig, och i kombination med den sirapstjocka texturen så blir det som en huvudrätt och efterrätt på samma gång. Bryggeriet själva föreslår att ölet lagras och jag är beredd att hålla med. Däremot kan jag tänka mig att det skulle kunna lyfta en osttallrik till riktigt höga höjder.

Mer info om Bells Expedition Stout:

Porter/stout

Beer Valley Black Flag Imperial Stout

Varunummer: -, Flaska 650ml, -kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

Det lilla Oregonbaserade bryggeriet Beer Valley Brewing är ett bryggeri som vill koncentrera sig på den starkare skalan av ales. Bryggeriet startade 2005 och gick ut hårt med sin första öl 2007 som nämligen var denna stout på 11%. Utöver denna brygger man även 5 andra fasta öl plus enstaka tillfälliga öl. Bryggd med 8 sorters malt och humlesorterna Warrior, Chinook, Columbus och Cascade landar det på en IBU på 100+.

Utseende: Grumligt brun till kolsvart med ett ljusbrunt/beige lite svampigt skum som lämnar vissa rester. Av någon outgrundlig anledning ger skummet mig en mer elegant brittisk känsla. 4

Doft: Bränt maltig med de sedvanliga tonerna av choklad och kaffe men även bär och frukt och lite laktos samt barr. Längre ner i glaset intensifieras de brända tonerna med salmiak, soja och bastu. Intensiva dofter som ändå går ihop på ett mjukt och komplext sätt. 9

Smak: Mjuk och rätt lättsam sötma med choklad och bränt kaffe som blandar sig med fruktiga toner av citrus, aprikos, lite bär och barr. Mot slutet kommer salmiak och beskan är rätt lång med en bränd träig och något askig karaktär. 8

Mun: Medelstor till större kropp men för stilen en rätt lättsam munkänsla med en mjukt krämig kolsyra. Inte så sirapskladdig som vissa sådana här öl kan vara. 4

En imperial stout som lyckas packa in både intensiva brända toner och fruktiga toner med både hög alkoholstyrka och IBU (beska) och ändå lyckas landa med ett rätt lättdrucket och elegant slutresultat. Jag får starka brittiska vibbar av det här ölet trots den underliggande amerikanska tyngden och även om jag kanske inte blåstes av stolen när jag drack det så växer minnet av det som en elegant och lite udda imperial stout. Sötman är förhållandevis lättsam och både ABV och IBU är förvånansvärt mjukt paketerade. Slutbetyg 4,2/5

Mer info om Beer Valley Black Flag Imperial Stout:

Porter/stout

Founders Breakfast Stout

Varunummer: Brill & Co, Flaska 355ml, 54.90x24kr, Alkoholhalt: 8.3%

Ölhundbetyg

8

Ölet som fick lite extra uppmärksamhet då systembolaget stoppade försäljningen av den på grund av etiketten föreställandes ett barn som äter gröt eller liknande. Bryggd med havre men man har även tillsatt Sumatra- och Konakaffe samt söt och bitter choklad.

Utseende: Svart med ett brunt och lite svampigt skum med lite fräsande bubblor som lämnar några fläckar här och där.

Doft: Rostad med en rejäl och lite torr kaffedoft samt syrliga toner av aska och blött bränt trä, barr och mörk chokladkola och hårdgräddat knäckebröd.

Smak: Smaken är rejält rostad och rätt torr med en lättsam mörk chokladsötma som får ett tufft jobb mot bittra toner av aska/bränt trä och bittert kaffe. Lite mineral och metall i avslutet och eftersmaken är rostad och lite rökig med en vag ton av vanilj. Mot slutet blir lakrits ett tydligt inslag. Lite hård och strävt bränd.

Mun: Medium kropp med fyllig kolsyra, smått oljig.

I jämförelse med många moderna imperial stouts kan man väl säga att Breakfast Stout ligger i det lättsammare spektrat med sina 8.3%. Det är ändå rejält rostade, brända och intensiva smaker man bjuds på och ölet känns rätt torrt och lite syrligt. Den brända beskan sticker lite i gomen efter ett tag. Jag vet att många håller den här väldigt högt och vem är jag att säga emot?

Ölet går att privatimportera via Brill & Co med ett kollikrav på 24 flaskor.

Mer info om Founders Breakfast Stout:

Porter/stout

Black Isle Black Islay

Varunummer: 11638, Flaska 330ml, 69kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

8

Det helekologiska skotska bryggeriet Black Isle bryggde nyligen en stout på 7.4% och bestämde sig för att lägga den på whiskeyfat från Bruichladdichdestilleriet på den lilla ön Isley utanför den skotska västkusten. Enligt bryggeriet det första ölet i sitt slag i världen då både ölet och whiskeyfaten är 100% ekologiska.

Utseende: Kolsvart men klar med en antydan till rött skimmer. Skummet är brunbeige och lite svampigt och gropigt och lämnar inte några direkta rester.

Doft: Bränd doft med tjärpastill, salmiak och whiskey. Lite bränt socker och vanilj lättar upp efter en stund och släpper även fram lite choklad. En rätt varsam men mogen doft där whiskeyn ligger rätt lagom i balans.

Smak: Sötma av melass och bränt socker får hårt motstånd av bittra brända toner av tjära och salmiak, whiskey och brända örter och trä. En rejäl beska i avslutet som är örtig och skalbesk. Bränd fin hårdrostad eftersmak med salta tjär- och lakritstoner samt whiskey.

Mun: Medelstor munkänsla med en mjuk men lite kittlande kolsyra med tydliga bubblor. Lite oljig textur.

Gott! Whiskeytonen är tydligen men har fint sällskap av tjärpastill, lakrits och mörk besk choklad. Det har en rätt stram munkänsla och känns inte fullt så tjockt som vissa imperial stouts kan kännas. Känns lite som ett brittiskt drag. Men det är eleganta dofter och smaker för den som gillar whiskey och jag kan verkligen tänka mig att den här kan bli intressant med några år på nacken då kanske lite av det bränt beska kan ha lugnat sig.

Mer info om Black Isle Black Islay:

Page 1 of 212»