Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Ale

Russian River Pliny The Elder

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

10

Det finns öl och så finns det öl…
För att starta med något clichéartat. Men så är det ju självklart med sådana här hobbys att vissa objekt står ut lite mer än andra av diverse anledningar. Pliny the Elder från Russian River på amerikanska västkusten är ett sånt.

Har bara druckit något smärre smakprov av den här förut. Så när ett gäng släktingar var i San Diego och firade min faster så var det att placera sig på knäna och börja be. Lucky me så hittade dom en affär som sålde den. Men bara en flaska per person. Tänk att den fortfarande är så oerhört eftertraktad. Imponerande.

Pliny the Elder såg dagens ljus så tidigt som 2000 och har med tiden blivit ett av de mest ikoniska och eftertraktade ölen i craft beer-världen. En klassisk västkust-DIPA humlad med Amarillo, Centennial, CTZ och Simcoe och en av de första ölen att titulera sig som en Double IPA. Ölet ligger just nu på 2:a plats på Ratebeers lista över världens bästa DIPAs.

Min flaska var ca 20 dagar gammal.

Utseende: Mer eller mindre klar med en gyllene färg och ett stort tjockt gräddigt äggvitt skum.

Doft: Doften bjuder på en stor och frisk fläkt av grapefrukt och apelsinskal, humle, kex och lite mineral.

Smak: Smaken är lika humlefräsch med grapefrukt och apelsinskal fast med en något mer tropisk dimension av stjärnfrukt och en rejäl men väl integrerad köttig barr- och skalbeska som håller i länge. Lätt söt malt med småkakor/kex. Oerhört ren i smaken. Smaken börjar intensivt och beskt med lite sötma men lättar sedan som ett fluffigt moln och lämnar en ren lång beska efter sig.

Mun: Medel till stor rund kropp med mjuk kolsyra och en lätt oljig och fluffigt len textur.

Plinys historia, exklusivitet och ståndaktighet må imponera, men ölet i sig imponerar också! Många skulle nog säga att den inte är något speciellt i dagens mångfald och tycka att dess hype är överreklamerad. Smakprofilmässigt sett så är det ju väldigt klassiskt och det finns många öl i samma spektrum idag. Fast hantverket ger den en dimension som jag tycker är svår att klå. Det är så rent och prydligt att man blir tårögd. Oerhört imponerande.
Jag sväljer hypen med hull och hår och sätter mitt högsta betyg på ett öl hittills och därmed Ölhundens första 10/10.

Mer info om Russian River Pliny The Elder:

Porter/stout

Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015

Varunummer: 11007, Flaska 750ml, 209kr, Alkoholhalt: 12,9%

Ölhundbetyg

8

Sierras imperial stout Narwhal som fått ligga på Kentucky Bourbon-fat. Väldigt limiterad och eftertraktad. Väldigt dyr. God?

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort kompakt brunt skum. Snyggt!

Doft: Tydlig bourbonkaraktär med whisky/bourbon, kokos och ett drag av dillchips som jag ofta tycker mig känna i vissa unga bourbonfatlagrade stouts. Sedan kommer de klassiska stoutdofterna som lakrits och mörk choklad med lite svett trä. Det är lite hett och spetsigt men välgort.

Smak: Söt och rostad med stor betoning på lakrits och bourbon. Chokladsås och soja, aningens vinösa drag av mörk frukt och med tempereringen så kommer en ton av bläck/tusch fram. Markerad beska blandar sig med bourbon/alkohol, men även om alkoholen är märkbar så känns den förhållandevis dold/integrerad.

Mun: Stor fyllig munkänsla med mjuk kolsyra och kladdig/krämig textur.

Ett mycket välgjort och lyxigt öl för stilen. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för mycket lakrits för min del, och jag tror att lite ålder, säg en 3-4 år, hade kunnat balansera ut lite av alkoholen och fatlagringen och kanske släppt fram lite mer choklad. Hantverket är tydligt dock.

Mer info om Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015:

Ale

Stone Double Bastard Ale 2014

Varunummer: 11240, Flaska 650ml, 95.40kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

9

I slutet av varje år, sedan 1998, släpper Stone denna supermaxade dubbelversion av sin klassiska Arrogant Bastard Ale, och ca 4-5 månader senare brukar vi få chansen att plocka på oss den här i Sverige. Stilen brukar kallas “american strong ale” vilket i sig brukar betyda ett stort, starkt, maltigt och humligt öl som inte riktigt passar in helt i kategorier som Imperial IPA eller Barley Wine. Öl i denna kategori behöver inte nödvändigtvis likna just de två stilarna men gör dock det ganska ofta vill jag tycka.

Utseende: Ölet har en härligt lockande rödaktig bärnstens-/kopparfärg och kröns av ett 1-2 fingrar högt svampigt gulnat skum som lämnar kletiga spräckliga rester efter sig. Det är klart bortsett från minimala partiklar som dansar runt. Flaskan i sig sticker onekligen ut med riktigt snyggt färgtryck, som oftast med Stones öl. Full pott!

Doft: Att det här är ett kaxigt öl och inte bara en kaxig etikett blir snabbt väldigt tydligt. Stor fet humlig smäll med knäckig karamell/bröstsocker, vanilj, kola och torkade frukter som fikon och papaya men framförallt grapefrukt och något värmande som känns lite som någon sorts likör. Stor och burdus, men även komplex. Allt toppas av ett rejält lass med beska barr. Riktigt riktigt bra.

Smak:  Något sötklibbig med bröstsocker/karamell, grapefrukt och massa barr och kåda. Inte lika händelserik smak som doft, men det är enligt mig inte nödvändigt med just det här ölet. Det här är mer en stor fet svulstig mix av sötklibbig karamell och massiva grapefruktfruktiga humletoner med en stooor men skön beska. Får mig att minnas varför jag förälskade mig i sådana här aggressiva öl från början. Lite som Peter Wahlbeck sa: “Det är skönt med stryk…”

Mun: Stor bastant och lite oljigt kletig kropp med mjukt masserande kolsyra.

Jag älskar det här ölet och det kommer alltid stå för vad jag gillar med vissa amerikanska öl. Stort, överdrivet och kaxigt, fast med en fantastisk fingertoppskänsla och glimt i ögat. Påminner inte så lite om vissa amerikanska barleywines som exempelvis Sierra Nevadas Bigfoot med sin klibbiga karamell och stickiga humle, men känns ändå mer rak på sak. Jag känner heller inget sug efter att lagra Double Bastard utan tycker den gör sig bra med den tid den fått på sig att ta sig hit till Sverige.
För vissa är det här för mycket och tanken på att dricka en hel flaska eller ens ett helt glas är även för vissa inte att föredra. Jag gör tvärt emot och dricker Double Bastard så vulgärt och obrytt som ölet själv utger sig, i stort glas och som om det var hälften så starkt. Gärna till fet salt mat som burgare, pizza, tacos eller revbensspjäll. Då tycker jag det gör sig allra bäst.

Mer info om Stone Double Bastard Ale 2014:

Ale Veteöl

Lagunitas Galatea Fusion 25

Varunummer: -, Fat 400ml, -kr, Alkoholhalt: 6,8%

Ölhundbetyg

7

Den svenska importören Galatea gör en studieresa till staterna och passar på att brygga ett öl hos Californienbryggeriet Lagunitas. Galateas säljteam plus bryggaren David Peuriere från Sigtuna Brygghus snackar ihop sig med ett par av Lagunitas bryggare och bestämmer sig för att brygga ett välhumlat öl med röd vetemalt så att ölet ska få en rödaktig färg. Tyvärr visade det sig att veten dom fått inte var lika röd inuti som på utsidan så effekten uteblev en smula.

Nåväl… Förutom den röda vetemalten har man även använt pale ale-, Special B- och Bisquit-malt och vad gäller humlen så har man kört Centennial och Simcoe som bittergiva, Cascade och Citra som smakgiva och Equinox för arom.

Ölet kommer till Systembolaget den 20e mars. Jag drack dock ölet på fat vid Pub Wirströms i Gamla Stan, Stockholm.

Utseende: Kristallklar och guldfärgad med små porlande bubblor och ett finger högt smutsvitt skum som lämnar fläckar efter sig.

Doft: Söta honungsdoppade vetekex, litchi, passionsfrukt och lite apelsin plus gräs och halm. Det är ingen nypressad barrskog eller nermald humlefabrik, men fräscht och fruktigt på ett mer tillbakalutat sätt. Tyckte först att det luktade lite svavel (prutt) men insåg sedan att det nog bara var Wirströms.

Smak: Den typiska sötman som jag tycker mig känna i många av Lagunitas öl, och får mig att tänka på bröstsocker, finns där. Även honung och lite “toastiga” kex och frukter som grapefrukt och litchi samt lite “järnig” mineral. Tydlig men tillbakalutad beska med drag av gräs och grapefruktskal.

Mun: Medelstor kropp med mjukt kittlande bubblor. Något oljig textur.

Lagunitas stil känns onekligen igen med sin stadiga söta bas och lite mineraligt citrushumliga topp. Veten slår inte igenom så fasansfullt mycket och resultatet blir en bra och precis lagom robust västkust-IPA med lite twist. Enligt Lagunitas funkar det ypperligt till ostron, men även “sunkmat” som pizza och kryddiga tacos är ju en no-brainer.

Mer info om Lagunitas Galatea Fusion 25:

Veteöl

Avery White Rascal

Varunummer: 1482, Burk 355ml, 21.90*kr, Alkoholhalt: 5.6%

Ölhundbetyg

6

En av nyheterna som lanserades i det fasta sortimentet nu i September var denna witbier som bryggs i USA av högt rankade Avery Brewing från Colorado. Bryggd med koriander och apelsinskal, som sig bör när det handlar om belgiskt veteöl. Humlen som används är Bravo, Sterling och Hersbrucker. Ölet importeras av Great Brands AB.

Utseende: Mjölkigt disig med en glad gul färg och ett vitt bubbligt lite sprakande och instabil skum som inte lämnar så mycket rester.

Dof: Vitt bröd, citronskal/lime, apelsinmarmelad, lite degig jäst samt koriander. Yup, klassisk witbierdoft. Inga krusiduller. Kanske lite mer frisk citrus än de mest generiska i stilen.

Smak: Söt vetedeg som går över till lite mer gräddat brödig, apelsinsaft med ett stänk citron och kanske lite nätmelon, koriander och jäst. Låg beska. Även här är det hyfsat klassisk komposition.

Mun: Medelstor till lätt kropp med mjuk och rätt så låg kolsyra. Texturen är len.

En väl utförd witbier av klassiskt snitt. Det är Avery som gör den. Dom är grymma. Den har rest från USA. Men det är ju trots allt ingen IPA. Kolsyran var kanske något för slapp. Ja så kan det se ut när man är saklig och lite tråkig. Precis som det här ölet är väldigt bra men lite tråkigt på samma gång. Vacklar mellan en 6a och en 7a, men jag känner mig snål idag.

Bäst före: Juni 2015 (påklistrad märkning)

* Pant tilkommer

Mer info om Avery White Rascal:

Ale

Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin

Varunummer: -, Fat 200ml, 95kr, Alkoholhalt: -%

Ölhundbetyg

6

Mikkeller Bar Sthlm får in en imponerande line-up med öl från Three Floyds och alla Stockholms ölnördar springer genom gatorna med tårar rullande nerför kinderna.
Ett av de mer exklusivt exklusiva ölen som erbjöds var detta suröl som jäst i en så kallad “foeder” tillsammans med blåbär. Ölet gick loss för whopping 95kr per 20cl.

Utseende: Disig brunröd med ett grårosa skum.

Doft: Surt fruktig doft med drag av citron, äppelvinäger, körsbär och skogsbär plus lite vinfat och yogurth. Det sticker lite i näsan av vinägersyran samtidigt som det luktar rätt sött och kladdigt.

Smak: Sötsur fruktig smak med fruktkletig vinäger/äppelvinäger, körsbär, äpple och citron, vitvinsfat och en avslutande grynighet i eftersmaken som påminner lite om blåbär. Sötsyrlig start, men avslutar strävt och torrt.

Mun: Större kropp med mjuk kittlande kolsyra och oljig kladdig textur som avslutar strävt och snustorrt.

För mycket vinägerkladd för mig. Och blåbären försvinner lite. Känns helt ärligt inte som något jättespeciellt, trots att det är ett fullgott suröl. Då tycker jag att 3 Floyds och Mikkellers sammarbetsöl Blå Spøgelse, som också var ett suröl med blåbär, var mycket bättre och elegantare.

 

Mer info om Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin:

Ale

Prairie Artisan Ales Puncheon

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

8

Oklahomabryggeriet Prairie Artisan Ales dök upp först mot slutet av 2012 men skaffade sig snabbt ett väldigt gott rykte och har det senaste året varit ett eftertraktat bryggeri för tickers och ölnördar. Bryggeriet specialiserar sig på saisons/farmhouse ales, men brygger även mycket kompetenta imperial stouts bl.a. Puncheon är en saison, och om den säger bryggeriet såhär:

“Puncheon is a farmhouse rye ale fermented in large oak barrels with several different wild bacteria strains. Tropical citrus notes and sourness can be detected with hints of oak.”

Min flaska inhandlades på Mikkeller & Friends i Köpenhamn i maj. Jag hittar ingen datummärkning av något slag på flaskan.

Utseende: Mjölkigt grumlig och med en fin gul färg. Stort kritvitt pösigt skum hastigt sjunker ner till en ring på ytan utan att lämna spår. Ser läskande och inbjudande ut.

Doft: Citrussyrlig med citron, apelsin, äpple, vete, degig jäst och lite örtiga kryddor samt brettanomyces.

Smak: Syrlig och torr med citron, sura äpplen, vete, halm, lite koriander, fruktskjälk och brett i avslutet. Smakerna är krispiga och lätta men en lätt alkoholvärme fyller upp snyggt och elegant.

Mun: Medelstor kropp med fyllig och frasigt skummande kolsyra, lätt textur.

Känns faktiskt som en lättsammare gueuze med en surhet som jag normalt inte förknippar så starkt med saison. Det gör smaklökarna lite förvirrade och jag letar kanske efter lite mer djup i ölet än vad det egentligen behöver leverera. Det är syrligt, fruktigt, torrt och lite kryddigt och smakerna sitter ihop på ett elegant sätt. Och i Prairies fall räcker det oerhört långt. Mycket bra öl.

Mer info om Prairie Artisan Ales Puncheon:

Ale

Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 355ml, 15.90kr, Alkoholhalt: 3.4%

Ölhundbetyg

7

Det är roligt att öltrenden äntligen börjar visa sig även på den kära “folkölshyllan” i matbutikerna. Den senaste stora nyheten i det segmentet är Brooklyns 3.4% starka saison “1/2 Ale”. Ölet är bryggt specifikt för den svenska marknaden och är alltså en saison till stilen. Humlesorterna som använts ska vara Sorachi Ace, Perle, Amarillo och Simcoe.

Utseende: Vackert gul och disig med ett stort bubbligt såpigt vitt skum som lämnar spräckliga rester efter sig.

Doft: Klassisk saisondoft med den lite örtigt degiga doften av vetebulle/kex och syrligt örtig citrusfrukt samt lite grön banan och stjärnfrukt. I det kryddiga så tycker jag mig känna igen den karaktäristiska Sorachi Ace-humlen med sin originella ton av dill, men absolut inte på det kvalmiga sätt som det ibland kan bli. På Ratebeer så liknar den ökände “tickern” Per “omhper” Forsgren doften vid ”citronyoghurt” vilket är ganska så träffande. Väldigt trevlig doft faktiskt.

Smak: Citrus, deg och kex, lite persika, stjärnfrukt och mjuk örtiga och kryddiga toner. Torrt avslut med en mjukt uttorkande örtig beska.

Mun: Lättare kropp med mjuk och lite låg kolsyra. Lite vattnig textur. Det är lätt, men det är absolut inte dåligt. Tvärtom.

Ett friskt fruktigt, torrt och småkryddigt ”folköl” med balanserade men tydliga inslag av jäst och humle. Visst blir det lätt lite tunt i kroppen för ett sådant här öl och det känns nästan alltid som att det är något som fattas i smaken. Men det tycker jag man får ta med i beräkningarna och ett sexpack såna här är ju som gjort för en dag på stranden. Ett av de absolut bästa folkölsalternativen som Sverige har att erbjuda just nu. Farligt nära en 8a.

Mer info om Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison:

Ale

Three Floyds Pride & Joy Mild Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 54kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

5

Något som bryggeriet själva lättsamt kallar en “American Mild Ale”. Om stilen Mild Ale, som normalt härstammar från England, säger BJCP (Beer Judge Certification Program) så här:

“A light-flavored, malt-accented beer that is readily suited to drinking in quantity. Refreshing, yet flavorful. Some versions may seem like lower gravity brown porters.
Most are low-gravity session beers in the range 3.1-3.8%, although some versions may be made in the stronger (4%+) range for export, festivals, seasonal and/or special occasions. Generally served on cask; session-strength bottled versions don’t often travel well. A wide range of interpretations are possible.”

Utseende: Disig och lite murrigt brunorange med lite partiklar som flyter runt. Det gulnade skummet blir ca två fingrar stort och inte så långlivat.

Doft: Apelsinskal, lite bergamott, aprikos, kanderad ingefära, mint, lite kex och en gnutta hård alkohol.

Smak: Apelsin, apelsinskal, aprikos, vitt bröd, även här lite kryddig ton som påminner om mint/ingefära och allt avslutas med en lite parfymig skalbeska som växer lite i eftersmaken. Smaken känns inte så söt utan mer lätt citrussyrlig och avslutar lite kort och lämnar mest en lite kryddig beska kvar.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och lätt textur.

Förmodligen det tråkigaste och sämst utförda öl jag druckit från Three Floyds. Kan tänka mig att det är en helt annan historia om man dricker det färskt från fat i solen på någon uteservering nära bryggeriet, men så här ett okänt antal månader i flaska på andra sidan Atlanten känns det inte så upphetsande. Vad gäller hänvisningen till mild ale så känns det inte speciellt träffsäkert då ölet känns mer humledrivet och ljust än maltigt, och BeerAdvocates benämning American Pale Ale känns lite mer närmre sanningen.

Mer info om Three Floyds Pride & Joy Mild Ale:

Ale

Three Floyds Alpha King Pale Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 60kr, Alkoholhalt: 6.66%

Ölhundbetyg

8

Three Floyds är ett av de där eftersökta amerikanska bryggerierna som får allas ögon att tindra lite extra mycket. Vi ser dom sällan i Sverige, men är man i köpenhamn brukar man kunna hitta lite flaskor hos Mikkeller & Friends. Det här är en amerikansk pale ale ur deras bassortiment, och beskan ska enligt hemsidan ligga på 68 IBU och ABV på passande 6,66%. Bryggeriet säger såhär:

“Big American Pale Ale with citrusy aroma- a hop lover’s cult beer and Three Floyds’ flagship beer. Brewed with Cenntennial, Cascade & Warrior Hops. 
Alpha King is an American Pale Ale with a bold citrus hop character. We brew all our beers for our own demanding tastes. If you’re unwilling to compromise on your beer, we urge you to try it.”

Utseende: Lätt disig och med en dovt rödaktig/orange bärnstensfärg. Det något korta skummet blir ca 1,5 fingrar högt och är tätt och lite smutsvitt/gulnat.

Doft: Grapefrukt och karamell med en lite sockervaddsliknande karaktär samt rejält med kåda och barr. Hyfsat okomplicerat, men klassiskt amerikanskt och väldigt välgjort.

Smak: Sockervaddig karamell, grapefrukt, blodapelsin och litchi smälter ihop på ett robust men balanserat sätt och avslutar med en rejäl barrig och kådig beska. Ouff, vad gott!

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och aningens oljig textur.

En väldigt potent APA med både rejäl dos karamellig sötma och kådig beska. Med svenska mått skulle det här lätt passera för att vara en IPA, men så är det ju Three Floyds också. Den är nästan på pricken fyra månader gammal, vilket skulle kunnat ge vilket annat öl som helst av stilen en ocharmig trötthet. Men istället tycker jag den står sig bra och känns inte “ihålig” som vissa trötta humleöl kan göra. Jag gissar på att det beror på hög klass vad gäller både råvaror och hantverk i första hand. Hur den fraktats och förvarats har jag faktiskt inte så stort hum om. Men visst, hade den varit färsk hade den nog glidit upp till en nia.

Mer info om Three Floyds Alpha King Pale Ale:

Ale

Smuttynose Barleywine Style Ale 2013

Varunummer: 11668, Flaska 650ml, 79.50kr, Alkoholhalt: 11.8%

Ölhundbetyg

8

Smuttynose Brewing, bryggeriet med den gulliga lilla sälen i logotypen, ligger i Portsmouth, New Hampshire/USA. Bryggeriet har fem öl i det fasta sortimentet, ca 6 stycken säsongsöl och så den lite exklusivare serien “Big Beer Series” där man hittar detta barley wine på 11.8%. Smuttynose importeras av Great Brands AB och har väl inte varit speciellt överrepresenterade på Systembolagets hyllor hittills precis, utan mest varit något man hittat hos Oliver Twist på Repslagargatan.

——————————————————————————————————————————–

Utseende: Mycket snyggt bärnstensfärgat öl som börjar klart men blir disigare vartefter man häller. Två fingrar smutsvitt/gulnat gräddigt skum som lämnar en tät gardin. Stilig och elegant etikett som inte faller i fällan att se ut som något taget ur en Spindelmannentidning, vilket i ärlighetens namn många amerikanska hantverksöl gör. Mycket snyggt, som sagt.

Doft: Sockervadd/bröstsocker, karamell, grapefrukt, litchi, läder och alkohol. Det luktar karamelligt humlegodis.

Smak: Sötklibbig med karamell/bröstsocker, grapefrukt, litchi, aprikos, lite fet ton av gräddkola, läder, trä och pepprig mix av alkohol och hög barrig beska. Lite lakrits i eftersmaken. Sött, humligt och gott men också lite “gapigt”.

Mun: Stor kropp, mjuk fyllig kolsyra, oljigt klibbig textur.

Klassiskt amerikanskt barley wine i samma anda som Stone Old Guardian, Great Divide Old Ruffian och Sierra Nevada Bigfoot. Sött och karamelligt med massa grapefrukt, läder samt massa barr och alkohol. I det här fallet kanske lite för mycket alkohol och beska barr kan hända, så ett par år i källaren kan vara att föredra.

Mer info om Smuttynose Barleywine Style Ale 2013:

Ale

Founders Curmudgeon Old Ale [2012]

Varunummer: -, Flaska 355ml, -kr, Alkoholhalt: 9.8%

Ölhundbetyg

7

Old Ale (Wikipedialänk) är en lite spretig ölstil som är besläktad med Barley Wine. Curmudgeon Old Ale bryggs till våren och enligt Founders hemsida har man tillsatt melass samt lagrat ölet på ekfat. Beskan ligger på 50 IBU och alkoholhalten på 9.8%.

Utseende: Klar rödaktigt bärnstensfärgad vätska med en hel del grumsiga partiklar. Skummet är nästan två fingrar högt, nikotingult och lämnar en spräcklig krans.

Doft: Sötklibbig karamell, sockervadd, läder/gammalt skärp, torkad aprikos, litchi och grapefrukt och en gnutta vanilj.

Smak: Sötklibbig karamell med torkade aprikoser, litchi, lite fikon och grapefrukt samt lite vanilj, läder och ett mjukt träigt avslut med lite lakritsrot i eftersmaken. Fina och snyggt sammansatta smaker, men kunde kanske bjudit på lite mer djup.

Mun: Medelstor till större kropp med mjuk kolsyra och oljig textur. Väldigt mjuk och lättdrucken.

Sött, lent och lättdrucket. Amerikanskt till karaktären utan att för den sakens skull vara galet beskt och fatlagringen ger ett mjukt intryck. Känns dock som att om det är något jag saknar lite just nu så är det lite humlebeska och lite mer djup i smakerna. Flaskan var ca två år gammal. Var den för gammal, eller var den för ung? Det är frågan.

Flasktappad: 04/13/12
Inköpt  hos: Kihoskh, Köpenhamn

Mer info om Founders Curmudgeon Old Ale [2012]:

Porter/stout

Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room [2013]

Varunummer: 11351, Flaska 355ml, 30.50kr, Alkoholhalt: 10%

Ölhundbetyg

7

Man kan nästan se hur Jeppe Jarnit-Bjergsö AKA Evil Twin och Mikkellers tvillingbror sitter och gråter i sin öl och saknar sin familj (som jag uppriktigt sagt inte vet om han har) på ett hotellrum i New York under julen för att han måste vara där och jobba. Snyftande, hulkande och med snoret rinnande ner i mustaschen sätter han sig ner och skriver receptet till denna imperial stout medan han lyssnar på Blue Christmas med Bright Eyes.
Ölet har innan 2011 bryggts hos De Molen men bryggs numera hos Two Roads Brewing i Brooklyn. Importeras av Galatea.

Utseende: Mörkt brun/svart och lite viskös med ett tre fingrar högt tjockt gräddigt brunt skum som lämnar tjocka spräckliga rester efter sig. Snyggt!

Doft: Mörk choklad, rostad havre och tjärpastil/lakrits med melass och lite peppriga toner av läder, tobak och malört. Aningens hård alkohol kikar fram som påminner om spritpenna. Doften mjuknar och sätter sig med lite temperering och luftning och blir genast brödigare och behagligare.

Smak: Söt och rostad, nästan lite bränt maltig smak med mörk choklad, lakrits och mörkt bröd samt en aningens vinös ton av mörk frukt. Robust örtig beska med drag av malört. Hög sötma och beska, men ändå behagligare än doften först ville få det till, och alkoholen sticker inte ut på samma sätt här, även om den hettar lite i halsen efter ett tag.

Mun: Stor kropp med mjuk krämig kolsyra och oljigt klibbig textur.

Mörk choklad och lakrits med lite kryddigt bördiga toner är ledorden i denna robusta men ändå ganska lättdruckna imperial stout. Lite heta och spretiga toner som nog gärna får lugna sig med 1-2 års lagring. Personligen föredrar jag varianter som inte har så mycket lakrits och malört i sig och den här kommer precis undan med att jag tycker det är på den goda sidan. Ett tips är att köpa några och gömma i källaren ett par år.

Flasktappad: 08/23/13

Mer info om Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room [2013]:

Porter/stout

Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout

Varunummer: 11949, Flaska 350ml, 38.90kr, Alkoholhalt: 10.2%

Ölhundbetyg

7

Sierra Nevadas senaste imperial stout är en robust svart liten sak på 10,2% och 60 IBU. Bryggd med maltsorterna Two-row Pale, Caramel, Chocolate, Honey, Carafa, Roasted Barley och bitterhumlad med Magnum och Challenger samt aromhumlad med Challenger.

Utseende: Kolsvart med lite brunröda kanter och ett 2-3 fingrar högt kompakt brunt skum som lämnar spretiga rester. Flask- och etikettsdesign är, som oftast med Sierra Nevada, top notch.

Doft: Rostad och rätt så “bläckig” doft med en lite het ton av spritpenna, svett trä och bittra örter i fören och vinösa toner av choklad, bränt kaffe och skogsbärssylt bakom.

Smak: Rostad/bränd smak med viss sötma och toner av mörk choklad, salmiak/lakrits, bränt kaffe, lite mörka torkade frukter och en rejäl portion beska örter.

Mun: Större munkänsla med mjuk krämig kolsyra och oljig textur.

Drar tankarna lite åt Brooklyns Black Chocolate Stout. Tonen ligger på mörk choklad och lakrits med hög örtig beska med en rätt så snygg vinöst syltig bärighet i bakgrunden. Lite för mycket spetsig alkohol i doften och bläckig bitterhet i smaken som kanske kan lugna sig något med lagring. Lite ruffig men trevlig “vardags-imperial stout” som inte riktigt har finessen för att tempereras och luftas för mycket.

Mer info om Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout:

Ale

Lagunitas Hop Stoopid

Varunummer: 11029, Flaska 650ml, 69.90kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

8

Lagunitas har verkligen blivit ett bekant ansikte både på Systembolagets hyllor som på krogarna det senaste året. Den senaste att dyka upp i oktobersläppet på Systembolaget var denna dubbel-IPA på 8% och med en beska på hela 102 IBU.

Utseende: Klar bärnsten med ett gulnat puffigt skum som lämnar en tät klibbig gardin.

Doft: Söt och humligt besk doft med en bra mix av karamell, sockervadd och tropiska inslag av grapefrukt, litchi och en hel del mango samt barr och lite alkohol. Även lite sten och mineral kikar fram. Något med doften känns onekligen Lagunitas.

Smak: Söt smak med en stadigt godiskaramellig maltbas samt marmeladigt fruktiga toner av litchi, grapefrukt, mango och aprikos. Men även om det är sött vägs det upp bra med en stadigt barrig och örtig beska.

Mun: Större kropp med lite skummande kolsyra och oljig textur.

Det finns något som går igenom Lagunitas likt en röd tråd som är lite svårt att sätta fingret på. Är det den lite kristalliserade och något blommigt marmeladiga sötman och de rena smakerna? Här balanseras det hur som helst upp väl med en bra beska och ölet känns inte för trött. Precis lagom stora smaker gör ölet förhållandevis drickbart. Ett mycket bra exempel på en modern amerikansk IPA.

Mer info om Lagunitas Hop Stoopid:

Ale

Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day

Varunummer: Slutsåld, Flaska 375ml, 79kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

7

I april i år släpptes denna specialversion av Lost Abbeys Judgement Day som är en så kallad “quadrupel” till stilen . Här har den fått tamarind, kanel och chili tillsatt. Ligger för tillfället på 49e plats bland Ratebeers 50 bästa Abt/Quadrupels. Den är slutsåld på Systembolaget men går att privatimportera styckvis via Brill & Co.

Utseende: Grumlig och mörkt rödbrun med ett stort puffigt gulbeige/ljusbrunt skum som lämnar spridda fläckar. Mycket jästfällning i botten på flaskan.

Doft: Maltig med jäst, alkohol, torkad frukt och smått skarpa syrliga kryddor. Karamell, sirap, anis, lim, russin, fikon, torkade äpplen och plommon, kanel, kardemumma, ingefära, nejlika. Komplex, men lite skarp doft.

Smak: Söt maltig, jästig smak med frukt, kryddor och alkohol. Brynt nästan bränt socker/farin och karamell får mothugg av syrlig apelsin samt russin och äpplen med en småhet/skarp kryddighet av anis, kanel, ingefära, muskot, nejlika och kardemumma. Lite chilihetta i eftersmaken. Det kryddiga och syrliga trycker tillbaks sötman och skapar “lite” obalans, men i eftersmaken kommer fina nästan lite chokladiga smaker och mjukar upp slutklämmen.

Mun: Större kropp med fyllig moussig kolsyra men förhållandevis lätt och något oljig vätska.

Ett intressant och välgjort men spretigt och småvasst öl, helt klart. Vill man uppleva den kryddiga komplexiteten ska man nog dricka den nu, men jag kan personligen tycka att det vore spännande att se var den landar efter ett par års lagring då den förhoppningsvis släpper fram sötman lite mer och inte är lika kryddigt vass.

Mer info om Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day:

Ale

North Coast Oliver Twist 20th Anniversary Ale 2013 [smakprov]

Varunummer: 11734, Flaska 500ml, 109.90kr, Alkoholhalt: 11.6%

Ölhundbetyg

7

När södermalmspuben Oliver Twist firade 20 år var det med buller och bång i en hel vecka. Massa rariteter och specialbrygder erbjöds och som krona på hyllningskören kommer denna specialbryggda experimentella version av en dubbelbock från Californienbryggeriet North Coast. Den är även fatlagrad. Mer än så vet jag tyvärr inte riktigt om den här.

Utseende: Klar och mörkt brunröd med ett ljusbeige/gulnat skum.

Doft: Söt maltig doft med massa fatkaraktär. Sirap, karamell, bränt socker, fikon, mörkt kryddigt bröd och bourbon. Till slut pressar fatkaraktären bort alla de andra dofterna och blir ensam kvar.

Smak: Hög sötma med sirap, örter, mörkt bröd, lakrits, torkad frukt, lädersälta och bourbon.

Mun: Stor oljig och vräkig munkänsla med mjuk lätt kolsyra.

Stort och buffligt öl med både sötma, sälta och bourbon på högvarv. Förvirrande och lite för mycket för att det ska bli riktigt njutbart tycker jag. Men med ett par år minst i källaren vet man aldrig vart den kan ta vägen. :-)

Mer info om North Coast Oliver Twist 20th Anniversary Ale 2013 [smakprov]:

Ale

Flying Dog Imperial IPA – Galaxy Single Hop

Varunummer: -, Fat 330ml, 89kr, Alkoholhalt: 10%

Ölhundbetyg

6

Galaxy är en Australiensisk högalfahumle som togs fram ur Perlehumlen 1994. Beskrivs som en blandning av citrus och passionsfrukt.

Utseende: Grumlig orange med ett lite gulnat kompakt skum som lämnar fläckiga rester.

Doft: Karamell och fruktpuré med klibbiga toner av aprikos, mango, passionsfrukt och grapefrukt men även en tjock umamisälta som hos buljong med lite småkryddiga toner av trä och barr.

Smak: även här slåss stora tunga söta och salta smaker om uppmärksamheten. Något mer grapefrukt kikar fram än i doften men överlag tippar det över med klibbiga toner av aprikos, mango, passionsfrukt, ananas och karamell med buljong och barr i eftersmaken.

Mun: Stor klibbig munkänsla med mjuk masserande kolsyra. Tung och kladdig.

Personligen har jag tröttnat en del på den här typen av övermaxad DIPA. Det blir väldigt svårdrucket som ett helt glas. I ett mindre glas och tillsammans med ost eller efterrätt kan jag se det fungera bättre, men som jag fick den nu så önskar jag att den varit lättare och friskare.

Mer info om Flying Dog Imperial IPA – Galaxy Single Hop:

Ale

Napa Smith Hopageddon Imperial IPA

Varunummer: 11099, Flaska 355ml, 30.90kr, Alkoholhalt: 9.2%

Ölhundbetyg

6

Amerikansk västkust-dipa som redan i förtexten siktar på att övertyga en om att det är ett öl för humlemasochisten. Humlen som använts för att uppnå detta är Chinook, Cascade, Warrior, Columbus, Mt. Hood och Centennial och beskan landar på knäckande 144 IBU. Vad jag först höll på att missa är dock även att det tydligen lagrats på Chardonnay och Cabernetfat.

Utseende: Grumlig brunorange/mörkt bärnsten med ett gulnat skum som pyser ihop rätt så kvick och lämnar lite spridda rester.

Doft: Karamellig sockervaddssötma samt en kådig barrig och lite skarp beska dominerar doften och dova fruktiga toner av aprikos och syltade grapefruktskal ligger mer i bakgrunden. Det är en rätt så onyanserad och hård doft.

Smak: Sötklibbig karamell blandar sig med lite syltiga frukttoner av aprikos, litchi, grapefrukt och något lite mer otydligt som först påminner om nätmelon. Jag ser lite andra recensenter nämna banan samt att bryggeriet själva säger papaya, och ja, jag kan vara beredd att hålla med. Först känns ölet inte så mördande beskt som det beskrivs, men så kryper beskan på en med en malörtsliknande karaktär.

Mun: Medelstor till större munkänsla med lätt kittlande kolsyra och oljig trxtur.

Ett aggressivt men också lite onyanserat och klumpigt öl. Hög sötma och beska som gör sitt jobb för den som vill ha “mycket” men utan att imponera nämnvär. Jag tycker fruktigheten, eller “mellanregistret” som jag ibland kallar det, blir dov och rörig. Ett godkänt öl för stilen dock trots att jag misstänker att den tappat lite fräschör.

Mer info om Napa Smith Hopageddon Imperial IPA:

Porter/stout

Hoppin Frog / Amager Hoppin From Amager

Varunummer: -, Flaska 650ml, -kr, Alkoholhalt: 7.8%

Ölhundbetyg

9

Omkring tiden för förra årets Copenhagen Beer Celebration bokade Hoppin’ Frog från Ohio/USA in tre besök hos olika europeiska bryggerier (Amager, De Molen och Fanø). Resultatet hos Amager blev denna lättsammare Imperial Stout på nätta 7.8% bryggd med vetemalt, engelsk malt samt tysk chokladmalt bl.a. Den danska versionen är bryggd med humlesorterna Tomahawk och Chinook, men då Ratebeer endast säger “select american hops” för denna som är bryggd hos Hoppin Frog, låter jag den delen vara osagd. Här kan man se en video från bryggtillfället hos Amager.

Utseende: Kolsvart med ett tjockt brunt skum som lämnar rester fläckvis. Några kolsyrebubblor på glasets insida skiljer den lite från de tyngre oljetjocka Imperial Stouts man blivit van vid, men annars så ser den så svart ut som man vill ha det.

Doft: Tjock rostad doft med massa mörk choklad och kakao, murket trä och lakritsrot men även en sötsyrlig fruktig ton av grapefrukt. Något hettar lite likt chili.

Smak: Söt och rostad med mörk härlig choklad, grapefrukt, aningens mörkt bröd samt lite lakrits i eftersmaken. Det bränner lite som av chili i halsen, men det ska inte vara någon sådan i så vitt jag vet.

Mun: Stor men väldigt smidig kropp med mjuk masserande kolsyra och oljig textur.

Mycket gott! Det är stora smaker men ändå väldigt lättdrucket och påminner om Amagers samarbete med Goose Island som heter Rye King och kom till Systembolaget för ett tag sedan. Stora men mjuka smaker och riktigt lättdrucket. Riktigt riktigt bra!

Mer info om Hoppin Frog / Amager Hoppin From Amager:

Ale

Sierra Nevada Celebration Ale 2012

Varunummer: 11437, Flaska 350ml, 27.90kr, Alkoholhalt: 6.8%

Ölhundbetyg

8

SMAKPROV

Amerikansk klassiker som har varit ett typexempel sedan 1981. Bryggs säsongsvis med Cascade-, Centennial- och Chinook-humle. En personlig favorit.

Utseende: Klar gyllene bärnsten med gulnat skum som fläckar lite. Sierras snygga etikettdesign med gullig liten vinterstuga. It’s a classic!

Doft: Lite kall måhända men förvånansvärt tillbakadragen i doften. Lite karamell, grapefrukt och kådiga barr som kämpar för att komma upp. Maltbasen känns fin som vanligt.

Smak: Brödig karamell och apelsinskal, grapefrukt med lite aprikos får en lätt skjuts av mandel. Rejäl barrig beska som lämnar en tvålig/parfymig smak efter sig.

Mun: Medelstor med mjukt skummande kolsyra och len textur med strävt avslut.

Det här är en klassiker som känns vintrigt robust i malten men kådig och citrusskarp i beskan. Fin maltbas och faktiskt en IPA som duger fint att lagra då malten är så snygg. Och den smått aggressiva beskan dör inte av att få lugna ner sig lite heller. Det blir alltid några köp på den här. :-)

Mer info om Sierra Nevada Celebration Ale 2012:

Ale

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale 2012

Varunummer: 11428, Flaska 710ml, 89kr, Alkoholhalt: 6.7%

Ölhundbetyg

7

SMAKPROV

Sierras årligen återkommande IPA som humlats med purfärska humlekottar från den norra hemisfären (Yakima Valley, Washington, för att vara exakt) som skördats under september-oktober. Centennial har använts för bittergiva och Cascade och Centennial för arom.

Utseende: I stort sett klar bärnsten med ett lite gulnat skum.

Doft: Lite kryddigt humlig doft med stadigt karamellig maltbas. Barr och grapefruktskal samt lite aprikos och en lite tvåligt kådig blommighet.

Smak: Rätt så robust med halm, karamell och bröd (sirapsbröd?) i malten och lite apelsinskal med aprikos. Understruken barrig och tvålig beska. Inte fullt så friskt fruktig som jag brukar tycka att Centennial och Cascade kan kännas.

Mun: Medelstor till aningens större munkänsla med mjukt kittlande kolsyra och lite oljig textur.

Känns rätt så jordig och rough med lite mer brittiska karaktärsdrag fast i amerikansk tappning. Färska humlekottar eller ej, Sierra brukar ta även malten på allvar och den kommer nog ge kvalitet ifrån sig även när den värsta tvåliga beskan lagt sig en aning. Ett spännande öl på pappret som jag kanske inte känner mig lika manad att köpa idag som för ett par år sedan. Men på inga sätt ett dåligt öl för det. :-)

Mer info om Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale 2012:

Porter/stout

Goose Island Bourbon County Stout 2012

Varunummer: 11752, Flaska 355ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 15%

Ölhundbetyg

9

SMAKPROV

Chicagobryggeriet Goose Island startade som en bryggpub 1988 och blev så till slut 2011 uppköpta av megakoncernen Anheuser-Busch InBev och hela ölvärlden skrek av skräck. Detta hindrade dock inte deras superstout Bourbon County Stout från att landa titeln världens åttonde bästa öl alla kategorier i årets omröstning på Ratebeer. Det kommer nog inte heller hindra hundratals av svenska ölälskare att hamstra ölet när det nu kommer till Systembolaget.

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort brunt skum försvinner utan spår. Vätskan är viskös och klistrar sig fast på sidorna.

Doft: Söt maltig tjock doft med bourbonwhiskey och melass, soja och svett trä. Inte så mycket att orda om. Det är en stor och rik doft.

Smak: Söt melass, soja, whisky, lakrits och lite vaga övermoget fruktiga toner (mango och passionsfrukt?). Massa choklad i eftersmaken.

Mun: Superstor och tjockt klibbig med låg kolsyra.

Den här sortens öl är verkligen en klass för sig och jag kan tycka att det ofta går över styr med för hög sötma och sprithetta. Bourbon County lyckas dock hålla sig i ett drickbart skick och de massiva smakerna håller en hög klass. Borde kunna bli magiskt med tre till fem år på nacken men är inte fel att dricka redan nu. Ett öl att dela. Lyxigt och mastigt. 1

Mer info om Goose Island Bourbon County Stout 2012:

Ale

Lost Abbey The Angels Share 2009 [Brandy]

Varunummer: -, Flaska 375ml, 159kr, Alkoholhalt: 11.5%

Ölhundbetyg

-

Lost Abbey är ett renommerat bryggeri belagt i Californien som specialiserat sig på belgoinfluerade öl. The Angels Share är dock ett barley wine i mer brittisk klang. Men inte vilket barley wine som helst, utan ett som legat på brandyfat i sex månader och med tiden klättrat upp till plats 15 på Ratebeers lista över världens bästa barley wines. Det släpptes på Systembolaget i juni 2011 via Brill & Co. Man kan även privatimportera den bourbonlagrade varianten via Brill.

Utseende: Mörkt brun med lite orangeaktigt skimmer i utkanten. Total avsaknad av kolsyra eller skum. Jästfällning i botten på flaskan. Det ser murrigt och lite dött ut.

Doft: Söta maltiga toner av fikon och russin, karamell och sirap blandar sig med lite tyngre inslag av bourbon och svett trä för att sedan gå över till en lite märkligt sträv doft av körsbärskärnor, äppelskal och lite ättika. Börjar fint, men dalar sakta till något oroväckande.

Smak: Här blir farhågorna från doften lite mer av ett faktum. Ölet är surt. Söt karamell och torkad frukt kan anas i smaken, men det är sura körsbär och äppeltoner med spritig whisky som tar över. Inte direkt odrickbart, men det känns inte som att det är så här det ska smaka. Vilket antiklimax.

Mun: Medelstor till större kropp med näst intill noll kolsyra och oljig textur med strävt syrligt träigt avslut.

När jag kollar upp reaktionerna från andra på det här ölet runt det här släppet så inser jag att många (alla?) fått liknande flaskor. Ölet är förmodligen infekterat. Kan det bero på fatlagringen? Mycket tråkigt. Ölet är kanske inte totalt bortom drickbarhet, men så här ska det förmodligen inte smaka så det blir inget betyg på denna.

OBS! Om du misstänker att det är något fel på en flaska du köpt via Systembolaget så är det bara att spara innehållet och reklamera flaskan så får du pengarna tillbaka.

Mer info om Lost Abbey The Angels Share 2009 [Brandy]:

Ale

Hoppin’ Frog Frosted Frog Christmas Ale

Varunummer: 11730, Flaska 650ml, 109kr, Alkoholhalt: 8.6%

Ölhundbetyg

7

Kryddat julöl från amerikanska Hoppin’ Frog. Innehåller enligt bryggeriet “Perfectly blended spices” och vilka det nu är verkar vara osagt. Nu med facit i hand vågar jag i alla fall gissa på kanel.
EDIT: Ja som vår gode läsare här under konstaterar så stod det ju faktiskt på etiketten att den innehöll Kanel, Ingefära och Muskot. Så kan det gå när ögonen inte är med. Jag skyller på Hoppin Frogs hemsidas undermåliga information.

Utseende: Klart röd med ett kort beige skum som lämnar få rester. Vackert julskimrande färg men trött skum.

Doft: Oj! Har var det kanel. Äppel, karamell och kanel. Det luktar faktiskt nästan precis som en flytande äppelkaka med alkohol samt lite vaga toner av ingefära. Man blir glad! :-)

Smak: Söt bärsmak med lingon, karamell, apelsinskal, kanel och aningens barr samt lite alkoholvärme. Inte lika tydlig sammanhållning som i doften. Svårt men välgjort och gott på ett lite stört sätt. Lite strävt te-likt beskt avslut.

Mun: Medelstor till större kropp med lite tillbakadragen mjuk kolsyra och lite oljigt textur med strävt avslut.

Ett rejält kryddigt och sött öl som känns som en mix mellan en passerad äppelpaj och humligt red ale. Ett öl som kanske inte kommer falla alla i smaken men helt klart får ögonbrynen att höjas. Att para med en äppelkaka eller kyckling med äpple kan bli intressant.

Mer info om Hoppin’ Frog Frosted Frog Christmas Ale:

Page 1 of 41234»