Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout

Varunummer: 31055, Flaska 330ml, 39:70kr, Alkoholhalt: 10.7%

Ölhundbetyg

7

  1. Hej allihopa! Back from the dead…

…with a dark skull! Såg en för mig ny imperial stout från Electric Nurse på mitt lokala bolag och tänkte att den kunde vara kul att prova då det var oerhört länge sedan jag drack ett öl från denna bryggarduo. Och så fick jag den helgalna idén att jag skulle testa senaste uppdateringen av wordpressappen och här är vi nu…

Texten på baksidan av flaskan pratar om att en “bas/gitarrspelande ölfantast” som heter Victor samarbetat med “hårdrockaren Peter” (Electric Nurse) samt att resultatet blev denna stout som ska påminna om bandet Entombed ADs tyngd. Tänk att någon skulle välja att referera till Entombed AD istället för enbart Entombed idag! Jaja…

Det är i alla fall en imperial stout bryggd med kokos, havremalt och kokossocker utöver de mer basala ingredienserna. Styrkan ligger på 10,7%. Ölet är bryggt hos Dugges.

Utseende: Etiketten ser lite småbilligt rockig ut. Ölet är kolsvart med lite brunt i kanten och jag får slå det ganska hårt för att bygga upp ett finger högt brunt krämigt skum. Ser fint ut! Inga jobbiga klumpar i botten.

Doft: Rejäl sötma med chokladsås, nybryggt kaffe, kokos och lite bläck/tusch.

Smak: Söt och rostad med choklad, lakrits, bläck, kokos och lite mörk sylt.

Mun: Stor kropp med mjuk och oljig textur med låg kolsyra. Som en efterrätt.

Yeah! En söt och mullig efterrättsstout med låg kolsyra och markerad sötma. Positiv överraskning och tankarna går åt vissa stouts från De Molen, Omnipollo och Monks/Charles Cassino. Markerad sötma, men med en fin grundsmak och förhållandevis drickbar. Åttan är nästan där.

Mer info om Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout:

Porter/stout

Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år)

Varunummer: 11314, Flaska 500ml, 34.90kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

8

Mohawks Whiteout Stout som bryggs för vintersäsongen varje år lanserades första gången 2012. Idag kommer den på 33cl flaska, men då var det en frikostig halvliter som gällde. Jag tog chansen att se hur den lagras och ställde en flaska i källaren. Bäst före datumet är 130913, så den har alltså nästan precis 4 år på nacken idag.

Flaskans etikett säger: “Den har bryggts med nio maltsorter, honung och rörsocker. Engelsk, tysk och amerikansk humle har använts vid bryggning och lagring. Jäst med amerikansk alejäst.
Den bryggs hos Slottskällans.

Utseende: Mörkbrun/svart och grumlig med jästklumpar i botten. Stort tjockt brunt skum.

Doft: Intensiv och rikt rostad doft med massa mörk choklad och espresso, men också pumpernickel och lite läder, grapefrukt och svarta vindruvor.

Smak: Lagom söt med en bra uppvägning av mörk bitter choklad med lite lakritsrot och en uppfriskande ton av grapefrukt och druvjuice även här. Mörk kakao och espresso i en träigt bitter och lång eftersmak.

Mun: Stor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En mycket trevlig stout som definitivt har blivit lite lyxigare på fyra år utan att för den sakens skull tappa i pigghet. Lite mjukare och med mer sammansatta smaker, men utan någon känning av alkohol eller spetsiga humletoner. En imperial stout som (idag) känns både mogen och lyxig samtidigt som modern och kaxig. 4 år gjorde den gott, men jag kan inte låta bli att undra om ett till hade gjort den snäppet bättre.

Mer info om Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år):

Ale

All In Brewing SOMA

Varunummer: 30757, Flaska 330ml, 33.90kr, Alkoholhalt: 4.7%

Ölhundbetyg

8

SOMA har för mig många positiva kopplingar. Bland annat två bra låtar av både Smashing Pumpkins och The Strokes, men i det här fallet är det nog den dystopiska sci-fi-romanen Du Sköna Nya Värld av Aldous Huxley som klingar starkast. I denna mörka sterila och statligt överkontrollerade framtid där människor hjärntvättas med propaganda och människor föds enbart via provrör så tar folk en drog vid namn SOMA för att kontrollera sitt känsloliv. Eller “ta semester” som det heter i boken. Ska jag även kunna räkna denna session IPA från All In Brewing till listan över positiva SOMA-referenser?

Det är alltså en Session IPA bryggd med tre olika sorters kornmalt samt havreflingor och vete och humle av sorterna columbus, citra och mosaic.

Utseende: Grumlig med en honungsgyllene orange färg och ett två fingrar smutsvitt bubbligt skum som inte lämnar så mycket rester.

Doft: Fräscht humlig doft med diverse citrusfrukter som grapefrukt, lime och mandarin mer tropiska drag av stjärnfrukt och passionsfrukt. Lättsam marmeladig sötma och beska av grapefruktskal. Fräscht!

Smak: liknande friska syrliga citrusmix med passionsfrukt. Rätt så torr med en markerad men snygg moorish citrusskalbeska. Malten är i bakgrunden med endast lite drag av vetekex.

Mun: Mjuk medelstor munkänsla med mjuk kolsyra. Lätt oljig.

Riktigt fräsch och snygg humlekoncentrerad öl som jag gärna tar semester med! Det är en ljuv mix av citrusfrukter med lättsam backning av fluffig vete- och havremalt i ryggen. Beskan är precis lagom. Ett öl man mer än gärna tar en till av på en gång, och det tycker jag ofta är ett mycket bra betyg. All In imponerar.

Mer info om All In Brewing SOMA:

Ale Veteöl

Coppersmith’s White IPA

Varunummer: 11326, Flaska 330ml, 28kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

4

Vid senaste Stockholm Beer & Whisky Festival i Nacka så stack nystartade Coppersmith’s Brewery från Västerås ut bland de mindre svenska bryggerierna med förvånansvärt (i jämförelse med många av de andra) rena och prydliga öl. Inte det starkaste intrycket vad gäller design och smak kanske, men det kändes som ett bryggeri med mycket bra förutsättningar för framtiden.
Därför var det kul att höra att dom vunnit en offert på sin vete-IPA Coppersmith’s White IPA till det fasta sortimentet den 2a mars i år. Jag fick en flaska av bryggeriet innan släppet men har inte kommit loss att recensera den förens nu.

Det är alltså en så kallad “vete-IPA” som bryggts med 50% vetemalt och 50% pale malt och humlats med Columbus, Mosaic och Amarillo. Jästen är Belle Saison. Beskan landar på 75 IBU och färgen på 9,5 EBC.

Utseende: Disigt gul med jästfällning i botten och ett stort smutsvitt skum som lämnar nån fläck hit och dit. Etikettdesignen känns lite som en Star Trek-symbol och är helt klart snyggare än deras vanliga schackpjäsdesign som känns lite tråkig.

Doft: Örtig doft med citrus, persika, lite carambola, degig jäst och rejält med barr och något kryddigt som påminner om basilika eller timjan. Det doftar ganska fräscht och färskt, men tyvärr så vissnar doften och kvar blir mest någon mix av smält plast, alcohol och lim.

Smak: Smaken gör inte riktigt samma tråkiga vändning, men helt ok känns det ändå inte. Det börjar bra med fräsch tropisk gul frukt som grapefrukt och ananas med nyriven citruszest, jäst och deg och avslutet är torrt och barrigt beskt. Tyvärr så vissnar även smaken en del och blir lite jästig med beska kryddor som timjan och lagerblad samt den där lite plastiga kemiska tonen.

Mun: Medelstor till lättare kropp med frasig kolsyra och oljig till torr munkänsla.

Något har gått fel här, och det är riktigt synd, för precis uttagen från kylen och nyupphälld är den riktigt god med fräsch ljus citrus och mjuk lätt malt. Jag gissar att man stressat jäsprocessen för att hinna klart i tid. Mycket tråkigt på ett annars väldigt lovande öl. Men dricker man den snabbt så… Jag ser dock inte någon annan som upplevt ölet på precis samma sätt som jag på nätet, så det kan ju ha varit en enstaka skadad flaska också. Vi håller tummarna.

Mer info om Coppersmith’s White IPA:

Ale

Omnipollo Magic #7

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 4.5%

Ölhundbetyg

7

“If the Devil is 6 then God is 7!”

Vrålar Frank Black i The Pixies på låten Monkey Gone To Heaven från deras mästerverk Doolittle från 1989. Att jag 23 år senare döper min son efter just nämnde sångare säger kanske lite om hur mycket jag älskar Pixies, och därmed talet 7 samt att jag är en aggressivt kristen fundamentalist…nej, vänta nu. Det var kanske inte riktigt sant.

Men däremot så är det sant att jag fick denna “surade” witbier som bryggts hos De Proef med ananas och färsk mynta av Omnipollos Henok Fentie för ett par veckor sedan. Och även om jag kanske är lika förtjust i witbier som jag är kristen fundamentalist så älskar jag ju faktiskt öl, Henok och Omnipollo nästan lika mycket som jag älskar The Pixies.

Klart som korvspad? Bra så.

Utseende: Somrigt ljusgul/pissgul med bara en vag disighet. Skummet är vitt och fluffigt och håller sig förhållandevist kort och lämnar inga rester. Små ivriga bubblor porlar lite här och där. Det ser somrigt ut.

Doft: Örtig, sur och lite unket “höig” doft med citroner, halm/torrt gräs, mynta och en lite svag syrlighet av ättika/vinäger.

Smak: Torr och balanserat sur med citron, grapefrukt, gröna druvor, krusbär, halm och lite svag örtig ton av mynta.

Mun: Lättare kropp med mjukt kittlande kolsyra och lätt textur, utan att för den skull bli vattnig.

Ett uppfriskande torrt och surt öl med mjukt kryddiga och örtiga toner. Witbier eller Berliner Weisse, det är frågan, men det känns ju helt klart mer som en berliner med tanke på att jag personligen nog aldrig druckit en sur witbier. Ananasen flydde mig dock och det hade varit roligt med ännu mer mynta. Men det är väl sånt som bara den allt för kräsne och äventyrslystne bör bry sig om, för vill man bara ha en lättsam, torr och syrlig törstsläckare så har man en bra sådan här.

Bäst före: 14/05/16

Mer info om Omnipollo Magic #7:

Porter/stout

Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout

Varunummer: 89720, Flaska 330ml, 29.90kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

7

Poppels senaste öl i deras “project-serie” är inget mindre än en imperial stout på nätta 8.5%. En testbrygd av ölet vann diplom för bästa öl i kategorierna “Stout” och “Imperial Stout” på senaste upplagan av Porterfestivalen i Göteborg. Så här säger bryggeriet om ölet:

“Här är det inte mindre än sju maltsorter som samsas. Viktigast är rostat korn (ger ton av rostat kaffe), chokladmalt (ger chokladton) samt svartmalt (ger bränd ton).”

Jag noterar även att det använts lite vetemalt. Vilken humle som gått i är oklart.

Utseende: Svart och grumlig med ett stort tjockt brunt skum som sakta pyser ihop likt en punkterad sufflé utan lämna rester på glaset. Flaskdesignen är som vanligt stilren och snygg. Jag vill passa på att applådera Poppels för sina exemplariskt pedagogiska och informativa etiketter.

Doft: Härligt rostad doft med pumpernickel, choklad, nybryggt kaffe och bastuträ. Även lite bittrare toner av lakrits och örter dyker upp.

Smak: Söt och rostad med sötlakrits, kaffe och mörk choklad. Smaken börjar väldigt sött och mjukt för att snabbt gå över mot det bränt bittra med beska örter och trä. En vag hint av röda bär och plommon tittar fram också. Tilltagande örtig beska som ligger kvar länge och blir till slut lite påfrestande och det börjar smaka bläck i munnen. Alkoholen värmer en smula.

Mun: Medelstor kropp med stor och mjukt fyllig kolsyra som inte riktigt får den uppbackning den behöver av vätskan och helheten känns lite tunn.

Snygg stout som lider av några små detaljer. Den alldeles för bläckiga beskan och den lite “ihåliga” kroppen. Frågan är om det är detaljer som några år i källaren skulle släta ut? Får bara beskan lugna ner sig lite blir det nog ett kliv upp i alla fall.

Mer info om Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout:

Ale

Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch

Varunummer: -, Flaska 375ml, 85 (Krog)kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

9

Samarbete mellan hypade amerikanska Prairie Artisan Ales och sveriges egna craft beer-gullungar Omnipollo. Resultatet blev denna saison som bryggts både hos Prairie (gult papper) och De Proefbrouwerij i Belgien (grönt papper). De båda bryggeriernas etikettdesigners Colin (Prairie) och Karl (Omnipollo) har turats om att rita bilderna som tillsammans bildar “totempålen” som pryder omslagspappret. Om ölet säger bryggaren Henok Fentie så här:

“Ölet är bryggt på en enkel maltbas av Pilsner, Munchener och havre. Jäst väldigt varmt med vår favoritsaisonjäst och humlad exclusivt med Mosaic. Utjäst ordentligt och sedan buteljerad med Brettanomyces.”

Ölet släpps på Systembolaget inom några månader. 1a April.

Utseende: Gyllengul och först bara mjukt disig, för att till slut bli mjölkigt grumlig. Två till tre fingrar vitt bubbligt poröst skum som lämnar några spridda fläckar. Flaskdesignen med sitt färgglada omslagspapper är, som alltid med Omnipollo, riktigt riktigt snygg.

Doft: En vägg av ananas- och stjärnfruktliknande tropik slår emot en för att sedan avta och släppa fram lite kattpissig brett samt citronskal och gulgröna äpplen, gröna bananer, vitt bröd och koriander bl.a. Riktigt trevlig doft!

Smak: Fruktig, lätt, torr. Citron och apelsinskal med stjärnfrukt, omogna bananer, ananas, rött äpple, vitt bröd och lite kex. Fräscht fruktig och örtigt torr smak med medelstor beska.

Mun: Medelstor kropp med mjuk och försiktigt moussig kolsyra, bara aningens oljig textur, torrt avslut.

En ljus och tropikfruktig men lättsam och balanserad saison med humlig och brettig karaktär. Fräsch och lättdrucken. Kändes lite snäll i starten men växte med lite temperaturhöjning. Mycket bra och farligt läddrucken. Lär sitta som en smäck till skaldjur, fisk eller krämiga ostar. Jag vet att jag har en tendens att lägga en extra poäng i ren glädjeyra på Omnipollos öl, men här känner jag ändå att beteendet är befogat än en gång. Det får bli ännu en nia till Omnipollos fantastiska öl.

Mer info om Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch:

Ale

Omnipollo Erzulie

Varunummer: 11626, Flaska 330ml, 69kr, Alkoholhalt: 13%

Ölhundbetyg

7

Barley Wine bryggt, enligt beskrivningen, på ett enkelt recept med basmalt, råg och East Kent Golding-humle. Bryggt hos De Proef.

Utseende: Mjukt disig houngsgyllene orange med ett stort cremevitt skum som lämnar ett grovmaskigt nätmönster efter sig. Riktigt snyggt! Lägg sedan till Karl Grandins suveräna etikettdesign så har du en given fullpoängare.

Doft: En lite udda doft för att gå under benämningen barley wine. Näsan möts av en spannmålsgrynig, degjästig och marmeladsöt doft med en lite  udda och skarp citruston som går från “grapefruktsmarmelad” till färskpressad lime. Rätt stökig doft som spretar med sötma och alkoholkryddiga toner med ogräs, citrus och något som nästan känns som brettanomyces. Doftar spännande ena stunden och nästan infekterat den andra. Mycket märkligt.

Smak: Den beryktade sötman jag hört talas om gör sig genast hörd, men det finns tack och lov annat som stöttar upp också. Sirap, apelsin- och aprikosmarmelad, råg och bröddeg knuffas tillbaka av syrlig och lite skalbesk citrus med kryddiga toner av örter och alkohol. Alkoholen är tydlig, men trots det rätt så behaglig.

Mun: Stor oljig och kladdig kropp med mjukt masserande kolsyra. Alkoholen ger en extra värmande dimension till det hela.

Ett schizofrent och svårt öl som hoppar fram och tillbaka mellan spännande, konstigt och rörigt. Har fått kritik för att vara alldeles för sött, men i jämförelse med den galet sockriga Bommen & Granaten från De Molen som lanserades på Systembolaget samtidigt så tycker jag den lyckas frammana tillräckligt med beska för stötta upp. Ett stort, sött och udda öl som kanske spårat lite väl långt för att kännas som ett barley wine, men som oftast med Omnipollo tycker jag det håller intresset uppe och även jag är nyfiken på vad lite ålder kan göra med ölet.

Bäst före: 24-06-23

Mer info om Omnipollo Erzulie:

Porter/stout

Sigtuna Bourbon Imperial Stout

Varunummer: 11946, Flaska 330ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

6

Mattias Hammenlind lämnade Sigtuna och bryggaren Emil Lindén fick ta ett steg fram. Och här har han tagit sig an ett riktigt eldprov i form av en imperial stout lagrad i fem månader på bourbonfat från amerikanska Blanton’s Bourbon. Grundölet är bryggt med pilsnermalt, karamellmalt, rostat korn, chokladmalt, biscuitmalt samt havremalt. Enligt Sigtunas hemsida är “humlet av klassisk engelsk typ som blandats med modern nya zeeländsk Pacific Gem”. Och så har man pytsat i muscovadosocker och honung också.

Utseende: Svart med bruna kanter och minimalt med skumbildning som mest lämnar en ring utmed ytan och bruna prickar på glaset. Snygg och elegant förpackning annars, med guldpapperssigill över kapsylen och stilren mattsvart kartong. Mycket snyggt.

Doft: Tydlig fatkaraktär med ek, soja choklad och, som det ibland blir med bourbonfatlagring har jag märkt, dillchips. Alkoholen sticker igenom en aning. Lite övertydligt och enkelspårigt men helt ok.

Smak: Som ryktet har föregått den här så är smaken fårvånansvärt tunn med lite lakrits, soja och choklad med spetsig alkohol i avslutet. Den saknar den mulligt rostade kroppen som sådana här öl behöver för att orka leverera fullt ut. Annars är det inte något större fel på smakerna. Efter lite luftning blir det nästan avslagen julmust i eftersmaken dock.

Mun: Medelstor till lättare med låg till ingen kolsyra och oljig/slick textur.

Synd, men Sigtuna har fortfarande lite att lära när det kommer till fatlagring. Det är dock bättre än exempel som gått för långt, som Nøgne Øs Sunturnbrew och Slottskällans fatlagrade Imperial Stout. Där blev ölen stickiga med tanniner och surt trä, men här blir det istället bara lite för lent och mjäkigt. Och med det menas inte att jag tycker att sådana här öl måste vara aggressiva, men i det här fallet känns det som att vissa komponenter fallit bort. Tyvärr blir utseendet den stora behållningen för det här ölet.

Bäst före: 2015-09-20
Batch 598

Mer info om Sigtuna Bourbon Imperial Stout:

Ale

Electric Nurse Christmas Ale [2013]

Varunummer: 11395, Flaska 500ml, 27.50kr, Alkoholhalt: 4.4%

Ölhundbetyg

6

Den andra av de två “julölen” jag fick skickade till mig är detta lite mer rödaktigt bärnstensfärgade ale på modesta 4,4%. Saxat från etiketten:

Electric Nurse Christmas Ale är en lättare rödaktig ale på 4.4%. Stora mängder amerikansk och nyazeeländsk humle sent i koket ger stor arom och smak utan att beskan tar över helt. Bryggd med pilsnermalt och karamellmalt.

Och så är det bryggt hos Dugges Ale & Porterbryggeri så klart.

Utseende: Mjukt disig med en orangeaktig bärnstensfärg. 2-3 fingrar högt gulnat poröst skum som lämnar klumpiga rester.

Doft: Karamellig och sött fruktig doft med nätmelon, stjärnfrukt och lite söt apelsin/mandarin samt. Om det fanns lite beska i doften vid upphällandet så försvann den helt efter en stunds luftning och det känns som att något saknas.

Smak: Rätt så torr med karamell, apelsin och aprikos, lite nätmelon samt rostat bröd och lite beska barr.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och len till oljig textur.

Även denna, jämfört med portern Underbar Jul, är åt det torrare hållet. Men här saknar jag nästan lite sötma för att det ska bli intressant. Och vad hände med doften?! Den flög iväg väldigt snabbt. Den något uteblivna beskan i doften med överslag av melon känns som något jag härleder till den Nyzeeländska humlen. Men i smaken blir det ojämnt med för lite restsötma och kropp istället. För mycket melon och för lite besk citrus. Ett dugligt men lite känsligt matöl som mår bäst av att drickas snabbt utan större eftertanke.

Bäst före: 2014-07-17

Mer info om Electric Nurse Christmas Ale [2013]:

Porter/stout

Electric Nurse Underbar Jul Vinterporter

Varunummer: 11325, Flaska 500ml, 27.40kr, Alkoholhalt: 4.2%

Ölhundbetyg

7

Den ölbryggande Elektrikern och Sjuksköterskan är tillbaka, och denna gång med två “julöl”. Den första av de två som jag recenserar blir denna porter i mer brittisk stil på 4,2%. Etiketten säger:

Bryggd med pilsnermalt, karamellmalt och en massa chokladmalt. Sparsamt humlad med Centennial. Vi har valt att låta ölen vara ofiltrerade för att bibehålla så mycket smak som möjligt. Förvaras bäst mörkt och svalt fram till servering.

Och så är ölet i sedvanlig ordning bryggt hos Dugges.

Utseende: Mörkt brun som drar åt svart med klar vätska. Skummet är ljusbrunt och kompakt med små bubblor.

Doft: Mulligt rostad doft med mörk choklad, mörkt bröd, nybryggt kaffe och lite bränt trä och aska. En aning av syrliga röda bär letar sig igenom allt det svarta också.

Smak: Rostad och rätt så torr med svart kaffe, kakao och en lite bärig syrlighet med drag av lingon och tranbär. Träigt och lite askigt beskt avslut och lite grynigt kaffe och kakao i eftersmaken.

Mun: Lättare kropp med mjuk kolsyra. Len och lite vattnig textur.

En rätt så torr och lätt porter fast med en mycket trevlig “rostning”, framförallt i doften, med drag av kaffe och mörk choklad samt en gnutta sträva bär. Okomplicerad och lite tunn, utan att det stör för mycket. Ett snyggt och bra vardagsöl som jag gärna dricker igen.

Bäst före: 2015-04-14
T: 222

Mer info om Electric Nurse Underbar Jul Vinterporter:

Specialöl

Hantverksbryggeriet Alkemisten 2013

Varunummer: 11920, Flaska 330ml, 69kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

7

Hantverksbryggeriets sura blåbärsöl Alkemisten gör come back. Stack onekligen ut på den Svenska ölscenen när den kom 2007 då det knappast fanns speciellt många liknande exempel från svenska producenter. Och läget har väl inte ändrats allt för mycket idag*. Trots att Alkemisten har de karaktäristiska dragen av en lambic är den ingen äkta lambic per se då den inte är spontanjäst utan är ett ale som fått, förutom blåbär, en speciell “jästmix” tillsatt med brett och lactobacillus.

Utseende: Vackert disig djup rubinröd färg med ett stort svampigt och småporöst ljusrosa skum som pyser ihop och lämnar en krater efter sig.

Doft: Vinäger och brett som ger toner av både mögel, urinoar, lagård och gödsel dominerar doften, men där finns också en bärig/fruktig ton som påminner mer om svartvinbär med krusbär och citron än blåbär.

Smak: Torr bärigt fruktig smak med toner av svartvinbär, citron, vinäger och lite blåbär som letar sig fram mer i eftersmaken.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk lite kittlande kolsyra och torr textur.

Ett torrt, surt och fruktigt/bärigt öl med rejält tilltagna toner av syra och brett i doften. Smaken är dock mer fruktigt syrligt och saknar den aggressiva komplexiteten som vissa av de belgiska lambicölen har. Blåbären tycker jag mig inte känna av allt för väl dock. Trots allt detta, ett gott och uppfriskande öl med tillräckligt mycket bett för att inte kännas som en halvmesyr.

Bäst före: Oktober 2018

*Edit: Alkemisten är det enda svenska fruktölet av lambicstil som registrerats på Ratebeer.com.

Mer info om Hantverksbryggeriet Alkemisten 2013:

Porter/stout

Omnipollo Hypnopompa

Varunummer: 11919, Flaska 330ml, 138kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

Henok Fentie och Karl Grandin, som utgör team Omnipollo, åkte ner till det lilla men välrenommerade Holländska bryggeriet De Molen för att brygga en stor och oljig imperial stout “with a twist”. För utöver de mer vanliga ingredienserna rostad malt, vetemalt, humle, jäst och vatten så hade man nämligen släpat med sig en massa marshmallows samt Tahitiska vaniljbönor.

Ölet dracks från flaska på Bishops Arms Folkungagatan och kostade då 138:-.
Lanseras på Systembolaget 1a Oktober och kostar då 59:-.

Utseende: Kolsvart, oljig och helt utan skum. Det blir mest lite bubblor på ytan som snabbt dör bort. Flaskdesignen är onekligen uppseendeväckande och lustig och samtidigt som det kan tyckas vara Karl Grandins mest barnsliga Omnipollodesign hittills så är den ju inte mindre genial för det.

Doft: Söt, rostad och värmande doft med toner av melass, bläck, lite rök, vanilj, kallt kaffe och alkohol.

Smak: Rätt så hög sötma med melass, kaffe, mörk choklad, vanilj, värmande alkohol och mycket vaga drag av mörka frukter och bär. Stort och sött, men väldigt snyggt och avvägt.

Mun: Oj! Som utseendet förvarnade om så finns det inte mycket kolsyra. Ändå så blir jag överraskad av hur “flat” den är. Tjock, oljig och len och helt död. Antingen gillar man det eller inte. Jag gillar det. Det här är stoutsås.

Jag är inte den första att lovorda Omnipollos moderna och våghalsiga öl, och det kan återigen vara värt att poängtera att vissa av dom inte är för alla. Men det är också just det som gör Henok Fenties och Karl Grandins skapelser så tilltalande. Det dom gör är ju i stort sett unikt på den svenska bryggscenen och sedan får man ha vilken åsikt man vill angående kontraktsbryggare.
Hypnopompa må kanske upplevas som aningens “ung” och “het” idag och avsaknaden av kolsyra kommer nog inte tilltala alla, men jag kan inte låta bli att bli annat än lycklig av Henoks och Karls kreativitet och låta betyget spegla det.

Mer info om Omnipollo Hypnopompa:

Ale

Electric Nurse Pale Ale

Varunummer: 1443, Flaska 330ml, 19.90kr, Alkoholhalt: 4.6%

Ölhundbetyg

6

En en pale ale på 4,6% av amerikanskt snitt bryggd med humlesorterna Cascade, Centennial & Citra. Ölet är bryggt av sjuksjöterskan Ida och elektrikern Peter, som tillsammans utgör Electric Nurse, hos Dugges Ale & Porterbryggeri i Landvetter utanför Göteborg. Det är en apa på etiketten.

Utseende: Ljus gyllene bärnsten, näst intill klar vätska, kort vitt skum som lämnar få rester.

Doft: Vag sötma med drag av honung och småkakor, blandade citrusfrukter och citrusskal, lite blommiga toner/snittblommor, men också en lite plastig ton som påminner elkabel/-sladd. Lite tunn och spetsig doft.

Smak: Hyfsat torr med koncentrationen på citrus med ett visst drag av tvål och blommor samt aprikos. Maltbasen är stram med toner av halm och endast en vag “kakig” sötma. Blomskälkbittert avslut, men beskan är hyfsat balanserad.

Mun: Medelstor till lätt munkänsla med mjuka och lätt porlande bubblor. Torr.

Ett “törstsläckaröl” med lättare kropp och som koncentrerar sig på torra krispiga toner av citrus och blommor. Tyvärr så tycker jag doften känns lite vinglig och den är åt det lättare och tunnare hållet. Men som kall törstsläckare en varm sommardag lär den göra sitt jobb.

Bäst Före: 2014-03-27
T-181

Mer info om Electric Nurse Pale Ale:

Ale

Oppigårds Brewers Brown

Varunummer: 11740, Flaska 330ml, 19.70kr, Alkoholhalt: 5.5%

Ölhundbetyg

6

Brewers Brown är en vidareutveckling på ölet Fatboy Brown som Oppigårds bryggde åt rockabillybandet Fatboy förra året. Ölet är ett brown ale som humlats lite extra med de amerikanska humlesorterna Amarillo, Chinook och Cascade för att få fram en något mer markerad beska och toner av tropisk frukt och citrus. Ölet släpptes i det tillfälliga sortimentet den 2a maj i år.

Utseende: Klar mahognyfärgat med lite rött. Trevligt ljusbeige gräddigt skum som lämnar spräckliga rester.

Doft: Hasselnötter, trä (bark?), rågbröd, knäck och lite kaffe men även en gnutta brynt smör. Längre ner kommer även en ton av vaxduk fram.

Smak: Maltig med mörkt fullkornsbröd, nötter, karamell och lite kaffe men även citrus och lite tranbär/lingon. Lättsam maltsötma som snabbt går över i ett rätt så kaffebittert avslut med en eftersmak av kola, nötter och kaffe och en sälta som växer med tempereringen.

Mun: Medelstor kropp med mjuk och lite krämig kolsyra och len textur.

Kanske lite mer bitter än förväntat. Jag tyckte om föregångaren Fat Boy Brown Ale men får personligen ett lite rörigt intryck av den här. Beskan känns lite för påträngande, smörtonen, sältan i eftersmaken. Trots detta gnäll är det fortfarande Oppigårds, vilket betyder tillräckligt hög klass för att hålla det någorlunda på en fråga om smak och tycke.

Mer info om Oppigårds Brewers Brown:

Ljus lager

Nynäshamns Tjockhult Tjinook

Varunummer: 11096, Flaska 500ml, 33.30kr, Alkoholhalt: 5.1%

Ölhundbetyg

9

1997 bryggde Jämtlands Bryggeri en välhumlad lager vid namn Hell åt syskonkrogarna Akkurat och Oliver Twist i Stockholm. Ölet var initialt ett husöl avsett endast för dessa två pubar men letade sig snart ut till Systembolaget och har sedan dess varit en stadig trotjänare för många. 2011 var det dock dags för ett nytt husöl att se dagens ljus och även denna gång blev det en modern välhumlad lager fast nu bryggd hos Nynäshamns Ångbryggeri. Förutom den mer uppenbara humlesorten Chinook har även Citra och Centennial använts.

Utseende: Klar mörkare guldfärgad/bärnsten med ett stort fint stadigt lite gulnat skum som lämnar spräckliga rester.

Doft: Lite gräddigt karamellig doft med smörkola, halm, gräs, smörblommor och citrus. Visst finns det tropik här, men det är en mycket mer gedigen doft än man först kanske förväntar sig. Mycket trevligt!

Smak: Aningen söt maltbas med toner av både smörkola och halm blandar sig riktigt snyggt med en frisk och fräscht blommig citruston för att sedan avrundas med en precis lagom balanserad gräsig beska som får en att vilja ta en klunk till. Plötsligt känner jag en stark lust till att klippa en gräsmatta. Mmmm…

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk men något krispig kolsyra och len textur. Perfekt i kombination med smaken.

Riktigt bra humlig modern lager utan att börja likna en västkusts-Pale Ale för det. Modernt, lätt och fräscht med tydliga humletoner fast ändå lyckas den behålla något klassiskt över sig. Vill man ha en ljus lätt öl med lite extra plus så blir det inte så mycket bättre än så här. Så synd att den bara kom i liten upplaga på flaska (slutsåld), för den här skulle man ju verkligen velat ha mer av i sommar.

Mer info om Nynäshamns Tjockhult Tjinook:

Ale

Slottskällans Dubbel IPA

Varunummer: 89954, Flaska 330ml, 26-10kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

9

Svenskarna skriker fortfarande som fågelungar efter extra humligt öl och när Omnipollos Nebuchadnezzar lanserades senast liknade det nästan guldfeber i Klondike. Då kan det ju vara trevligt att påminna om denna pärla som ligger i beställningssortimentet, redo att beställas styckvis. Humlen som använts är Pacific Jade, US Cascade, NZ Cascade, Columbus, Amarillo och Galaxy.

Utseende: Orange/bärnsten med ett lätt dis och ett snyggt gulvitt gräddigt skum som lämnar fina rester. Snyggt! Etiketten tar dock pris i kategorin “Oinspiration”.

Doft: Tropisk söt frukt blandar sig med beska toner av grapefruktskal och en gnutta kattpiss. Grapefrukt, litchi, mango och passionsfrukt och lite mjuka malttoner av småkakor.

Smak: Söt och besk smak av tropisk frukt, bröstsocker, småkakor och citrusskal. Grapefrukt, litchi, aprikos och ananas skapar en snygg fruktjuice med en trevlig bröstsockersötma i botten och en snygg skalbeska i toppregistret som torkar ut men aldrig blir för hård.

Mun: Fyllig men smidig munkänsla med mjukt krispig kolsyra och något oljig textur.

Heja! Bra jobbat Slottskällans! Äntligen börjar de svenska bryggerierna sätta de humliga ölstilarna på plats. Det här är oerhört prydligt, lättdrucket och gott.

 

Mer info om Slottskällans Dubbel IPA:

Ale

S:t Eriks Easter DIPA

Varunummer: 1331, Flaska 330ml, 20.90kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

6

Mer “påsköl” i form av ett Double/Imperial India Pale Ale signerat Jessica Heidrich/S:t Eriks. Ölet bryggs som brukligt nu för tiden hos Sigtuna. Pressmeddelandet säger:
S:t Eriks Easter DIPA är ofiltrerad och bryggd på pilsnermalt, två olika sorters karamellmalt samt inte minst Carapils för att bygga dess kropp. Humlet består uteslutande av Centennial som ger karaktär av skog, citrus och kåda. Ölet har humlats var tionde minut under bryggningen samt därefter torrhumlats till en rejäl arom och beska.

Utseende: Orange/bärnsten och disig av jästfällning. Skummet är smutsvitt och lite fluffigt och lämnar lite spräckliga rester. Vad ska vi säga om S:t Eriks byte av design på etiketten? Tja, jag tycker nog den blev tråkigare tyvärr, och plötsligt så liknar S:t Eriks flaskor det brittiska bryggeriet Meantimes flaskor väldigt mycket.

Doft: Rejält söt och citrushumlig doft av aprikosmarmelad och apelsin- och citronskal med fruktkarameller, rostbröd och lite alkoholkyla. Doften går lite upp och ner. Efter en stund kommer även en lite udda citrusbarrig doft som av grönsåpa.

Smak: Även smaken har en betoning på fruktig sötma som går att likna vid marmelad med smak av aprikos och apelsin med skalbitar. Godissöta karamelliga undertoner glider över till en lite brödig karaktär i eftersmaken tillsammans med citrusskal och en ton av örter/kryddor. Smakerna skiktar sig lite och intrycket glider ifrån det humliga och beska och landar i ett mer sött och marmeladigt intryck

Mun: Medelstor till större munkänsla med mjukt kittlande kolsyra och klibbig tjock textur.

En rätt så söt DIPA med något lite svårdefinierat som sticker ut. Kan det vara de lite extra inslagen av apelsinskal och den lite kryddiga karaktären? Det känns hur som helst som att något i doften inte riktigt vill sitta still och tala tydligt. Inte ett dåligt öl, men smulan udda och förvirrande.

Bäst Före: 2013-11-21
Batch (?): 476

Mer info om S:t Eriks Easter DIPA:

Veteöl

Sigtuna Påskweizen

Varunummer: 1325, Flaska 500ml, 24.90kr, Alkoholhalt: 5.2%

Ölhundbetyg

8

Första svenska “påskölet” för i år blev Sigtunas nya weißbier Påskweizen. Så här säger Sigtuna om ölet:
Emil Lindén är känd för sina tolkningar av europeiska klassiska öl och allra helst från gamla Weimarrepubliken. Sigtuna Påskweizen är en modern variant av ett tysk weissbier genom en uppiggande dos humle från både Nya Zeeland och Australien. Som lagarna föreskriver är över hälften av malten vetemalt, resten består av pilsner och karamellmalt som bryggts med tysk veteölsjäst.

Utseende: Klassiskt disig gulorange med ett snyggt gräddigt cremevitt skum som lämnar en trevligt fläckig krans efter sig i glaset. Det ser mycket inbjudande ut.

Doft: Härligt rik doft med massa bubbelgum och tropik över en mjuk och sött jästig vetegrund. Fruktigheten har toner av aprikos, ananas, mandarin och lite banan men det finns även en rejäl dos diacetyl (smör) i doften. Inte mig veterligen ett vanligt inslag i veteöl av det här slaget, men jag får säga att jag personligen tycker att det passar här.

Smak: Söt smak med vete och kakdeg med drag av smörig vanilj i eftersmaken samt småsyrligt tropiska frukter som ananas, persika, mandarin/apelsin och söt rabarber samt gnuttan banan. Inga speciellt kryddiga toner. Väldigt mjuk och godisaktig smak.

Mun: Medelstor munkänsla med mjuk lättsam kolsyra och lent krämig textur.

Weissbier har alltid varit min akilleshäl och det känns ofta som att dom jag gillar mest alltid avviker från stilen en smula. Så även här! Det är väldigt mycket tuggummi likt Hubba Bubba i doften och det finns en tydlig smörton som “stilreglerna” (BJCP) säger inte får finnas där. Jag känner inte heller av speciellt mycket toner av den annars så karaktäristiska kryddnejlikan. Men skit i samma, jag tycker det är jättegott. En riktigt mjuk och len hefeweizen med massa godis och frukt som passar en tvivlare som mig.
Ölet släpps på Systembolaget den 11 mars.

Bäst före: 2013-11-20
Batch (?): 475

Mer info om Sigtuna Påskweizen:

Ale

Dugges Spotlight

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 330ml, 25kr, Alkoholhalt: 3.5%

Ölhundbetyg

7

Göteborgska Dugges har visat förut att dom kan göra bra lågalkoholhaltiga öl (Brandmästare Andréns Törstsläckare). Här handlar det om en pale ale på 3.5% i amerikansk stil. Bryggd med Pilsner- och Caramalt, bitterhumlats med Hallertau Brewers Gold och torrhumlats med Simcoe, Amarillo och Citra. En krona av varje såld öl går till ett “kulturstipendium” för lokala förmågor som Dugges ska dela ut årligen.

Utseende: Gyllene med en aning till disighet. Skummet är medelstort och vitt och lämnar trevliga rester. Trevligt!

Doft: Mjuk maltighet med drag av söta kex blandar sig med en väldigt försiktig fruktighet av mandarin och aprikos, halm, gräs och en mycket svag gasighet som knappt är värd att nämna.

Smak: Lätt och frisk smak av kex och vitt bröd, grapefrukt, vattenmelon och persika samt nyslaget gräs och gnuttan metall i avslutet.

Mun: Lätt kropp med mjuka små kittlande bubblor och lätt vattnig textur.

Ett mycket friskt och krispigt öl med lätt munkänsla och lätt munkänsla. Perfekt att släcka törsten med en varm dag men ska du ha den till mat så är nog något lika lätt som t.ex. en sallad att föreslå då den annars kan bli lite väl tam. Jag gillar den trevligt kexiga tonen i doften men hade kanske gärna sett lite mer fruktighet, men med tanke på Bäst Före-datumet så misstänker jag även att min flaska kan ha tappat lite humletoner på vägen. Trots det tycker jag ölets kvalité kom fram bra, men drick den inte för kall då om du vill få ut så mycket av smakerna som möjligt. Mycket kompetent folköl.

Bäst Före: 2013-06-06
T: 49

Mer info om Dugges Spotlight:

Ale

Grebbestad East Kent Golding Ale

Varunummer: 89059, Flaska 330ml, 17.90kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

5

Det lilla bryggeriet Grebbestad på västkusten en bit från norska gränsen har utmärkt sig från de andra Svenska mikrobryggerierna med att envist koncentrera sig på att brygga underjäst öl. Här bryter dom dock den traditionen i form av en ljus ale av brittiskt snitt som enbart humlats med East Kent Golding. Kan beställas styckvis i beställningssortimentet.

Utseende: Gyllene bärnstensfärgad och helt klar. Kort lite cremefärgat skum som knappt lämnar några rester. Grebbestads etikettdesign är som vanligt lite klassisk och stilren men också ganska tråkig.

Doft: Rätt så murrig doft med söta toner av bröd, smörkola, mycket svag fruktighet med aprikos och apelsin, läder och jord.

Smak: Till en början har smaken en lite vaxig karaktär med inslag av smörade popcorn och kola som även får ackompanjemang av syrlig apelsin och lite torkad aprikos samt gräs. Den vaxiga karaktären lugnar ner sig lite efter en stund. Ölet ger ett rätt så torrt intryck.

Mun: Rätt så tunn kropp med kolsyra som frasar lite på tungan. Len och lätt textur. Lite för lätt kanske.

Grebbestad är väl inga storproducenter av ale precis och när det väl händer så faller det här ganska platt. Nog för att ett bryggeri som Grebbestads och ett öl som East Kent Golding är hopplöst ohippt i dagens klimat (och då menar jag inte att det är grått och slaskigt ute) men ölet i sig känns också alldeles för tunt, fladdrigt och karaktärslöst med lite för stram botten och bleka övertoner.

Bäst Före: Augusti 2013

Mer info om Grebbestad East Kent Golding Ale:

Ale

South Plains APA

Varunummer: 89812, Flaska 500ml, 51.90kr, Alkoholhalt: 6%

Ölhundbetyg

8

Det första ölet från nystartade Malmöbryggeriet South Plains som drivs av amerikanen Jeffrey Brown. Hittills har ölet bryggts hos danska Amager men planeras att snart börja produceras i det nya bryggverket i Malmö och sedan byta flaskformat till 33cl-flaska. Nyzeeländsk Pacific Gem står för grundbeskan tillsammans med lite Centennial och sedan har han torrhumlat med Centennial och Nelson Sauvin. Malten är Dansk Fugelsang & Tysk Weyermann.

Utseende: Disig orangeskimrande bärnsten med ett gräddigt lite gulnat skum som lämnar en kort men tät krans efter sig. Etiketten är lite punkig/rockig utan att för den skull bli smaklös. Den får mig att tänka på stilen av människor med tatueringar, hängslen och hatt och gärna vill vara både lite skatepunk och Pogues-fans på samma gång. Snyggt!

Doft: Härlig mix av söt knäckig malt med toner av kola, karamell och sockervadd samt beska humliga toner av grapefrukt, litchi, mango, blommor, barr och svart te. Får mig att tänka på Amagers IPA.

Smak: Doften speglas rätt bra i smaken med spunnet socker, kola och karamell i maltbasen som är precis lagom för att ge en bra botten för den lite parfymiga och kådiga beskan som sprider sig i munnen med toner av grapefrukt, mango och litchi. Även smaken påminner om Amager IPA.

Mun: Medelstor kropp med mjukt krispig kolsyra och len textur.

Det här är verkligen pale ale modell större. Drar mer åt en IPA och den påminner mig väldigt mycket om Amagers IPA. Det finns verkligen inte många svenska öl som påminner om den här och om den bara inte var så hutlöst dyr skulle den få bli ett “husöl”. Kan Jeffrey Matcha kvalitén i sitt eget bryggverk och samtidigt sänka priset har vi en humlig hit!

Batch: 530
BF: Nov. 2013

Mer info om South Plains APA:

Ale

Nils Oscar Celebration Ale

Varunummer: 10047, Flaska 330ml, 43.70kr, Alkoholhalt: 9.4%

Ölhundbetyg

8

SMAKPROV

Jag saxar texten från Nils Oscars hemsida:

En icke namngiven öl bryggdes i november 2010 och tappades på flaska maj 2011. Tanken var att denna öl skulle lagras en längre tid på Tärnö Säteri, att vi helt enkelt skulle låta premiären dröja. Men under dom kontinuerliga provningarna tyckte vi att ölen var så bra att vi lät den bli en överraskning redan till vår ägares sjuttioårsdag, våren 2012. Namnet blev 70 Celebration Ale!
Ölen fick sedan vara med och tävla på Stockholm Beer Festival i oktober 2012 och vann ett GULD för bästa Svenska Öl oavsett kategori samt två silver i kategorin ale brittisk stil fat respektive flaska.
Nu får ni ta del av denna begränsade upplaga om 9900 flaskor. Ölen är en ale i Barley Wine-stil med sju maltsorter och oraffinerat rörsocker från Mauritius som ger en liten ton som påminner om rom, humlad med Sorachi, Cascade, Magnum och Fuggles. Smaken är mogen, komplex och balanserad.”

Utseende: Klar bärnsten med kort lite gräddvitt skum. Vacker färg. Med Nils Oscars stilrena enkla etikett i svart och guld tycker jag det blir ett riktigt elegant helhetsintryck..

Doft: Mmmm….malt! Lyxig sötma av rörsocker och cognac med toffee, kola och torkad frukt, barr och nästan lite rök/svett trä?

Smak: Söt och karamellig med syltade apelsinskal och aprikoser, lite sirapsbröd, knäck och barrigt beskt avslut. Väldigt fräsch för stilen. Lite mintigt och kryddigt avslut.

Mun: Större kropp med mjuk lätt kolsyra som sticker lite lätt på tungan. Slick oljig textur.

Totalt: Snyggt, välgjort och trevligt lättsamt barley wine i brittisk stil. Känns som att den kan ha mycket bra lagringspotential och jag kommer definitivt köpa några flaskor för framtiden. Nils Oscar visar att dom hör hemma i det svenska toppskiktet.

Mer info om Nils Oscar Celebration Ale:

Ale

Omnipollo Nebuchadnezzar

Varunummer: 11043, Flaska 33ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

8

SMAKPROV

Henok Fenties aka Omnipollos megamaxar-dipa som överöstes med priser på senaste SB&WF i Nacka. En halv planet med humle nerpressad i en flaska.

Utseende: Grumlig “bright orange” med ett stort kompakt varmvitt skum som lämnar tjocka rester. Det lyser om ölet! Det plus den snygga retsamt kitchiga etiketten är en fullpoängare.

Doft: Blommig och lite tvålig doft med citron, krusbär, litchi och persika. Humletropik med väldigt lätta malttoner av halm och småkaka. En högdiskantig käftsmäll.

Smak: Grapefrukt, citrusskal, lite litchi och aningens mango. Det är de ljusare citrusfrukterna som dominerar och det är rent och rakt på sak utan knussel. Precis med halmig malt för att det ska finnas en femkrona att stå på. Rejäl men beska.

Mun: Medelstor till större munkänsla med mjuk lite mousserande kolsyra, lätt textur.

Henok har gjort en riktigt rutkrossare med det här ölet. Det är fullt ös på de höga frekvenserna med massa aromatisk citrushumle, hög beska och nerskruvad malt. Vissa tycker det blir för mycket, vissa skulle sälja sin morsa för det. Farligt nära en nia idag. Jag återkommer när jag köpt på mig lite flaskor. :-)

Såhär tyckte jag när den kom i höstas.

Mer info om Omnipollo Nebuchadnezzar:

Porter/stout

Nynäshamns Smörpundet Porter 2012

Varunummer: 11041, Flaska 250ml, 25.80kr, Alkoholhalt: 5.9%

Ölhundbetyg

7

SMAKPROV

Nynäshamns klassiska porter av brittiskt snitt som dyker upp en gång om året på liten nätt 25cl-flaska.

Utseende: Svart med klara röda strimmor hållen mot starkt ljus Gråbrunt gräddigt skum som lämnar få rester.

Doft: Rågbröd med lite soja, choklad och barr. Överlag en rätt så brödig doft men riktigt snygg och välgjord.

Smak: Hyfsat torr med lite bränd brödig maltighet, lite lakrits, kallt kaffe, aningens sirapstoner i eftersmaken och gnuuuuttan röda sträva bär. Lite askig.

Mun: Medelstor med mjuk låg kolsyra, lätt vattnig textur.

Stämmer rätt bra med mina anteckningar från förra årets version. Bara doften i sig visar att gammal är äldst. Nynäs kan svarva sitt öl och även om jag personligen tycker att det smakmässigt blir lite tunt och askigt så går det inte att se förbi hantverket. Ett välgjort “pintöl” med klass. Tycker inte den här gör sig på 25cl.

Mer info om Nynäshamns Smörpundet Porter 2012:

Page 1 of 612345»...Last »