Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

Omnipollo Hypnopompa

Varunummer: 11919, Flaska 330ml, 138kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

Henok Fentie och Karl Grandin, som utgör team Omnipollo, åkte ner till det lilla men välrenommerade Holländska bryggeriet De Molen för att brygga en stor och oljig imperial stout “with a twist”. För utöver de mer vanliga ingredienserna rostad malt, vetemalt, humle, jäst och vatten så hade man nämligen släpat med sig en massa marshmallows samt Tahitiska vaniljbönor.

Ölet dracks från flaska på Bishops Arms Folkungagatan och kostade då 138:-.
Lanseras på Systembolaget 1a Oktober och kostar då 59:-.

Utseende: Kolsvart, oljig och helt utan skum. Det blir mest lite bubblor på ytan som snabbt dör bort. Flaskdesignen är onekligen uppseendeväckande och lustig och samtidigt som det kan tyckas vara Karl Grandins mest barnsliga Omnipollodesign hittills så är den ju inte mindre genial för det.

Doft: Söt, rostad och värmande doft med toner av melass, bläck, lite rök, vanilj, kallt kaffe och alkohol.

Smak: Rätt så hög sötma med melass, kaffe, mörk choklad, vanilj, värmande alkohol och mycket vaga drag av mörka frukter och bär. Stort och sött, men väldigt snyggt och avvägt.

Mun: Oj! Som utseendet förvarnade om så finns det inte mycket kolsyra. Ändå så blir jag överraskad av hur “flat” den är. Tjock, oljig och len och helt död. Antingen gillar man det eller inte. Jag gillar det. Det här är stoutsås.

Jag är inte den första att lovorda Omnipollos moderna och våghalsiga öl, och det kan återigen vara värt att poängtera att vissa av dom inte är för alla. Men det är också just det som gör Henok Fenties och Karl Grandins skapelser så tilltalande. Det dom gör är ju i stort sett unikt på den svenska bryggscenen och sedan får man ha vilken åsikt man vill angående kontraktsbryggare.
Hypnopompa må kanske upplevas som aningens “ung” och “het” idag och avsaknaden av kolsyra kommer nog inte tilltala alla, men jag kan inte låta bli att bli annat än lycklig av Henoks och Karls kreativitet och låta betyget spegla det.

Mer info om Omnipollo Hypnopompa:

Ale

De Molen Vuur & Vlam

Varunummer: 11056, Flaska 330ml, 26.90kr, Alkoholhalt: 6.2%

Ölhundbetyg

6

SMAKPROV

De Molen får väl ses som Hollands bästa och berömdaste mikrobryggeri. Bryggeriets stouts är oftast ren världsklass. Om denna IPA säger ratebeer: “Bittering hops Galena; as latehops Chinook, Cascade, Simcoe and Amarillo; Dryhopping with Cascade; 42.6 EBU; OG 1058; FG 1012; 22.2 EBC”

Utseende: Disig orangegul med stort kompakt varmvitt skum som klänger längs sidorna.

Doft: Tropikfruktig med mycket aprikos, honungsmelon och stjärnfrukt eller något åt det hållet, med grapefrukt bakom. Malten är laid back med halm och småkaka. Kådig beska. Aningens kokta grönsaker. Udda men även lite rörig och instabil. Lite gammal?

Smak: Tropik med mestadels grapefrukt men något lite udda tropiskt även här. Rätt skarp kådig beska. Lite tuggummiaktig frukt- och beskakombination. Lite halm och småkaka i basen. Även här lite gummi och grönsaker men inte fullt så märkbart som i doften.

Mun: Medelstor, mjuk moussig kolsyra, lite sträv.

Vuur & Vlam är en rätt så speciell IPA från ett rätt så speciellt bryggeri och De Molen kan verkligen ha en lite hembryggaraktig touch på sina öl. Det är något med fruktigheten i det här ölet som verkligen sticker ut. Tyvärr så finns det lite olustiga drag av grönsaker och gummi i doft och smak som inte känns helt tillhörande. Hoppas det var en enstaka flaska. Så här tyckte Ölhunden 2011.

Tappdatum: 2012-05-15

Mer info om De Molen Vuur & Vlam:

Porter/stout

Emelisse White Label Imperial Russian Stout [Ardbeg BA]

Varunummer: 11782, Flaska 330ml, 45.90kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

Holländska Emelisse lite mer exklusiva serie White Label är tänkt att locka med begränsade upplagor och specifika fatlagringar. Här handlar det om deras Russian Imperial Stout som man lagrat på Ardbegfat. Samtidigt som ölet släpptes nu den 1a Augusti så släpptes även en Glen Elgin-version men bryggeriet har även tagit fram varianter med Laphroaigh-, Jack Daniels-, Coal Ila– och Bowmore-karaktär.

Utseende: En grumlig mörkbrun/svart och lite trögflytande vätska som helt och hållet vägrar bygga upp det minsta skum. Borde jag hällt hårdare? Den ser helt ondskefullt död ut.

Doft: Det första som slår emot en är en rejäl whiskeyton med rök, torv och oljig tjära för att sedan backas upp av en hög sötma av melass och lakrits med alkoholhetta. Letar man lite längre ner ligger det en dov chokladton med lite läder och tobak under. Riktigt trevligt! Längre ner tycker jag mig även skymta en svag ton av vanilj.

Smak: Hög sötma med melass, saltlakrits, och aningens mörk choklad följs av en värmande och rökig whiskeyton med tjärpastill. Wooha! En riktig efterrätt för den som gillar whiskey och lakrits.

Mun: Stor fyllig kropp med näst intill ingen kolsyra och en tjock sirappsaktig textur.

Jag är ingen stor whiskeydrickare, men jag gillar rök och svart öl och här går de två dryckerna ihop i fin symbios. Den rökiga whiskeyn är tydlig och fin men får tillräckligt mycket medspel av sötman i ölet för att de rostade malttonerna med lakritskaraktär inte ska kännas för kärva och torra. Kolsyran är näst intill obefintlig och vätskan är nästan obehagligt tjock, men tillsammans med de robusta smakerna blir det en elegant och mogen upplevelse. Lite väl kort på kolsyra men väldigt gott! Sneglar upp mot en nia i betyg.

Mer info om Emelisse White Label Imperial Russian Stout [Ardbeg BA]:

Porter/stout

Emelisse Imperial Russian Stout Laphroaig BA (White Label)

Varunummer: -, Flaska 330ml, 129kr, Alkoholhalt: 10%

Ölhundbetyg

7

Holländska Emelisse tar sin “Russian Imperial Stout” och lägger den på Laphroighwhiskyfat och föder ett svart monster.

Utseende: Ogenomträngligt svart med ett väldigt kort brunt skum som lämnar lite rester. Jag fick hälla ölet väldigt hårt för att ens få till en antydan till skumbildning.

Doft: Bränd doft med påtaglig whiskydoft av den torviga och rökiga Laphroighen samt massa bränt socker med kaffe. Tjära, trä, torv och alkohol.

Smak: Söt och hårdrostad med en lätt surhet av bränt blött trä doppat i rökig whisky. Kallt starkt kaffe med karamelliserat socker och aningens mörk och väldigt bitter choklad tillsammans med rökig torvig Laphroaigh, soja, citrus och beska örter. Alkoholen värmer och sticker rätt bra i eftersmaken tills ölet knådat munnen i rätt läge.

Mun: Stor kropp med väldigt låg och mjuk kolsyra. Konsistensen är ändå inte så tjock och klibbig som väntat och vätskan känns len.

Ja vad säger man?! Det är ett extremt öl med sötma och en kärv karaktär som kräver mycket av den som dricker det. Och du bör gilla Laphroighwhisky. Lugn och ro, små sippar, reflektion, brasa och kanske en cigarr är vad som dyker upp i mitt inre. Tyvärr råkade mina bargrannar för tillfället vara ett stort gapigt gäng som skulle på Ålandskryssning, vilket kanske inte tillförde den optimala atmosfären.

Mer info om Emelisse Imperial Russian Stout Laphroaig BA (White Label):