Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Ale

Russian River Pliny The Elder

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

10

Det finns öl och så finns det öl…
För att starta med något clichéartat. Men så är det ju självklart med sådana här hobbys att vissa objekt står ut lite mer än andra av diverse anledningar. Pliny the Elder från Russian River på amerikanska västkusten är ett sånt.

Har bara druckit något smärre smakprov av den här förut. Så när ett gäng släktingar var i San Diego och firade min faster så var det att placera sig på knäna och börja be. Lucky me så hittade dom en affär som sålde den. Men bara en flaska per person. Tänk att den fortfarande är så oerhört eftertraktad. Imponerande.

Pliny the Elder såg dagens ljus så tidigt som 2000 och har med tiden blivit ett av de mest ikoniska och eftertraktade ölen i craft beer-världen. En klassisk västkust-DIPA humlad med Amarillo, Centennial, CTZ och Simcoe och en av de första ölen att titulera sig som en Double IPA. Ölet ligger just nu på 2:a plats på Ratebeers lista över världens bästa DIPAs.

Min flaska var ca 20 dagar gammal.

Utseende: Mer eller mindre klar med en gyllene färg och ett stort tjockt gräddigt äggvitt skum.

Doft: Doften bjuder på en stor och frisk fläkt av grapefrukt och apelsinskal, humle, kex och lite mineral.

Smak: Smaken är lika humlefräsch med grapefrukt och apelsinskal fast med en något mer tropisk dimension av stjärnfrukt och en rejäl men väl integrerad köttig barr- och skalbeska som håller i länge. Lätt söt malt med småkakor/kex. Oerhört ren i smaken. Smaken börjar intensivt och beskt med lite sötma men lättar sedan som ett fluffigt moln och lämnar en ren lång beska efter sig.

Mun: Medel till stor rund kropp med mjuk kolsyra och en lätt oljig och fluffigt len textur.

Plinys historia, exklusivitet och ståndaktighet må imponera, men ölet i sig imponerar också! Många skulle nog säga att den inte är något speciellt i dagens mångfald och tycka att dess hype är överreklamerad. Smakprofilmässigt sett så är det ju väldigt klassiskt och det finns många öl i samma spektrum idag. Fast hantverket ger den en dimension som jag tycker är svår att klå. Det är så rent och prydligt att man blir tårögd. Oerhört imponerande.
Jag sväljer hypen med hull och hår och sätter mitt högsta betyg på ett öl hittills och därmed Ölhundens första 10/10.

Mer info om Russian River Pliny The Elder:

Ale

Thomas Hardy’s Ale 2015

Varunummer: 11430, Flaska 330ml, 69.90kr, Alkoholhalt: 11.7%

Ölhundbetyg

8

Ett av de mest klassiska lagringsölen gör come back efter sju års frånvaro. Thomas Hardy’s Ale är ett brittiskt Barley Wine, eller Old Ale (lite beroende på vem du frågar) som bryggdes första gången så tidigt som 1968. Ölet har sedan dess haft en lite brokig historia med vissa år det varit ur produktion och även bytt producent. Idag är det dock italienska importören Interbrau som köpt rättigheterna till ölet, och fastän Interbrau försökt hålla produktionsplatsen hemlig så verkar det som att det med största sannolikhet är brittiska Meantime Brewing som nu står för bryggningen. Vilket känns troligt då den svenska importören är Wicked Wine AB som även säljer Meantimes öl.

Utseende: Klar skimrande vätska med en snygg orangeaktig bärnstensfärg. 1-2 fingrar smutsvitt/gulnat skum som lägger sig som en ring på ytan utan att lämna spår på glaset. I botten på flaskan ser det ut att vara kvar lite grums, men inga större kvantiteter.

Doft: Stor söt brödig doft med torkad frukt och alkohol. Rågbröd, lönnsirap, torkade fikon, dadlar och aprikoser, läder och starkt lim/alkohol.

Smak: Hög sötma med massa brödig malt och sirap/farin, rågbröd, apelsin, dadlar och fikon, läder och peppriga kryddor i avslutet med hettande alkohol. Lite hett och ungdomligt, men hyfsat balanserat redan.

Mun: Stor kropp, mjuk kolsyra, oljig/klibbig vätska.

Det här är vad man kan kalla en maltbomb. Intensiv brödig och söt maltighet, mycket alkohol och nästan ingen påtaglig aromhumle för tankarna till öl som Schloss Eggenberg Samichlaus Classic och De Molens Bommen & Granaten. Det första jag tänker på när jag luktar på ölet är faktiskt just österrikiska dubbelbocken Samichlaus Classic. Fast om man nu ska jämföra dessa tre öl så känns Thomas Hardy’s Ale som ett mycket mer balanserat och drickbart öl vid så här ung ålder. Och jag som inte druckit lagrade flaskor av Thomas Hardy’s förut kan bara fantisera om hur bra den kommer bli om 5-10 år. Jag hoppas verkligen att produktionen inte kommer bli avbruten igen och att vi kan förvänta oss att återse ölet på Systembolaget årligen. Och gärna i lite större kvantitet.

Mer info om Thomas Hardy’s Ale 2015:

Ale

All In Brewing SOMA

Varunummer: 30757, Flaska 330ml, 33.90kr, Alkoholhalt: 4.7%

Ölhundbetyg

8

SOMA har för mig många positiva kopplingar. Bland annat två bra låtar av både Smashing Pumpkins och The Strokes, men i det här fallet är det nog den dystopiska sci-fi-romanen Du Sköna Nya Värld av Aldous Huxley som klingar starkast. I denna mörka sterila och statligt överkontrollerade framtid där människor hjärntvättas med propaganda och människor föds enbart via provrör så tar folk en drog vid namn SOMA för att kontrollera sitt känsloliv. Eller “ta semester” som det heter i boken. Ska jag även kunna räkna denna session IPA från All In Brewing till listan över positiva SOMA-referenser?

Det är alltså en Session IPA bryggd med tre olika sorters kornmalt samt havreflingor och vete och humle av sorterna columbus, citra och mosaic.

Utseende: Grumlig med en honungsgyllene orange färg och ett två fingrar smutsvitt bubbligt skum som inte lämnar så mycket rester.

Doft: Fräscht humlig doft med diverse citrusfrukter som grapefrukt, lime och mandarin mer tropiska drag av stjärnfrukt och passionsfrukt. Lättsam marmeladig sötma och beska av grapefruktskal. Fräscht!

Smak: liknande friska syrliga citrusmix med passionsfrukt. Rätt så torr med en markerad men snygg moorish citrusskalbeska. Malten är i bakgrunden med endast lite drag av vetekex.

Mun: Mjuk medelstor munkänsla med mjuk kolsyra. Lätt oljig.

Riktigt fräsch och snygg humlekoncentrerad öl som jag gärna tar semester med! Det är en ljuv mix av citrusfrukter med lättsam backning av fluffig vete- och havremalt i ryggen. Beskan är precis lagom. Ett öl man mer än gärna tar en till av på en gång, och det tycker jag ofta är ett mycket bra betyg. All In imponerar.

Mer info om All In Brewing SOMA:

Ale

Celt Experience Celt La Téne

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 3.5%

Ölhundbetyg

5

Craftbeertrenden fortsätter att påverka utbudet av “folköl” i dagligvaruhandeln, och senast på ett ICA på Folkungagatan hittade jag den här från The Celt Experience. En del känner kanske igen dom från deras andra “trefemma” Iron Age som också funnits i dagligvaruhandeln ett tag. Flaskan kallar ölet för en “dry-hopped pale bitter”, men det goda folket på Ratebeer vågar sig på att lägga det i facket “Golden Ale/Blond Ale”.

Utseende: Grumlig med en brunaktigt orange färg och en rätt så avtändande bottensats som grumlar runt. Jag borde nog hällt upp den lite mer varsamt. Skummet är smutsvitt och medelstort.

Doft: Aggressivt humlig doft med juicig citrus, persika, mango, kakor, blomsav, mint och svartvinbärsblad. Doften biter sig fast och jag känner den starkt även fast jag ställer ifrån mig glaset.

Smak: Smaken ger vad doften lovar, och toppar det. Tropisk citrus, aprikos och lite småkaka simmar runt i en bläckig beska med drag av mint och malört.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk kolsyra och aningens oljig textur.

En rejäl humlesoppa som påminner om hur humlegalna öl kunde vara för en fem-sex år sedan. Den får mig faktiskt lite att tänka på första gångerna jag drack BrewDogs Nanny State. 43 IBU? Känns mer än så. Det blev i slutändan lite för mycket för mig den här gången, men jag känner ändå att det finns något här som jag inte helt vill slå ifrån mig. Den kan nog få sig ännu ett försök och med en mer varsam upphällning en dag, men som det känns nu så är den något för rivig för att tilltala någon mer än den allra stryktåligaste humleknarkaren.

Fler som provat:
Fajan och Jöns

Mer info om Celt Experience Celt La Téne:

Ale

Stone Double Bastard Ale 2014

Varunummer: 11240, Flaska 650ml, 95.40kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

9

I slutet av varje år, sedan 1998, släpper Stone denna supermaxade dubbelversion av sin klassiska Arrogant Bastard Ale, och ca 4-5 månader senare brukar vi få chansen att plocka på oss den här i Sverige. Stilen brukar kallas “american strong ale” vilket i sig brukar betyda ett stort, starkt, maltigt och humligt öl som inte riktigt passar in helt i kategorier som Imperial IPA eller Barley Wine. Öl i denna kategori behöver inte nödvändigtvis likna just de två stilarna men gör dock det ganska ofta vill jag tycka.

Utseende: Ölet har en härligt lockande rödaktig bärnstens-/kopparfärg och kröns av ett 1-2 fingrar högt svampigt gulnat skum som lämnar kletiga spräckliga rester efter sig. Det är klart bortsett från minimala partiklar som dansar runt. Flaskan i sig sticker onekligen ut med riktigt snyggt färgtryck, som oftast med Stones öl. Full pott!

Doft: Att det här är ett kaxigt öl och inte bara en kaxig etikett blir snabbt väldigt tydligt. Stor fet humlig smäll med knäckig karamell/bröstsocker, vanilj, kola och torkade frukter som fikon och papaya men framförallt grapefrukt och något värmande som känns lite som någon sorts likör. Stor och burdus, men även komplex. Allt toppas av ett rejält lass med beska barr. Riktigt riktigt bra.

Smak:  Något sötklibbig med bröstsocker/karamell, grapefrukt och massa barr och kåda. Inte lika händelserik smak som doft, men det är enligt mig inte nödvändigt med just det här ölet. Det här är mer en stor fet svulstig mix av sötklibbig karamell och massiva grapefruktfruktiga humletoner med en stooor men skön beska. Får mig att minnas varför jag förälskade mig i sådana här aggressiva öl från början. Lite som Peter Wahlbeck sa: “Det är skönt med stryk…”

Mun: Stor bastant och lite oljigt kletig kropp med mjukt masserande kolsyra.

Jag älskar det här ölet och det kommer alltid stå för vad jag gillar med vissa amerikanska öl. Stort, överdrivet och kaxigt, fast med en fantastisk fingertoppskänsla och glimt i ögat. Påminner inte så lite om vissa amerikanska barleywines som exempelvis Sierra Nevadas Bigfoot med sin klibbiga karamell och stickiga humle, men känns ändå mer rak på sak. Jag känner heller inget sug efter att lagra Double Bastard utan tycker den gör sig bra med den tid den fått på sig att ta sig hit till Sverige.
För vissa är det här för mycket och tanken på att dricka en hel flaska eller ens ett helt glas är även för vissa inte att föredra. Jag gör tvärt emot och dricker Double Bastard så vulgärt och obrytt som ölet själv utger sig, i stort glas och som om det var hälften så starkt. Gärna till fet salt mat som burgare, pizza, tacos eller revbensspjäll. Då tycker jag det gör sig allra bäst.

Mer info om Stone Double Bastard Ale 2014:

Ale Veteöl

Coppersmith’s White IPA

Varunummer: 11326, Flaska 330ml, 28kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

4

Vid senaste Stockholm Beer & Whisky Festival i Nacka så stack nystartade Coppersmith’s Brewery från Västerås ut bland de mindre svenska bryggerierna med förvånansvärt (i jämförelse med många av de andra) rena och prydliga öl. Inte det starkaste intrycket vad gäller design och smak kanske, men det kändes som ett bryggeri med mycket bra förutsättningar för framtiden.
Därför var det kul att höra att dom vunnit en offert på sin vete-IPA Coppersmith’s White IPA till det fasta sortimentet den 2a mars i år. Jag fick en flaska av bryggeriet innan släppet men har inte kommit loss att recensera den förens nu.

Det är alltså en så kallad “vete-IPA” som bryggts med 50% vetemalt och 50% pale malt och humlats med Columbus, Mosaic och Amarillo. Jästen är Belle Saison. Beskan landar på 75 IBU och färgen på 9,5 EBC.

Utseende: Disigt gul med jästfällning i botten och ett stort smutsvitt skum som lämnar nån fläck hit och dit. Etikettdesignen känns lite som en Star Trek-symbol och är helt klart snyggare än deras vanliga schackpjäsdesign som känns lite tråkig.

Doft: Örtig doft med citrus, persika, lite carambola, degig jäst och rejält med barr och något kryddigt som påminner om basilika eller timjan. Det doftar ganska fräscht och färskt, men tyvärr så vissnar doften och kvar blir mest någon mix av smält plast, alcohol och lim.

Smak: Smaken gör inte riktigt samma tråkiga vändning, men helt ok känns det ändå inte. Det börjar bra med fräsch tropisk gul frukt som grapefrukt och ananas med nyriven citruszest, jäst och deg och avslutet är torrt och barrigt beskt. Tyvärr så vissnar även smaken en del och blir lite jästig med beska kryddor som timjan och lagerblad samt den där lite plastiga kemiska tonen.

Mun: Medelstor till lättare kropp med frasig kolsyra och oljig till torr munkänsla.

Något har gått fel här, och det är riktigt synd, för precis uttagen från kylen och nyupphälld är den riktigt god med fräsch ljus citrus och mjuk lätt malt. Jag gissar att man stressat jäsprocessen för att hinna klart i tid. Mycket tråkigt på ett annars väldigt lovande öl. Men dricker man den snabbt så… Jag ser dock inte någon annan som upplevt ölet på precis samma sätt som jag på nätet, så det kan ju ha varit en enstaka skadad flaska också. Vi håller tummarna.

Mer info om Coppersmith’s White IPA:

Ale Veteöl

Lagunitas Galatea Fusion 25

Varunummer: -, Fat 400ml, -kr, Alkoholhalt: 6,8%

Ölhundbetyg

7

Den svenska importören Galatea gör en studieresa till staterna och passar på att brygga ett öl hos Californienbryggeriet Lagunitas. Galateas säljteam plus bryggaren David Peuriere från Sigtuna Brygghus snackar ihop sig med ett par av Lagunitas bryggare och bestämmer sig för att brygga ett välhumlat öl med röd vetemalt så att ölet ska få en rödaktig färg. Tyvärr visade det sig att veten dom fått inte var lika röd inuti som på utsidan så effekten uteblev en smula.

Nåväl… Förutom den röda vetemalten har man även använt pale ale-, Special B- och Bisquit-malt och vad gäller humlen så har man kört Centennial och Simcoe som bittergiva, Cascade och Citra som smakgiva och Equinox för arom.

Ölet kommer till Systembolaget den 20e mars. Jag drack dock ölet på fat vid Pub Wirströms i Gamla Stan, Stockholm.

Utseende: Kristallklar och guldfärgad med små porlande bubblor och ett finger högt smutsvitt skum som lämnar fläckar efter sig.

Doft: Söta honungsdoppade vetekex, litchi, passionsfrukt och lite apelsin plus gräs och halm. Det är ingen nypressad barrskog eller nermald humlefabrik, men fräscht och fruktigt på ett mer tillbakalutat sätt. Tyckte först att det luktade lite svavel (prutt) men insåg sedan att det nog bara var Wirströms.

Smak: Den typiska sötman som jag tycker mig känna i många av Lagunitas öl, och får mig att tänka på bröstsocker, finns där. Även honung och lite “toastiga” kex och frukter som grapefrukt och litchi samt lite “järnig” mineral. Tydlig men tillbakalutad beska med drag av gräs och grapefruktskal.

Mun: Medelstor kropp med mjukt kittlande bubblor. Något oljig textur.

Lagunitas stil känns onekligen igen med sin stadiga söta bas och lite mineraligt citrushumliga topp. Veten slår inte igenom så fasansfullt mycket och resultatet blir en bra och precis lagom robust västkust-IPA med lite twist. Enligt Lagunitas funkar det ypperligt till ostron, men även “sunkmat” som pizza och kryddiga tacos är ju en no-brainer.

Mer info om Lagunitas Galatea Fusion 25:

Ale

La Trappe Blond

Varunummer: 1494, Flaska 330ml, 23.80kr, Alkoholhalt: 6.5%

Ölhundbetyg

7

Belgofiler runt om glädjas och dansa i ring. Ett belgiskt ljust ale från ett av de största Trappistbryggerierna har nått Systembolagets hyllor via det fasta sortimentet nu i September.

Utseende: Lätt disig gyllene med ett bubbligt poröst vitt skum som lämnar få rester på glaset.

Doft: Kryddigt fruktig doft med apelsinskal, vitpeppar, koriander, honung, halm, vitt bröd, jäst, banan och lite klister.

Smak: Söt med apelsin och lite banan, koriander, halm/hö, vitpeppar och jäst. Kanske något “lagårdsaktig” i smaken samt aningens vattnig eftersmak, men det är inte så farligt.

Mun: Medelstor kropp med lite brusigt frasig kolsyra och en något oljig textur.

Ett uppfriskande ljust ale med klassiskt kryddigt jästiga och fruktigt belgiska drag som känns rustikt utan att för den saken bli tungt. Okomplicerat och gott som passar både som flexibel måltidsdryck och för sig själv samt läskande sällskapsdryck.

Mer info om La Trappe Blond:

Ale

Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin

Varunummer: -, Fat 200ml, 95kr, Alkoholhalt: -%

Ölhundbetyg

6

Mikkeller Bar Sthlm får in en imponerande line-up med öl från Three Floyds och alla Stockholms ölnördar springer genom gatorna med tårar rullande nerför kinderna.
Ett av de mer exklusivt exklusiva ölen som erbjöds var detta suröl som jäst i en så kallad “foeder” tillsammans med blåbär. Ölet gick loss för whopping 95kr per 20cl.

Utseende: Disig brunröd med ett grårosa skum.

Doft: Surt fruktig doft med drag av citron, äppelvinäger, körsbär och skogsbär plus lite vinfat och yogurth. Det sticker lite i näsan av vinägersyran samtidigt som det luktar rätt sött och kladdigt.

Smak: Sötsur fruktig smak med fruktkletig vinäger/äppelvinäger, körsbär, äpple och citron, vitvinsfat och en avslutande grynighet i eftersmaken som påminner lite om blåbär. Sötsyrlig start, men avslutar strävt och torrt.

Mun: Större kropp med mjuk kittlande kolsyra och oljig kladdig textur som avslutar strävt och snustorrt.

För mycket vinägerkladd för mig. Och blåbären försvinner lite. Känns helt ärligt inte som något jättespeciellt, trots att det är ett fullgott suröl. Då tycker jag att 3 Floyds och Mikkellers sammarbetsöl Blå Spøgelse, som också var ett suröl med blåbär, var mycket bättre och elegantare.

 

Mer info om Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin:

Ale

Omnipollo Magic #7

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 4.5%

Ölhundbetyg

7

“If the Devil is 6 then God is 7!”

Vrålar Frank Black i The Pixies på låten Monkey Gone To Heaven från deras mästerverk Doolittle från 1989. Att jag 23 år senare döper min son efter just nämnde sångare säger kanske lite om hur mycket jag älskar Pixies, och därmed talet 7 samt att jag är en aggressivt kristen fundamentalist…nej, vänta nu. Det var kanske inte riktigt sant.

Men däremot så är det sant att jag fick denna “surade” witbier som bryggts hos De Proef med ananas och färsk mynta av Omnipollos Henok Fentie för ett par veckor sedan. Och även om jag kanske är lika förtjust i witbier som jag är kristen fundamentalist så älskar jag ju faktiskt öl, Henok och Omnipollo nästan lika mycket som jag älskar The Pixies.

Klart som korvspad? Bra så.

Utseende: Somrigt ljusgul/pissgul med bara en vag disighet. Skummet är vitt och fluffigt och håller sig förhållandevist kort och lämnar inga rester. Små ivriga bubblor porlar lite här och där. Det ser somrigt ut.

Doft: Örtig, sur och lite unket “höig” doft med citroner, halm/torrt gräs, mynta och en lite svag syrlighet av ättika/vinäger.

Smak: Torr och balanserat sur med citron, grapefrukt, gröna druvor, krusbär, halm och lite svag örtig ton av mynta.

Mun: Lättare kropp med mjukt kittlande kolsyra och lätt textur, utan att för den skull bli vattnig.

Ett uppfriskande torrt och surt öl med mjukt kryddiga och örtiga toner. Witbier eller Berliner Weisse, det är frågan, men det känns ju helt klart mer som en berliner med tanke på att jag personligen nog aldrig druckit en sur witbier. Ananasen flydde mig dock och det hade varit roligt med ännu mer mynta. Men det är väl sånt som bara den allt för kräsne och äventyrslystne bör bry sig om, för vill man bara ha en lättsam, torr och syrlig törstsläckare så har man en bra sådan här.

Bäst före: 14/05/16

Mer info om Omnipollo Magic #7:

Ale

Prairie Artisan Ales Puncheon

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

8

Oklahomabryggeriet Prairie Artisan Ales dök upp först mot slutet av 2012 men skaffade sig snabbt ett väldigt gott rykte och har det senaste året varit ett eftertraktat bryggeri för tickers och ölnördar. Bryggeriet specialiserar sig på saisons/farmhouse ales, men brygger även mycket kompetenta imperial stouts bl.a. Puncheon är en saison, och om den säger bryggeriet såhär:

“Puncheon is a farmhouse rye ale fermented in large oak barrels with several different wild bacteria strains. Tropical citrus notes and sourness can be detected with hints of oak.”

Min flaska inhandlades på Mikkeller & Friends i Köpenhamn i maj. Jag hittar ingen datummärkning av något slag på flaskan.

Utseende: Mjölkigt grumlig och med en fin gul färg. Stort kritvitt pösigt skum hastigt sjunker ner till en ring på ytan utan att lämna spår. Ser läskande och inbjudande ut.

Doft: Citrussyrlig med citron, apelsin, äpple, vete, degig jäst och lite örtiga kryddor samt brettanomyces.

Smak: Syrlig och torr med citron, sura äpplen, vete, halm, lite koriander, fruktskjälk och brett i avslutet. Smakerna är krispiga och lätta men en lätt alkoholvärme fyller upp snyggt och elegant.

Mun: Medelstor kropp med fyllig och frasigt skummande kolsyra, lätt textur.

Känns faktiskt som en lättsammare gueuze med en surhet som jag normalt inte förknippar så starkt med saison. Det gör smaklökarna lite förvirrade och jag letar kanske efter lite mer djup i ölet än vad det egentligen behöver leverera. Det är syrligt, fruktigt, torrt och lite kryddigt och smakerna sitter ihop på ett elegant sätt. Och i Prairies fall räcker det oerhört långt. Mycket bra öl.

Mer info om Prairie Artisan Ales Puncheon:

Ale

Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 355ml, 15.90kr, Alkoholhalt: 3.4%

Ölhundbetyg

7

Det är roligt att öltrenden äntligen börjar visa sig även på den kära “folkölshyllan” i matbutikerna. Den senaste stora nyheten i det segmentet är Brooklyns 3.4% starka saison “1/2 Ale”. Ölet är bryggt specifikt för den svenska marknaden och är alltså en saison till stilen. Humlesorterna som använts ska vara Sorachi Ace, Perle, Amarillo och Simcoe.

Utseende: Vackert gul och disig med ett stort bubbligt såpigt vitt skum som lämnar spräckliga rester efter sig.

Doft: Klassisk saisondoft med den lite örtigt degiga doften av vetebulle/kex och syrligt örtig citrusfrukt samt lite grön banan och stjärnfrukt. I det kryddiga så tycker jag mig känna igen den karaktäristiska Sorachi Ace-humlen med sin originella ton av dill, men absolut inte på det kvalmiga sätt som det ibland kan bli. På Ratebeer så liknar den ökände “tickern” Per “omhper” Forsgren doften vid ”citronyoghurt” vilket är ganska så träffande. Väldigt trevlig doft faktiskt.

Smak: Citrus, deg och kex, lite persika, stjärnfrukt och mjuk örtiga och kryddiga toner. Torrt avslut med en mjukt uttorkande örtig beska.

Mun: Lättare kropp med mjuk och lite låg kolsyra. Lite vattnig textur. Det är lätt, men det är absolut inte dåligt. Tvärtom.

Ett friskt fruktigt, torrt och småkryddigt ”folköl” med balanserade men tydliga inslag av jäst och humle. Visst blir det lätt lite tunt i kroppen för ett sådant här öl och det känns nästan alltid som att det är något som fattas i smaken. Men det tycker jag man får ta med i beräkningarna och ett sexpack såna här är ju som gjort för en dag på stranden. Ett av de absolut bästa folkölsalternativen som Sverige har att erbjuda just nu. Farligt nära en 8a.

Mer info om Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison:

Ale

Three Floyds Pride & Joy Mild Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 54kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

5

Något som bryggeriet själva lättsamt kallar en “American Mild Ale”. Om stilen Mild Ale, som normalt härstammar från England, säger BJCP (Beer Judge Certification Program) så här:

“A light-flavored, malt-accented beer that is readily suited to drinking in quantity. Refreshing, yet flavorful. Some versions may seem like lower gravity brown porters.
Most are low-gravity session beers in the range 3.1-3.8%, although some versions may be made in the stronger (4%+) range for export, festivals, seasonal and/or special occasions. Generally served on cask; session-strength bottled versions don’t often travel well. A wide range of interpretations are possible.”

Utseende: Disig och lite murrigt brunorange med lite partiklar som flyter runt. Det gulnade skummet blir ca två fingrar stort och inte så långlivat.

Doft: Apelsinskal, lite bergamott, aprikos, kanderad ingefära, mint, lite kex och en gnutta hård alkohol.

Smak: Apelsin, apelsinskal, aprikos, vitt bröd, även här lite kryddig ton som påminner om mint/ingefära och allt avslutas med en lite parfymig skalbeska som växer lite i eftersmaken. Smaken känns inte så söt utan mer lätt citrussyrlig och avslutar lite kort och lämnar mest en lite kryddig beska kvar.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och lätt textur.

Förmodligen det tråkigaste och sämst utförda öl jag druckit från Three Floyds. Kan tänka mig att det är en helt annan historia om man dricker det färskt från fat i solen på någon uteservering nära bryggeriet, men så här ett okänt antal månader i flaska på andra sidan Atlanten känns det inte så upphetsande. Vad gäller hänvisningen till mild ale så känns det inte speciellt träffsäkert då ölet känns mer humledrivet och ljust än maltigt, och BeerAdvocates benämning American Pale Ale känns lite mer närmre sanningen.

Mer info om Three Floyds Pride & Joy Mild Ale:

Ale

Three Floyds Alpha King Pale Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 60kr, Alkoholhalt: 6.66%

Ölhundbetyg

8

Three Floyds är ett av de där eftersökta amerikanska bryggerierna som får allas ögon att tindra lite extra mycket. Vi ser dom sällan i Sverige, men är man i köpenhamn brukar man kunna hitta lite flaskor hos Mikkeller & Friends. Det här är en amerikansk pale ale ur deras bassortiment, och beskan ska enligt hemsidan ligga på 68 IBU och ABV på passande 6,66%. Bryggeriet säger såhär:

“Big American Pale Ale with citrusy aroma- a hop lover’s cult beer and Three Floyds’ flagship beer. Brewed with Cenntennial, Cascade & Warrior Hops. 
Alpha King is an American Pale Ale with a bold citrus hop character. We brew all our beers for our own demanding tastes. If you’re unwilling to compromise on your beer, we urge you to try it.”

Utseende: Lätt disig och med en dovt rödaktig/orange bärnstensfärg. Det något korta skummet blir ca 1,5 fingrar högt och är tätt och lite smutsvitt/gulnat.

Doft: Grapefrukt och karamell med en lite sockervaddsliknande karaktär samt rejält med kåda och barr. Hyfsat okomplicerat, men klassiskt amerikanskt och väldigt välgjort.

Smak: Sockervaddig karamell, grapefrukt, blodapelsin och litchi smälter ihop på ett robust men balanserat sätt och avslutar med en rejäl barrig och kådig beska. Ouff, vad gott!

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och aningens oljig textur.

En väldigt potent APA med både rejäl dos karamellig sötma och kådig beska. Med svenska mått skulle det här lätt passera för att vara en IPA, men så är det ju Three Floyds också. Den är nästan på pricken fyra månader gammal, vilket skulle kunnat ge vilket annat öl som helst av stilen en ocharmig trötthet. Men istället tycker jag den står sig bra och känns inte “ihålig” som vissa trötta humleöl kan göra. Jag gissar på att det beror på hög klass vad gäller både råvaror och hantverk i första hand. Hur den fraktats och förvarats har jag faktiskt inte så stort hum om. Men visst, hade den varit färsk hade den nog glidit upp till en nia.

Mer info om Three Floyds Alpha King Pale Ale:

Ale

Omnipollo Nebolution

Varunummer: -, Fat 200ml, -kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

8

Omnipollo har visst börjat mata ur sig humlemonster på löpande band, och den senaste i ledet är Nebolution som är en uppskalad variant av deras prisbelönta DIPA Nebuchadnezzar. Alltså fyra gånger så mycket humle (Simcoe) som i Nebuchadnezzar. Ölet släpps endast på fat i liten upplaga och kommer dyka upp på väl valda krogar inom det närmsta. Ölet kommer för övrigt också att finnas på årets upplaga av Copenhagen Beer Celebration i Köpenhamn den 2-3 maj.

Ölet är bryggt hos De Proefbrouwerij i Belgien och jag drack ölet hos Bishops Arms Folkungagatan.

Utseende: Gyllene bärnstensfärgad och klar förutom en lätt lätt disighet. Skummet är smutsvitt och fluffigt och lämnar fläckar på glaset.

Doft: Jämfört med Fatamorgana (som dracks samtidigt vid tillfället), eller Nebuchadnezzar för den delen, är det en mycket karamelligare och bittert/träigt barrig doft som slår emot en, mer än tropiskt juicig. Intensiv humlenärvaro som ger ifrån sig mycket barr och en mer tillbakalutad fruktighet av grapefrukt, litchi och röda äpplen, men också en lite salt ton som påminner om svett.

Smak: Söt/salt och karamellig med grapefrukt, litchi och en stadig barrig beska som växer. Sältan ifrån doften, karamelligheten och den barriga/träiga beskan ger ölet en lite mer rustik känsla. Men den behagliga fruktigheten med drag av både citrus, litchi och mer vardagliga frukter som äpple och päron ger ett hyfsat elegant intryck.

Mun: Större munkänsla med mjuk krämig kolsyra och bra lagom oljig textur.

En DIPA som väjer lite för det tropiska och vågar släppa fram lite karamellig sötma och hög barrig beska. Sältan som dyker upp kan bli påfrestande, men den klarar sig precis undan från att bli kvalmig tycker jag. Stor och potent med karamell och sälta, men även snyggt avvägd med lättsamma frukttoner som smyger sig på. Däremot påminner den inte det minsta om Nebuchadnezzar, och kopplingen känns förvirrande. Inte det bästa ölet som kommit från Omnipollo, men visst är det en humlebomb av rang!

 

Mer info om Omnipollo Nebolution:

Ale

Smuttynose Barleywine Style Ale 2013

Varunummer: 11668, Flaska 650ml, 79.50kr, Alkoholhalt: 11.8%

Ölhundbetyg

8

Smuttynose Brewing, bryggeriet med den gulliga lilla sälen i logotypen, ligger i Portsmouth, New Hampshire/USA. Bryggeriet har fem öl i det fasta sortimentet, ca 6 stycken säsongsöl och så den lite exklusivare serien “Big Beer Series” där man hittar detta barley wine på 11.8%. Smuttynose importeras av Great Brands AB och har väl inte varit speciellt överrepresenterade på Systembolagets hyllor hittills precis, utan mest varit något man hittat hos Oliver Twist på Repslagargatan.

——————————————————————————————————————————–

Utseende: Mycket snyggt bärnstensfärgat öl som börjar klart men blir disigare vartefter man häller. Två fingrar smutsvitt/gulnat gräddigt skum som lämnar en tät gardin. Stilig och elegant etikett som inte faller i fällan att se ut som något taget ur en Spindelmannentidning, vilket i ärlighetens namn många amerikanska hantverksöl gör. Mycket snyggt, som sagt.

Doft: Sockervadd/bröstsocker, karamell, grapefrukt, litchi, läder och alkohol. Det luktar karamelligt humlegodis.

Smak: Sötklibbig med karamell/bröstsocker, grapefrukt, litchi, aprikos, lite fet ton av gräddkola, läder, trä och pepprig mix av alkohol och hög barrig beska. Lite lakrits i eftersmaken. Sött, humligt och gott men också lite “gapigt”.

Mun: Stor kropp, mjuk fyllig kolsyra, oljigt klibbig textur.

Klassiskt amerikanskt barley wine i samma anda som Stone Old Guardian, Great Divide Old Ruffian och Sierra Nevada Bigfoot. Sött och karamelligt med massa grapefrukt, läder samt massa barr och alkohol. I det här fallet kanske lite för mycket alkohol och beska barr kan hända, så ett par år i källaren kan vara att föredra.

Mer info om Smuttynose Barleywine Style Ale 2013:

Ale

Omnipollo Astral Merkur

Varunummer: -, Fat 300ml, 85kr, Alkoholhalt: 6.7%

Ölhundbetyg

8

Omnipollos senaste projekt “Astral” går ut på att få ut så färskt öl till krogen som möjligt. Tydligen ska man passa på att pröva på lite udda humlesorter också, och först ut är den tyska högalfahumlen (12%-16.2%) “Merkur” som är korsavlad från “Hallertauer Magnum” och den lite mer anonymt benämnda “81/8/13”. Bryggt hos De Proefbrouwerij den 21 januari, och fattappat den 6e februari. Så när jag nu drack öl på Bishops Arms Folkungagatan den 21 februari var alltså ölet 15 dagar gammalt.

Utseende: Mjukt disig och ljust honungsgyllene med ett kort vitt bubbligt skum som lämnar små vertikala streck efter sig på glaskanten.

Doft: Fräsch tropik med grapefrukt, mango, stjärnfrukt och lite ananas, stenig mineral, kex och gräs. Fräscht och friskt humlig men avslappnat och absolut ingen “doftbomb”.

Smak: Frisk tropik med citrus, stjärnfrukt, mango och aningen litchi samt mjuk kexig malt. Mjuk, medelstor, gräsig och bara aningens barrig beska. Mineral och honung i eftersmaken.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk laid back kolsyra och len textur.

Rent, fräscht och välgjort som förväntat. Men kroppen är lättare än jag skulle ha gissat utifrån de 6.7%en. För att vara en tysk humlesort visar sig dock Merkur kunna peta ur sig riktigt fräscha tropiska citrustoner blandat med gräs och mineral, och jag tycker mig se en röd tråd i Omnipollos tre senaste öl Potlatch, Gone och Astral Merkur med mjuk kexig malt, frisk tropik med stjärnfrukt och krispig torrhet. Mer fräsch IPA åt folket! Det är bara synd att det ska behöva krävas ett så stort spektakel för det.

Mer info om Omnipollo Astral Merkur:

Ale

Almond 22 Torbata

Varunummer: 11654, Flaska 375ml, 49kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

6

Italienskt barley wine i engelsk stil som bryggts med rökmalt/whiekymalt. Släpptes tillfälligt på Systembolaget i Juni 2012. Numera slutsåld.

Utseende: Ölet vill visst ur flaskan snabbare än jag hinner med och det blir till att torka upp lite grann. Vackert rubinröd och klar med ett nästan två fingrar högt gulnat och aningens fräsande bubbligt skum. Riktigt snygg. Tyvärr så råkade jag av misstag pytsa i lite av bottensatsen vilket gjorde den murrig brunröd och inte alls lika aptitlig. Klantigt. Betyget får stå positivt trots min fadäs.

Doft: Lite tunn maltig doft som trots allt lyckas trycka ur sig lite drag av piptobak, askfat, läder, karamell, skogsbär och aningens hård alkohol. En axelryckning.

Smak: Söt och maltig med karamell, tobak, läder, gammal pipa, röda bär, torkad apelsin och äpple, lite honung och beskt svart te i avslut och eftersmak.

Mun: Medelstor till något större kropp med aningens frasiga bubblor och lätt följsam vätska. Känns trots det lite väl tunn och hård.

Ger inte direkt den känslan av lyx jag vill ha ut av ett barley wine. Det finns intressanta komponenter här, men samtidigt saknas det annat. Tillstängd doft, lite för tunt, lite för mycket lingon och svart te. Trots detta, ett rätt så drickbart och småtrevligt öl.

Bäst före: Januari 2016
Batch: 76

Mer info om Almond 22 Torbata:

Ale

Founders Curmudgeon Old Ale [2012]

Varunummer: -, Flaska 355ml, -kr, Alkoholhalt: 9.8%

Ölhundbetyg

7

Old Ale (Wikipedialänk) är en lite spretig ölstil som är besläktad med Barley Wine. Curmudgeon Old Ale bryggs till våren och enligt Founders hemsida har man tillsatt melass samt lagrat ölet på ekfat. Beskan ligger på 50 IBU och alkoholhalten på 9.8%.

Utseende: Klar rödaktigt bärnstensfärgad vätska med en hel del grumsiga partiklar. Skummet är nästan två fingrar högt, nikotingult och lämnar en spräcklig krans.

Doft: Sötklibbig karamell, sockervadd, läder/gammalt skärp, torkad aprikos, litchi och grapefrukt och en gnutta vanilj.

Smak: Sötklibbig karamell med torkade aprikoser, litchi, lite fikon och grapefrukt samt lite vanilj, läder och ett mjukt träigt avslut med lite lakritsrot i eftersmaken. Fina och snyggt sammansatta smaker, men kunde kanske bjudit på lite mer djup.

Mun: Medelstor till större kropp med mjuk kolsyra och oljig textur. Väldigt mjuk och lättdrucken.

Sött, lent och lättdrucket. Amerikanskt till karaktären utan att för den sakens skull vara galet beskt och fatlagringen ger ett mjukt intryck. Känns dock som att om det är något jag saknar lite just nu så är det lite humlebeska och lite mer djup i smakerna. Flaskan var ca två år gammal. Var den för gammal, eller var den för ung? Det är frågan.

Flasktappad: 04/13/12
Inköpt  hos: Kihoskh, Köpenhamn

Mer info om Founders Curmudgeon Old Ale [2012]:

Ale

Engelszell Gregorius Trappistenbier [2012]

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

6

Ett nytt Trappistbryggeri är självklart en anledning att höja på ögonbrynen. Och 2012 höjdes ögonbrynen för Stift Engelszell Trappistenbier-Brauerei, Österrikes enda Trappistkloster, som blev det åttonde i raden av ölbryggande Trappistkloster som fått stämpeln “äkta trappistbryggeri”. Gregorius var det första ölet bryggeriet lanserade och klassas enligt Ratebeer som en Abt/Quadrupel medan BeerAdvocate säger, lite mer luddigt, Belgian Strong Dark Ale. Någon annan stans läser jag även “Trippel-bock”. Hur som helst verkar det vara bryggt med maltsorterna Pilsner, Cara Munich och Rostad malt och humlat med Mühlviertler Aurora och Mühlviertler Magnum samt fått egenproducerad honung tillsatt. Primärjäst med trappistjäst och sekundärjäst med vinjäst från Alsace.

Utseende: Grumligt mörkbrun med en gnutta rött, klumpig bottensats. Knappt två fingrar högt beige och kortlivat skum som inte lämnar rester.

Doft: Kornigt mörkt bröd med toffee, farin, russin, plommon, banan, jäst, lite alkohol och krydda. Det ligger något lite syrligt/surt över doften. Ganska trevlig helhet.

Smak: Söt och maltig med bränt socker/farin, syrligt mörkt rågbröd, karamell, knäck, mandarin, röda bär, druva, russin, peppriga kryddor och värmande alkohol. Även smaken drar lite åt det syrliga och slutklämmen är mer torr och bränt kryddig än sött maltig och komplex.

Mun: Medelstor till större munkänsla med fyllig och något skarp kolsyra och len till lätt textur.

Efter alla välkända Trappistöl man druckit kan man kanske få lite höga förhoppningar och förutfattade meningar om hur det här ölet bör vara. Första gången jag drack den (smakprov SBWF) blev jag riktigt besviken och tyckte att det kändes hårt och kryddigt syrligt utan någon finare djup eller munkänsla för att göra det intressant. Idag, med gnuttan mer ålder på ölet, är jag lite mer positiv, trots att en del av kritiken kvartstår. Jag blir inte riktigt vän med den lite strävt syrliga tonen i ölet och jag undrar om det kan vara alsacejästen som känns fel i sammanhanget. Det ska hur som helst bli intressant att följa ölets (och bryggeriets) utveckling, men jag kommer inte springa benen av mig för att få tag på mer flaskor av den här på ett tag.

Bäst Före: 26-09-14

Mer info om Engelszell Gregorius Trappistenbier [2012]:

Ale

Omnipollo Gone

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 6.5%

Ölhundbetyg

8

Jag nämner ofta att jag imponeras av Omnipollos moderna och smarta öl samt finurliga och snygga etiketter. Men en annan sak som Henok Fentie och Karl Grandin är riktigt bra på är att skapa ett mindre jippo och spänning runt deras ölsläpp. Är det inte “gratisöl” så är det exklusiva öl för “någon” New York-bar eller sammarbetsbrygder med de hetaste nya bryggerierna. Och varje gång får man känslan av att det gäller att “vara där”, få en glimt av det exklusiva. Vissa kallar det “hype” och fnyser åt det, andra tindrar med ögonen och känner sig som Askungen när hon drömmer sig bort mot balen på slottet.

Denna gång drömmer hon om denna ljusa, lätta och fräscha IPA på 6.5% bryggd delvis med vetemalt och humlad med Citra och Simcoe (bryggd hos De Prefbrouwerij i Belgien). Det hela har varit lite hemligt för att nu hastigt köras ut till diverse krogar och firas med en avslutningsfest på Tjoget i Hornstull/Stockholm. “Here today, Gone tomorrow”. Är du sugen på hype?

Läs mer hos Manker Beer eller Omnipollos Facebooksida.

Utseende: Disigt gul med ett två fingrar vitt bubbligt/poröst skum med gräddig topp som lämnar ett finspräckligt mönster efter sig. Etiketten är punkig och smart med en dollarsedel som fått ett “G” påskrivet. Roligt och coolt.

Doft: Fräscha tropiska humletoner med lite “kakig” malt i botten och gräs och barr i toppen. Grapefrukt, ananas, stjärnfrukt, mango, passionsfrukt, lite kattpiss, ogräs, halm och vetekaka. Härligt!

Smak: Tropisk citrus med aningens sötma av småkakor och lite honung, ananas, stjärnfrukt och litchi, för att sedan bli mer syrligt torr med grapefrukt, gräs, barr och citrusskal. Beskan är medelstor och mjuk och det hela avslutar rätt torrt med en rätt kort eftersmak som mest domineras av citrus och gräsig/barrig beska.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk lättsam kolsyra och len lätt textur.

En riktigt fräsch och tropisk törstsläckare med lagom beska. Som gjord för dricka bredvid grillen en varm sommareftermiddag. Den får mig att tänka på deras senaste öl Potlatch och känns nästan som en nedbantad IPA-version av den utan brett. Ännu ett klockrent öl från Omnipollo. Det lär bli fest ikväll!

Mer info om Omnipollo Gone:

Ale

Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch

Varunummer: -, Flaska 375ml, 85 (Krog)kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

9

Samarbete mellan hypade amerikanska Prairie Artisan Ales och sveriges egna craft beer-gullungar Omnipollo. Resultatet blev denna saison som bryggts både hos Prairie (gult papper) och De Proefbrouwerij i Belgien (grönt papper). De båda bryggeriernas etikettdesigners Colin (Prairie) och Karl (Omnipollo) har turats om att rita bilderna som tillsammans bildar “totempålen” som pryder omslagspappret. Om ölet säger bryggaren Henok Fentie så här:

“Ölet är bryggt på en enkel maltbas av Pilsner, Munchener och havre. Jäst väldigt varmt med vår favoritsaisonjäst och humlad exclusivt med Mosaic. Utjäst ordentligt och sedan buteljerad med Brettanomyces.”

Ölet släpps på Systembolaget inom några månader. 1a April.

Utseende: Gyllengul och först bara mjukt disig, för att till slut bli mjölkigt grumlig. Två till tre fingrar vitt bubbligt poröst skum som lämnar några spridda fläckar. Flaskdesignen med sitt färgglada omslagspapper är, som alltid med Omnipollo, riktigt riktigt snygg.

Doft: En vägg av ananas- och stjärnfruktliknande tropik slår emot en för att sedan avta och släppa fram lite kattpissig brett samt citronskal och gulgröna äpplen, gröna bananer, vitt bröd och koriander bl.a. Riktigt trevlig doft!

Smak: Fruktig, lätt, torr. Citron och apelsinskal med stjärnfrukt, omogna bananer, ananas, rött äpple, vitt bröd och lite kex. Fräscht fruktig och örtigt torr smak med medelstor beska.

Mun: Medelstor kropp med mjuk och försiktigt moussig kolsyra, bara aningens oljig textur, torrt avslut.

En ljus och tropikfruktig men lättsam och balanserad saison med humlig och brettig karaktär. Fräsch och lättdrucken. Kändes lite snäll i starten men växte med lite temperaturhöjning. Mycket bra och farligt läddrucken. Lär sitta som en smäck till skaldjur, fisk eller krämiga ostar. Jag vet att jag har en tendens att lägga en extra poäng i ren glädjeyra på Omnipollos öl, men här känner jag ändå att beteendet är befogat än en gång. Det får bli ännu en nia till Omnipollos fantastiska öl.

Mer info om Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch:

Ale

Omnipollo Erzulie

Varunummer: 11626, Flaska 330ml, 69kr, Alkoholhalt: 13%

Ölhundbetyg

7

Barley Wine bryggt, enligt beskrivningen, på ett enkelt recept med basmalt, råg och East Kent Golding-humle. Bryggt hos De Proef.

Utseende: Mjukt disig houngsgyllene orange med ett stort cremevitt skum som lämnar ett grovmaskigt nätmönster efter sig. Riktigt snyggt! Lägg sedan till Karl Grandins suveräna etikettdesign så har du en given fullpoängare.

Doft: En lite udda doft för att gå under benämningen barley wine. Näsan möts av en spannmålsgrynig, degjästig och marmeladsöt doft med en lite  udda och skarp citruston som går från “grapefruktsmarmelad” till färskpressad lime. Rätt stökig doft som spretar med sötma och alkoholkryddiga toner med ogräs, citrus och något som nästan känns som brettanomyces. Doftar spännande ena stunden och nästan infekterat den andra. Mycket märkligt.

Smak: Den beryktade sötman jag hört talas om gör sig genast hörd, men det finns tack och lov annat som stöttar upp också. Sirap, apelsin- och aprikosmarmelad, råg och bröddeg knuffas tillbaka av syrlig och lite skalbesk citrus med kryddiga toner av örter och alkohol. Alkoholen är tydlig, men trots det rätt så behaglig.

Mun: Stor oljig och kladdig kropp med mjukt masserande kolsyra. Alkoholen ger en extra värmande dimension till det hela.

Ett schizofrent och svårt öl som hoppar fram och tillbaka mellan spännande, konstigt och rörigt. Har fått kritik för att vara alldeles för sött, men i jämförelse med den galet sockriga Bommen & Granaten från De Molen som lanserades på Systembolaget samtidigt så tycker jag den lyckas frammana tillräckligt med beska för stötta upp. Ett stort, sött och udda öl som kanske spårat lite väl långt för att kännas som ett barley wine, men som oftast med Omnipollo tycker jag det håller intresset uppe och även jag är nyfiken på vad lite ålder kan göra med ölet.

Bäst före: 24-06-23

Mer info om Omnipollo Erzulie:

Ale

Lagunitas Hop Stoopid

Varunummer: 11029, Flaska 650ml, 69.90kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

8

Lagunitas har verkligen blivit ett bekant ansikte både på Systembolagets hyllor som på krogarna det senaste året. Den senaste att dyka upp i oktobersläppet på Systembolaget var denna dubbel-IPA på 8% och med en beska på hela 102 IBU.

Utseende: Klar bärnsten med ett gulnat puffigt skum som lämnar en tät klibbig gardin.

Doft: Söt och humligt besk doft med en bra mix av karamell, sockervadd och tropiska inslag av grapefrukt, litchi och en hel del mango samt barr och lite alkohol. Även lite sten och mineral kikar fram. Något med doften känns onekligen Lagunitas.

Smak: Söt smak med en stadigt godiskaramellig maltbas samt marmeladigt fruktiga toner av litchi, grapefrukt, mango och aprikos. Men även om det är sött vägs det upp bra med en stadigt barrig och örtig beska.

Mun: Större kropp med lite skummande kolsyra och oljig textur.

Det finns något som går igenom Lagunitas likt en röd tråd som är lite svårt att sätta fingret på. Är det den lite kristalliserade och något blommigt marmeladiga sötman och de rena smakerna? Här balanseras det hur som helst upp väl med en bra beska och ölet känns inte för trött. Precis lagom stora smaker gör ölet förhållandevis drickbart. Ett mycket bra exempel på en modern amerikansk IPA.

Mer info om Lagunitas Hop Stoopid:

Ale

Electric Nurse Christmas Ale [2013]

Varunummer: 11395, Flaska 500ml, 27.50kr, Alkoholhalt: 4.4%

Ölhundbetyg

6

Den andra av de två “julölen” jag fick skickade till mig är detta lite mer rödaktigt bärnstensfärgade ale på modesta 4,4%. Saxat från etiketten:

Electric Nurse Christmas Ale är en lättare rödaktig ale på 4.4%. Stora mängder amerikansk och nyazeeländsk humle sent i koket ger stor arom och smak utan att beskan tar över helt. Bryggd med pilsnermalt och karamellmalt.

Och så är det bryggt hos Dugges Ale & Porterbryggeri så klart.

Utseende: Mjukt disig med en orangeaktig bärnstensfärg. 2-3 fingrar högt gulnat poröst skum som lämnar klumpiga rester.

Doft: Karamellig och sött fruktig doft med nätmelon, stjärnfrukt och lite söt apelsin/mandarin samt. Om det fanns lite beska i doften vid upphällandet så försvann den helt efter en stunds luftning och det känns som att något saknas.

Smak: Rätt så torr med karamell, apelsin och aprikos, lite nätmelon samt rostat bröd och lite beska barr.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och len till oljig textur.

Även denna, jämfört med portern Underbar Jul, är åt det torrare hållet. Men här saknar jag nästan lite sötma för att det ska bli intressant. Och vad hände med doften?! Den flög iväg väldigt snabbt. Den något uteblivna beskan i doften med överslag av melon känns som något jag härleder till den Nyzeeländska humlen. Men i smaken blir det ojämnt med för lite restsötma och kropp istället. För mycket melon och för lite besk citrus. Ett dugligt men lite känsligt matöl som mår bäst av att drickas snabbt utan större eftertanke.

Bäst före: 2014-07-17

Mer info om Electric Nurse Christmas Ale [2013]:

Page 1 of 1112345»...Last »