Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Ale

Dieu du Ciel Corne du Diable India Pale Ale

Varunummer: 11042, Flaska 341ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 6.5%

Ölhundbetyg

7

SMAKPROV

Utseende: Lätt disig bärnstensbrun med ett lätt gulnat medelstort skum. Snygg etikett som vanligt med Dieu du Ciel.

Doft: Väldigt brödig doft med kryddor och sötma, rågbröd, sirap, apelsinskal och torkad aprikos. Rågbulle med marmelad.

Smak: Söt och lite tjock smak med bröd, torkad frukt och sirap. Skarp kådig beska som hänger sig fast. En lite tyngre och grövre smakprofil av IPA än den annars rätt tropiska och friska som man får några mil söderut från Kanada.

Mun: Medelstor till större med mjuk kolsyra och något oljig textur. Känns lite tung.

En maltigare och rätt så grov IPA både i malten och beskan. Känns som den behöver en mustig och lite klibbig kötträtt som ackompanjemang. Udda och väl värd att prova då den faller lite mellan två stolar, men kan göra en besviken om man letar efter något i renare amerikansk västkustanda.

Mer info om Dieu du Ciel Corne du Diable India Pale Ale:

Ale

Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale 2012

Varunummer: 11428, Flaska 710ml, 89kr, Alkoholhalt: 6.7%

Ölhundbetyg

7

SMAKPROV

Sierras årligen återkommande IPA som humlats med purfärska humlekottar från den norra hemisfären (Yakima Valley, Washington, för att vara exakt) som skördats under september-oktober. Centennial har använts för bittergiva och Cascade och Centennial för arom.

Utseende: I stort sett klar bärnsten med ett lite gulnat skum.

Doft: Lite kryddigt humlig doft med stadigt karamellig maltbas. Barr och grapefruktskal samt lite aprikos och en lite tvåligt kådig blommighet.

Smak: Rätt så robust med halm, karamell och bröd (sirapsbröd?) i malten och lite apelsinskal med aprikos. Understruken barrig och tvålig beska. Inte fullt så friskt fruktig som jag brukar tycka att Centennial och Cascade kan kännas.

Mun: Medelstor till aningens större munkänsla med mjukt kittlande kolsyra och lite oljig textur.

Känns rätt så jordig och rough med lite mer brittiska karaktärsdrag fast i amerikansk tappning. Färska humlekottar eller ej, Sierra brukar ta även malten på allvar och den kommer nog ge kvalitet ifrån sig även när den värsta tvåliga beskan lagt sig en aning. Ett spännande öl på pappret som jag kanske inte känner mig lika manad att köpa idag som för ett par år sedan. Men på inga sätt ett dåligt öl för det. :-)

Mer info om Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale 2012:

Ale

De Molen Vuur & Vlam

Varunummer: 11056, Flaska 330ml, 26.90kr, Alkoholhalt: 6.2%

Ölhundbetyg

6

SMAKPROV

De Molen får väl ses som Hollands bästa och berömdaste mikrobryggeri. Bryggeriets stouts är oftast ren världsklass. Om denna IPA säger ratebeer: “Bittering hops Galena; as latehops Chinook, Cascade, Simcoe and Amarillo; Dryhopping with Cascade; 42.6 EBU; OG 1058; FG 1012; 22.2 EBC”

Utseende: Disig orangegul med stort kompakt varmvitt skum som klänger längs sidorna.

Doft: Tropikfruktig med mycket aprikos, honungsmelon och stjärnfrukt eller något åt det hållet, med grapefrukt bakom. Malten är laid back med halm och småkaka. Kådig beska. Aningens kokta grönsaker. Udda men även lite rörig och instabil. Lite gammal?

Smak: Tropik med mestadels grapefrukt men något lite udda tropiskt även här. Rätt skarp kådig beska. Lite tuggummiaktig frukt- och beskakombination. Lite halm och småkaka i basen. Även här lite gummi och grönsaker men inte fullt så märkbart som i doften.

Mun: Medelstor, mjuk moussig kolsyra, lite sträv.

Vuur & Vlam är en rätt så speciell IPA från ett rätt så speciellt bryggeri och De Molen kan verkligen ha en lite hembryggaraktig touch på sina öl. Det är något med fruktigheten i det här ölet som verkligen sticker ut. Tyvärr så finns det lite olustiga drag av grönsaker och gummi i doft och smak som inte känns helt tillhörande. Hoppas det var en enstaka flaska. Så här tyckte Ölhunden 2011.

Tappdatum: 2012-05-15

Mer info om De Molen Vuur & Vlam:

Ale

BrewDog International Arms Race

Varunummer: 11744, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7.5%

Ölhundbetyg

3

Amerikanska Flying Dog och skotska BrewDog får för sig att dom passar ihop för att båda har ordet “hund” i sitt namn och hör sedan av sig till mig för att…nej, nu skojar jag visst till det här. Hur som helst så drog de båda bryggerierna igång en tävling där de skulle brygga var sin IPA fast med regeln att ingen humle fick användas. Flaskorna skulle även bedömas utseendemässigt sett och då Flying Dog i sedvanlig ordning använde sig av Ralph Steadmans konst medan BrewDog anlitat Johanna Basford. Man åkte sedan på en mindre turné mellan BrewDog-barerna i Skottland där publiken fick rösta. Ölet innehåller alltså ingen humle utan istället saker som enbär, rosmarin och lagerblad bl.a.

Utseende: Jag tycker personligen att BrewDog tar poäng redan på etiketten som jag tycker är oerhört snygg. Ölet i sig är klart och orangeaktigt bärnstensfärgat med ett medelstort gulnat skum som fräser och sprakar bort rätt snabbt utan att lämna spår. Förutom det oroväckande fräsande skummet så ser det väl ok ut.

Doft: Ingefära, rosmarin, tvål och doftkrus (ni vet sånt där som står på vissa toaletter) dominerar. Efter en snurr i glaset tittar apelsin och lite kaka och karamell fram. Något med den påminner mig om Abstrakt 08. Jobbigt kryddig doft.

Smak: Söt karamell, apelsin, aningens aprikos, ingefära och sedan en våg av tvål och parfymiga kryddor och en eftersmak av enbär. Ingen direkt beska. Åh fy fan va äckligt.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med lättsam kolsyra och något oljigt vattnig textur.

Oerhört parfymkladdigt och svårdrucket öl med en massa ingefära, rosmarin och örtiga saker som man helt enkelt inte vill ha i sitt öl. Eller rättare sagt, hade det funkat om det funnits humle också? Ack ja, vem vet. Det var ett roligt projekt på pappret och etiketterna är snygga, men drickbart är det inte. Och med det något häftiga priset 39.90 så är katastrofen ett faktum.

Batch: 258
Bäst Före: 12-08-13

Mer info om BrewDog International Arms Race:

Ale Veteöl

Lagunitas A Little Sumpin’ Sumpin’ Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, -kr, Alkoholhalt: 7.5%

Ölhundbetyg

6

En lite udda IPA på den bemärkelsen att den, enligt bryggeriet, består av 50% vetemalt (tre olika sorter) och “alla humlesorter som börjar på bokstaven C”. Bryggeriet tycker att dom trots det hållit tillbaka beskan något och IBUn landar på 64,2. Ölet tas in av Galatea och går nu att hitta på diverse krogar.

Utseende: Klar gyllene men lite blek bärnstensfärgad med ett smutsvitt bubbligt skum som lämnar spräckliga rester.

Doft: Söt tropisk frukt som mandarin, stjärnfrukt, grapefrukt och gnuttan litchi med lite ljus karamell i bakgrunden. Det sticker lite i näsan av barr och alkohol.

Smak: Karamell med grapefrukt, mandarin, persika och blommor med en lite brödig ton i eftersmaken. Parfymig beska och smak (tulpan?) som sträcker sig långt i eftersmaken med lite brödiga undertoner.

Mun: Medelstor munkänsla med mjukt kittlande och skummande kolsyra, nästan lite frasig, och lätt vätska.

Lagom torr och med trevlig tropisk citrusfrukt, men den parfymiga smaken blir lite för stark för mig och drar ner den lite. Rätt så krispig och frisk men jag kan inte säga att jag skulle gissat att det var vetemalt i den förutom en lite udda “frasighet” i smak och munkänsla. Helt klart ett rätt så spännande öl på pappret dock och även om jag inte var stormförtjust i den just nu så känner jag mig ändå lockad att dricka den igen.

13844718

Mer info om Lagunitas A Little Sumpin’ Sumpin’ Ale:

Ale

Amager/Port Brewing Wookiee IPA

Varunummer: 11672, Flaska 500ml, 47.90kr, Alkoholhalt: 7.2%

Ölhundbetyg

8

Mike Rodriguez och Tomme Arthur från Port Brewing i Californien var i början av förra året över i Danmark och bryggde denna västkust-IPA tillsammans med Amager. Amager+Port Brewing+Star Wars=Supersant?

Utseende: Disig ljust knäckfärgat brun med ett puffigt smutsvitt skum som lämnar en tät spräcklig “gardin” på glaset. Det ser rustikt, hantverksmässigt och danskt ut.

Doft: Knäckig karamell och vaniljig smörkola blandar sig med grapefrukt, lite aprikos, örter och citrusskal.

Smak: Söt robust knäckig karamell med grapefrukt, apelsinskal och lite aprikos. Stor växande pepprig skalbeska som sätter sig bak i gommen värmer som om man käkat Thai-mat.

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och lite oljigt len textur.

Snälla svenska bryggare som har ambitioner att göra sådan här typ av öl, ta lärdom av danskarna. Eller åtminstone av Amager för precis som med sin Amager IPA visar dom återigen att det är en stil dom bemästrar. Precis lagom söt knäckig malt för att skapa en stadig och robust botten för all grapefruktbesk humle att stå på. Okomplicerat, gott och återigen ett öl man vill ha en till av på en gång. ANOTHER!

Mer info om Amager/Port Brewing Wookiee IPA:

Ale

AleSmith IPA

Varunummer: 11660, Flaska 650ml, 99kr, Alkoholhalt: 7.3%

Ölhundbetyg

9

Ett “sånt där” öl som lyckats bygga ett lite extra skimmer omkring sig i och med att det rankas som en av världens bästa IPAs. På Ratebeer.com har den till och med förstaplatsen. Mycket imponerande. Men sådana “listplaceringar” sätter även en hel del press på både ölet och öldrickaren och kan göra en en smula besviken. Inte nog med problemet med avklingad fräschör hos humlestinna öl som ibland tagit lång tid på sig att hitta hit efter buteljeringsdatum.

Ölet fick lite extra uppmärksamhet nu nyligen då det var många som inte fick sina beställda flaskor när ölet lanserades på Systembolaget i juni på grund av teknikstrul med webtjänsten. Detta är alltså en av de flaskor som Brill & Co så snällt fixade till de som blev utan.

Utseende: Bärnstensfärgad och klar med ett stort fint gulnat skum som lämnar klumpar och fläckar lite här och där på glaset. Hmm… Var det inte jästflagor i den senast jag drack den? Jaja, det ser ut som en ljusare ale formulär A kan vi säga.

Doft: Godissöta toner av karamell, aprikospuré, ananas, lite litchi och söt grapefrukt samt en lite udda fet ton av kokos. Det tar ett tag innan näsan uppfattar någon indikation om beska, men till slut börjar det sticka lite i näsan som av citrusskal, bar och lite mint för att sedan gå över till mer tvåligt beska toner. Intressant!

Smak: Godissöta karamelltoner även här, men väl balanserat mot en barrig parfymerad beska som tilltar ju mer du dricker. Karamell med lite vanilj blandas med grapefrukt och blommor. Ett charteröl = Det börjar sött och lite klibbigt för att sakta men säkert bli beskt och lite mintigt kyligt.

Mun: Medelstor kropp med mjuk och relativt låg kolsyra. Aningens oljig textur.

Ok. Jag ger mig. Det är värt allt ståhej. Jag kan förstå om man blir en smula besviken och tänker “det här är ju bara en vanlig IPA” men det finns tre små detaljer som tillsammans gör en något fetare helhet. Om humlen är trött? Tja, inte så det stör mig allt för mycket.
1: Det är välkomponerat. Ölets smakkomponenter är för stilen rätt klassiska, men det dyker upp små nyanser som gör det intressant. Som kokosen och den lite vaniljiga karamellen bl.a.
2: Det är lite av en resa att dricka ölet. Först börjar det lite sött och puréigt med lite kladdig karamell och låg beska, för att sedan sakta men säkert ändra ton och landa någon helt annan stans.
3: Det blir aldrig dåligt. Du kan sippa det här ölet länge. Lite så som man kan göra med ett intensivare mörkt öl. Många ljusa öl tröttnar efter en stunds luftning och snurrande, men här håller ölet stilen och man vill inte riktigt att det ska ta slut.
Så kontentan är att det är ett mycket gott och välgjort öl med en extra gnutta klass som jag med glädje dricker igen och igen, världsbäst eller inte.

Mer info om AleSmith IPA:

Ale

Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 2012

Varunummer: 11634, Flaska 710ml, 89kr, Alkoholhalt: 6.7%

Ölhundbetyg

8

Bryggd med den första plockade humlen för våren från den södra hemisfären (Nya Zeeland) samt Nordamerikansk malt (Pale malt & Caramel malt). Humlen (Pacific Hallertau, New Zealand Motueka och New Zealand Southern Cross) torkas direkt efter att den skördats och transporteras sedan till bryggeriet i Chico, Kalifornien, för att bryggas veckan efter. Allt för att försäkra ölet dess fräschör. Därför får öl som det här ofta kritik när det inte lyckas ta sig hit först efter en 4-5 månader. Beskan landar på 66 IBU.

Utseende: Bärnstensfärgad med ett lätt dis och ett stort skummigt gulnat huvud som lämnar massa tjocka klumpiga rester. Snyggt!

Doft: Söt och humlig med citrusskal, aprikos och aningens mango, karamell och småkakor, örter och barr.

Smak: Lättsam sötma av knäckig karamell spelar snyggt mot grapefrukt och aprikos som går mot en snygg örtig beska som startar mjukt och växer sig starkare i den långa eftersmaken som har en lite vaniljig karamellton.

Mun: Medelstor till större kropp, mjuk kolsyra, oljig textur.

Det här är ett typiskt öl som får kritik för att ha tappat humlekraft efter resan till Sverige. Det kan mycket väl vara så, men jag tycker att ölet är så väl sammansatt att det lyckas lysa trots detta. Det mår allra bäst av att inte drickas för kallt, då växer maltens samspel med humlen som definitivt ger tillräckligt med bett. Ett öl som visar på ett högklassigt hantverk som, enligt mig, står lite över diskussionen om “färskvara”.

Mer info om Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 2012:

Ale

Amager IPA

Varunummer: 11635, Flaska 500ml, 44.90kr, Alkoholhalt: 7%%

Ölhundbetyg

9

Danska Amager tycker att man ska glömma att IPA är en stil som kommer från England och menar att den moderna versionen från den amerikanska västkusten är det nya svarta. Vem håller med? Simcoe, Amarillo och Cascade lär ju helt klart att ge ölet en skjuts i rätt riktning i alla fall.

Utseende: Mörkt rödaktigt bärnstensfärgad och något disig med ett snyggt stort såpigt gulnat/beige skum som lämnar stora klumpar på glaset. Inbjudande!

Doft: En härlig mix av söt karamell, grapefrukt, litchi, lite persika, kåda och barr samt lite parfym slår emot en. Och det ligger något i det hela som känns som vanilj blandat med sockervadd. Det är den här välhumlade fruktiga doften som så många av oss i stort sett har avdyrkat under de senaste humlegalna åren. Pang på!

Smak: Söt klibbig karamell blandar sig med grapefrukt, litchi och lite persika, men sötman motas snabbt tillbaka av en hög svulstig beska med toner av kåda och barr. Det är inte mycket att snacka om här. Det är västkust. Det är frukt och karamell. Det är beskt. Efter ett tag så kommer en läderaktig sälta fram, men den håller sig på en behaglig nivå med beskan och sötman.

Mun: Medelstor till något större munkänsla med klibbig textur och mjukt masserande kolsyra.

Dansken kan. Inga krusiduller här inte. Det är rätt på med allt vad man kan önska av en kraftig västkust-ipa. En välbalanserad käftsmäll från ett av Danmarks absolut bästa bryggerier. Jag tycker inte man behöver knussla. Den får en nia. Men varför är etiketterna så tråkiga?!

Mer info om Amager IPA:

Ale

Sigtuna Easter India Pale Ale

Varunummer: 1306, Flaska 500ml, 31.50kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

5

Det råder lite förvirring runt Sigtunas senaste tre india pale ales Summer IPA, East Coast IPA och denna. De två första ska tydligen vara samma öl men denna ska även innehålla humlesorten Chinook. Alkoholstyrkorna är hur som de samma och humlesorterna ska vara amerikanska.

Utseende: Klart bärnstensfärgad med ett smutsvitt tjockt skum som lämnar lite rester.

Doft: Den humliga fruktiga arom som brukar komma med stilen India Pale Ale, speciellt när det rör sig om amerikansk humle, är märkligt frånvarande. Istället känner jag en lite svag söt maltig doft med toner av sirapslimpa med lite smör. Så snurrar jag på ölet lite och en lite diffus godissöt fruktig ton av apelsin, ananas, päron, aprikos och kanske litchi tittar fram med smöret som tydlig back up. Märkligt.

Smak: Söt med fruktkarameller, sött kornigt bröd, lite diffusa frukttoner med grapefrukt, apelsin och litchi bl.a. Blommor och parfym i beskan. lite smör även här.

Mun: Medium kropp med mjuk låg kolsyra.

Jag har två alternativ framför mig här.
1: Det är något fel på ölet och det är inte såhär den ska dofta eller smaka. Sigtuna har byggt ut bryggeriet och detta kan ha skapat en del problem.
2: Sigtuna har försökt göra något “lättsammare” för att få in en fot hos den bredare massan. Detta känns dock inte som en tillräcklig förklaring.
Hur som helst så förväntade jag mig mycket tropik och citrus med en bra beska. Vad jag fick var ett maltsött öl med låg kolsyra, diffusa frukttoner, bröd och en hel del smör (diacetyl) samt låg beska. Det är drickbart men känns fel rent stilmässigt sett.

Mer info om Sigtuna Easter India Pale Ale:

Page 2 of 3«123»