Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Ale

Engelszell Gregorius Trappistenbier [2012]

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

6

Ett nytt Trappistbryggeri är självklart en anledning att höja på ögonbrynen. Och 2012 höjdes ögonbrynen för Stift Engelszell Trappistenbier-Brauerei, Österrikes enda Trappistkloster, som blev det åttonde i raden av ölbryggande Trappistkloster som fått stämpeln “äkta trappistbryggeri”. Gregorius var det första ölet bryggeriet lanserade och klassas enligt Ratebeer som en Abt/Quadrupel medan BeerAdvocate säger, lite mer luddigt, Belgian Strong Dark Ale. Någon annan stans läser jag även “Trippel-bock”. Hur som helst verkar det vara bryggt med maltsorterna Pilsner, Cara Munich och Rostad malt och humlat med Mühlviertler Aurora och Mühlviertler Magnum samt fått egenproducerad honung tillsatt. Primärjäst med trappistjäst och sekundärjäst med vinjäst från Alsace.

Utseende: Grumligt mörkbrun med en gnutta rött, klumpig bottensats. Knappt två fingrar högt beige och kortlivat skum som inte lämnar rester.

Doft: Kornigt mörkt bröd med toffee, farin, russin, plommon, banan, jäst, lite alkohol och krydda. Det ligger något lite syrligt/surt över doften. Ganska trevlig helhet.

Smak: Söt och maltig med bränt socker/farin, syrligt mörkt rågbröd, karamell, knäck, mandarin, röda bär, druva, russin, peppriga kryddor och värmande alkohol. Även smaken drar lite åt det syrliga och slutklämmen är mer torr och bränt kryddig än sött maltig och komplex.

Mun: Medelstor till större munkänsla med fyllig och något skarp kolsyra och len till lätt textur.

Efter alla välkända Trappistöl man druckit kan man kanske få lite höga förhoppningar och förutfattade meningar om hur det här ölet bör vara. Första gången jag drack den (smakprov SBWF) blev jag riktigt besviken och tyckte att det kändes hårt och kryddigt syrligt utan någon finare djup eller munkänsla för att göra det intressant. Idag, med gnuttan mer ålder på ölet, är jag lite mer positiv, trots att en del av kritiken kvartstår. Jag blir inte riktigt vän med den lite strävt syrliga tonen i ölet och jag undrar om det kan vara alsacejästen som känns fel i sammanhanget. Det ska hur som helst bli intressant att följa ölets (och bryggeriets) utveckling, men jag kommer inte springa benen av mig för att få tag på mer flaskor av den här på ett tag.

Bäst Före: 26-09-14

Mer info om Engelszell Gregorius Trappistenbier [2012]:

Ale

Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day

Varunummer: Slutsåld, Flaska 375ml, 79kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

7

I april i år släpptes denna specialversion av Lost Abbeys Judgement Day som är en så kallad “quadrupel” till stilen . Här har den fått tamarind, kanel och chili tillsatt. Ligger för tillfället på 49e plats bland Ratebeers 50 bästa Abt/Quadrupels. Den är slutsåld på Systembolaget men går att privatimportera styckvis via Brill & Co.

Utseende: Grumlig och mörkt rödbrun med ett stort puffigt gulbeige/ljusbrunt skum som lämnar spridda fläckar. Mycket jästfällning i botten på flaskan.

Doft: Maltig med jäst, alkohol, torkad frukt och smått skarpa syrliga kryddor. Karamell, sirap, anis, lim, russin, fikon, torkade äpplen och plommon, kanel, kardemumma, ingefära, nejlika. Komplex, men lite skarp doft.

Smak: Söt maltig, jästig smak med frukt, kryddor och alkohol. Brynt nästan bränt socker/farin och karamell får mothugg av syrlig apelsin samt russin och äpplen med en småhet/skarp kryddighet av anis, kanel, ingefära, muskot, nejlika och kardemumma. Lite chilihetta i eftersmaken. Det kryddiga och syrliga trycker tillbaks sötman och skapar “lite” obalans, men i eftersmaken kommer fina nästan lite chokladiga smaker och mjukar upp slutklämmen.

Mun: Större kropp med fyllig moussig kolsyra men förhållandevis lätt och något oljig vätska.

Ett intressant och välgjort men spretigt och småvasst öl, helt klart. Vill man uppleva den kryddiga komplexiteten ska man nog dricka den nu, men jag kan personligen tycka att det vore spännande att se var den landar efter ett par års lagring då den förhoppningsvis släpper fram sötman lite mer och inte är lika kryddigt vass.

Mer info om Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day:

Ale

Struise St. Amatus – Oostvleteren 12

Varunummer: 1626, Flaska 330ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 10%

Ölhundbetyg

8

Belgiska uppstickarbryggeriet De Struise Brouwers gör ett kraftigt klosteröl i helgonet/munken Amatus ära och gör samtidigt en lätt passning till det berömda trappistölet Westvleteren 12.

Ölet är grumligt och mörkt rödbrunt med ett stort lite bubbligt gråbrunt skum.

Doft: Stor sötma med karamelliserat socker, kola, russin och mörk torkad frukt med en hint av lakrits.

Smak: Även här är sötman stor, men den balanserar sig snabbt och lämnar en mycket rik och komplex smak av kola/knäck, russin/mörk torkad frukt, lite kaffe och choklad, lite bränd sirap och marsipan. Det är sött, men komplext, elegant och välskött.

Mun: Fyllig kropp med en lite klibbig munkänsla och mjuka små porlande bubblor.

Ett riktigt bra sött belgiskt öl som skulle sitta som en smäck till en efterrätt med vaniljglass föreställer jag mig. I sådana här fall kan det lätt bli en smula obalanserat med sötma, fruktighet eller jäst, men här blir det en ren elegant njutning. Kan nog bli spännande efter ett par års lagring och då ligger det redan nu och nosar på betyget 9.

Mer info om Struise St. Amatus – Oostvleteren 12:

Ale

Rochefort Trappistes 10

Varunummer: 1627, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 11.3%

Ölhundbetyg

9

Trappistöl är en mytomspunnen och ibland missförstådd genre. De flesta har druckit någon av dem och Chimay är väl den som de flesta har stött på. Av de sju (ett åttende är på gång) klosterbryggerierna så är det dock ett som sticker ut lite extra och då tänker jag självfallet på Wesvleteren som för några år sedan hamnade på världskartan då betygsättarsidan Ratebeer än en gång röstade deras Westvleteren 12 som “världens bästa öl” och de belgiska nyhetsmedierna bestämde sig för att blåsa upp denna lilla nyhet till något som blev till en mindre hysteri. Westvleteren är dock ett öl som inte är så lätt att komma över då munkarna på klostret envist vägrar brygga mer än dom behöver. Nu handlar det dock inte om Westvleteren utan om ett något mer lättillgängligt öl fast i samma stil, nämligen Rochefort 10.

Utseende: Grumlig och mörkt brun, nästan svart, med ett stort smutsvitt/ljusbeige huvud som påminner lite om skummad mjölk.

Doft: Maltig och lite sötsyrligt fruktig och mjukt kryddig och jästig doft med russin, plommon, anis, lite torkade äpplen och bär som ger en lite vinös känsla med lite limstift/Björnklister och ett sting av alkohol. Men mitt i den syrliga fruktigheten tornar sig en väldigt härlig ton av mjölkchoklad, kola och vanilj upp.

Smak: Smaken är väldigt stor, söt,  och komplex med söt choklad, kola/knäck, sirap och mörka frukter och bär som russin och plommon samt en mjuk men lite lätt bränd kryddighet och en hel del anis och vanilj. Alkoholen ger en rätt rejäl värme efter ett tag och sticker något i munnen fast utan att bli speciellt otrevlig. Eftersmaken av choklad, mörk frukt och lite kryddor är fullkomligt fantastisk.

Mun: Stor fyllig kropp med skummande mjuk kolsyra och en något tjockare vätska.

Westvleteren 12 må ha ryktet, mystiken och förstaplatsen (på både gott och ont), men Rochefort 10 bjuder på riktigt bra motstånd. Det är ett fantastiskt stort, smakrikt och krävande öl som möjligtvis släpper igenom lite väl mycket alkohol i slutändan så det är kanske inte ett öl att starta kvällen med om vi säger så. Ett av de absolut mäktigaste och lyxigaste ölen du kan köpa på Systembolaget under 40kr. Ett öl som varje ölintresserad person bör ge uppmärksamhet till.

Mer info om Rochefort Trappistes 10: