Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015

Varunummer: 11007, Flaska 750ml, 209kr, Alkoholhalt: 12,9%

Ölhundbetyg

8

Sierras imperial stout Narwhal som fått ligga på Kentucky Bourbon-fat. Väldigt limiterad och eftertraktad. Väldigt dyr. God?

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort kompakt brunt skum. Snyggt!

Doft: Tydlig bourbonkaraktär med whisky/bourbon, kokos och ett drag av dillchips som jag ofta tycker mig känna i vissa unga bourbonfatlagrade stouts. Sedan kommer de klassiska stoutdofterna som lakrits och mörk choklad med lite svett trä. Det är lite hett och spetsigt men välgort.

Smak: Söt och rostad med stor betoning på lakrits och bourbon. Chokladsås och soja, aningens vinösa drag av mörk frukt och med tempereringen så kommer en ton av bläck/tusch fram. Markerad beska blandar sig med bourbon/alkohol, men även om alkoholen är märkbar så känns den förhållandevis dold/integrerad.

Mun: Stor fyllig munkänsla med mjuk kolsyra och kladdig/krämig textur.

Ett mycket välgjort och lyxigt öl för stilen. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för mycket lakrits för min del, och jag tror att lite ålder, säg en 3-4 år, hade kunnat balansera ut lite av alkoholen och fatlagringen och kanske släppt fram lite mer choklad. Hantverket är tydligt dock.

Mer info om Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015:

Ale

Stone Double Bastard Ale 2014

Varunummer: 11240, Flaska 650ml, 95.40kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

9

I slutet av varje år, sedan 1998, släpper Stone denna supermaxade dubbelversion av sin klassiska Arrogant Bastard Ale, och ca 4-5 månader senare brukar vi få chansen att plocka på oss den här i Sverige. Stilen brukar kallas “american strong ale” vilket i sig brukar betyda ett stort, starkt, maltigt och humligt öl som inte riktigt passar in helt i kategorier som Imperial IPA eller Barley Wine. Öl i denna kategori behöver inte nödvändigtvis likna just de två stilarna men gör dock det ganska ofta vill jag tycka.

Utseende: Ölet har en härligt lockande rödaktig bärnstens-/kopparfärg och kröns av ett 1-2 fingrar högt svampigt gulnat skum som lämnar kletiga spräckliga rester efter sig. Det är klart bortsett från minimala partiklar som dansar runt. Flaskan i sig sticker onekligen ut med riktigt snyggt färgtryck, som oftast med Stones öl. Full pott!

Doft: Att det här är ett kaxigt öl och inte bara en kaxig etikett blir snabbt väldigt tydligt. Stor fet humlig smäll med knäckig karamell/bröstsocker, vanilj, kola och torkade frukter som fikon och papaya men framförallt grapefrukt och något värmande som känns lite som någon sorts likör. Stor och burdus, men även komplex. Allt toppas av ett rejält lass med beska barr. Riktigt riktigt bra.

Smak:  Något sötklibbig med bröstsocker/karamell, grapefrukt och massa barr och kåda. Inte lika händelserik smak som doft, men det är enligt mig inte nödvändigt med just det här ölet. Det här är mer en stor fet svulstig mix av sötklibbig karamell och massiva grapefruktfruktiga humletoner med en stooor men skön beska. Får mig att minnas varför jag förälskade mig i sådana här aggressiva öl från början. Lite som Peter Wahlbeck sa: “Det är skönt med stryk…”

Mun: Stor bastant och lite oljigt kletig kropp med mjukt masserande kolsyra.

Jag älskar det här ölet och det kommer alltid stå för vad jag gillar med vissa amerikanska öl. Stort, överdrivet och kaxigt, fast med en fantastisk fingertoppskänsla och glimt i ögat. Påminner inte så lite om vissa amerikanska barleywines som exempelvis Sierra Nevadas Bigfoot med sin klibbiga karamell och stickiga humle, men känns ändå mer rak på sak. Jag känner heller inget sug efter att lagra Double Bastard utan tycker den gör sig bra med den tid den fått på sig att ta sig hit till Sverige.
För vissa är det här för mycket och tanken på att dricka en hel flaska eller ens ett helt glas är även för vissa inte att föredra. Jag gör tvärt emot och dricker Double Bastard så vulgärt och obrytt som ölet själv utger sig, i stort glas och som om det var hälften så starkt. Gärna till fet salt mat som burgare, pizza, tacos eller revbensspjäll. Då tycker jag det gör sig allra bäst.

Mer info om Stone Double Bastard Ale 2014:

Ale Veteöl

Lagunitas Galatea Fusion 25

Varunummer: -, Fat 400ml, -kr, Alkoholhalt: 6,8%

Ölhundbetyg

7

Den svenska importören Galatea gör en studieresa till staterna och passar på att brygga ett öl hos Californienbryggeriet Lagunitas. Galateas säljteam plus bryggaren David Peuriere från Sigtuna Brygghus snackar ihop sig med ett par av Lagunitas bryggare och bestämmer sig för att brygga ett välhumlat öl med röd vetemalt så att ölet ska få en rödaktig färg. Tyvärr visade det sig att veten dom fått inte var lika röd inuti som på utsidan så effekten uteblev en smula.

Nåväl… Förutom den röda vetemalten har man även använt pale ale-, Special B- och Bisquit-malt och vad gäller humlen så har man kört Centennial och Simcoe som bittergiva, Cascade och Citra som smakgiva och Equinox för arom.

Ölet kommer till Systembolaget den 20e mars. Jag drack dock ölet på fat vid Pub Wirströms i Gamla Stan, Stockholm.

Utseende: Kristallklar och guldfärgad med små porlande bubblor och ett finger högt smutsvitt skum som lämnar fläckar efter sig.

Doft: Söta honungsdoppade vetekex, litchi, passionsfrukt och lite apelsin plus gräs och halm. Det är ingen nypressad barrskog eller nermald humlefabrik, men fräscht och fruktigt på ett mer tillbakalutat sätt. Tyckte först att det luktade lite svavel (prutt) men insåg sedan att det nog bara var Wirströms.

Smak: Den typiska sötman som jag tycker mig känna i många av Lagunitas öl, och får mig att tänka på bröstsocker, finns där. Även honung och lite “toastiga” kex och frukter som grapefrukt och litchi samt lite “järnig” mineral. Tydlig men tillbakalutad beska med drag av gräs och grapefruktskal.

Mun: Medelstor kropp med mjukt kittlande bubblor. Något oljig textur.

Lagunitas stil känns onekligen igen med sin stadiga söta bas och lite mineraligt citrushumliga topp. Veten slår inte igenom så fasansfullt mycket och resultatet blir en bra och precis lagom robust västkust-IPA med lite twist. Enligt Lagunitas funkar det ypperligt till ostron, men även “sunkmat” som pizza och kryddiga tacos är ju en no-brainer.

Mer info om Lagunitas Galatea Fusion 25:

Veteöl

Avery White Rascal

Varunummer: 1482, Burk 355ml, 21.90*kr, Alkoholhalt: 5.6%

Ölhundbetyg

6

En av nyheterna som lanserades i det fasta sortimentet nu i September var denna witbier som bryggs i USA av högt rankade Avery Brewing från Colorado. Bryggd med koriander och apelsinskal, som sig bör när det handlar om belgiskt veteöl. Humlen som används är Bravo, Sterling och Hersbrucker. Ölet importeras av Great Brands AB.

Utseende: Mjölkigt disig med en glad gul färg och ett vitt bubbligt lite sprakande och instabil skum som inte lämnar så mycket rester.

Dof: Vitt bröd, citronskal/lime, apelsinmarmelad, lite degig jäst samt koriander. Yup, klassisk witbierdoft. Inga krusiduller. Kanske lite mer frisk citrus än de mest generiska i stilen.

Smak: Söt vetedeg som går över till lite mer gräddat brödig, apelsinsaft med ett stänk citron och kanske lite nätmelon, koriander och jäst. Låg beska. Även här är det hyfsat klassisk komposition.

Mun: Medelstor till lätt kropp med mjuk och rätt så låg kolsyra. Texturen är len.

En väl utförd witbier av klassiskt snitt. Det är Avery som gör den. Dom är grymma. Den har rest från USA. Men det är ju trots allt ingen IPA. Kolsyran var kanske något för slapp. Ja så kan det se ut när man är saklig och lite tråkig. Precis som det här ölet är väldigt bra men lite tråkigt på samma gång. Vacklar mellan en 6a och en 7a, men jag känner mig snål idag.

Bäst före: Juni 2015 (påklistrad märkning)

* Pant tilkommer

Mer info om Avery White Rascal:

Ale

Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin

Varunummer: -, Fat 200ml, 95kr, Alkoholhalt: -%

Ölhundbetyg

6

Mikkeller Bar Sthlm får in en imponerande line-up med öl från Three Floyds och alla Stockholms ölnördar springer genom gatorna med tårar rullande nerför kinderna.
Ett av de mer exklusivt exklusiva ölen som erbjöds var detta suröl som jäst i en så kallad “foeder” tillsammans med blåbär. Ölet gick loss för whopping 95kr per 20cl.

Utseende: Disig brunröd med ett grårosa skum.

Doft: Surt fruktig doft med drag av citron, äppelvinäger, körsbär och skogsbär plus lite vinfat och yogurth. Det sticker lite i näsan av vinägersyran samtidigt som det luktar rätt sött och kladdigt.

Smak: Sötsur fruktig smak med fruktkletig vinäger/äppelvinäger, körsbär, äpple och citron, vitvinsfat och en avslutande grynighet i eftersmaken som påminner lite om blåbär. Sötsyrlig start, men avslutar strävt och torrt.

Mun: Större kropp med mjuk kittlande kolsyra och oljig kladdig textur som avslutar strävt och snustorrt.

För mycket vinägerkladd för mig. Och blåbären försvinner lite. Känns helt ärligt inte som något jättespeciellt, trots att det är ett fullgott suröl. Då tycker jag att 3 Floyds och Mikkellers sammarbetsöl Blå Spøgelse, som också var ett suröl med blåbär, var mycket bättre och elegantare.

 

Mer info om Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin:

Ale

Prairie Artisan Ales Puncheon

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

8

Oklahomabryggeriet Prairie Artisan Ales dök upp först mot slutet av 2012 men skaffade sig snabbt ett väldigt gott rykte och har det senaste året varit ett eftertraktat bryggeri för tickers och ölnördar. Bryggeriet specialiserar sig på saisons/farmhouse ales, men brygger även mycket kompetenta imperial stouts bl.a. Puncheon är en saison, och om den säger bryggeriet såhär:

“Puncheon is a farmhouse rye ale fermented in large oak barrels with several different wild bacteria strains. Tropical citrus notes and sourness can be detected with hints of oak.”

Min flaska inhandlades på Mikkeller & Friends i Köpenhamn i maj. Jag hittar ingen datummärkning av något slag på flaskan.

Utseende: Mjölkigt grumlig och med en fin gul färg. Stort kritvitt pösigt skum hastigt sjunker ner till en ring på ytan utan att lämna spår. Ser läskande och inbjudande ut.

Doft: Citrussyrlig med citron, apelsin, äpple, vete, degig jäst och lite örtiga kryddor samt brettanomyces.

Smak: Syrlig och torr med citron, sura äpplen, vete, halm, lite koriander, fruktskjälk och brett i avslutet. Smakerna är krispiga och lätta men en lätt alkoholvärme fyller upp snyggt och elegant.

Mun: Medelstor kropp med fyllig och frasigt skummande kolsyra, lätt textur.

Känns faktiskt som en lättsammare gueuze med en surhet som jag normalt inte förknippar så starkt med saison. Det gör smaklökarna lite förvirrade och jag letar kanske efter lite mer djup i ölet än vad det egentligen behöver leverera. Det är syrligt, fruktigt, torrt och lite kryddigt och smakerna sitter ihop på ett elegant sätt. Och i Prairies fall räcker det oerhört långt. Mycket bra öl.

Mer info om Prairie Artisan Ales Puncheon:

Ale

Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 355ml, 15.90kr, Alkoholhalt: 3.4%

Ölhundbetyg

7

Det är roligt att öltrenden äntligen börjar visa sig även på den kära “folkölshyllan” i matbutikerna. Den senaste stora nyheten i det segmentet är Brooklyns 3.4% starka saison “1/2 Ale”. Ölet är bryggt specifikt för den svenska marknaden och är alltså en saison till stilen. Humlesorterna som använts ska vara Sorachi Ace, Perle, Amarillo och Simcoe.

Utseende: Vackert gul och disig med ett stort bubbligt såpigt vitt skum som lämnar spräckliga rester efter sig.

Doft: Klassisk saisondoft med den lite örtigt degiga doften av vetebulle/kex och syrligt örtig citrusfrukt samt lite grön banan och stjärnfrukt. I det kryddiga så tycker jag mig känna igen den karaktäristiska Sorachi Ace-humlen med sin originella ton av dill, men absolut inte på det kvalmiga sätt som det ibland kan bli. På Ratebeer så liknar den ökände “tickern” Per “omhper” Forsgren doften vid ”citronyoghurt” vilket är ganska så träffande. Väldigt trevlig doft faktiskt.

Smak: Citrus, deg och kex, lite persika, stjärnfrukt och mjuk örtiga och kryddiga toner. Torrt avslut med en mjukt uttorkande örtig beska.

Mun: Lättare kropp med mjuk och lite låg kolsyra. Lite vattnig textur. Det är lätt, men det är absolut inte dåligt. Tvärtom.

Ett friskt fruktigt, torrt och småkryddigt ”folköl” med balanserade men tydliga inslag av jäst och humle. Visst blir det lätt lite tunt i kroppen för ett sådant här öl och det känns nästan alltid som att det är något som fattas i smaken. Men det tycker jag man får ta med i beräkningarna och ett sexpack såna här är ju som gjort för en dag på stranden. Ett av de absolut bästa folkölsalternativen som Sverige har att erbjuda just nu. Farligt nära en 8a.

Mer info om Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison:

Ale

Three Floyds Pride & Joy Mild Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 54kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

5

Något som bryggeriet själva lättsamt kallar en “American Mild Ale”. Om stilen Mild Ale, som normalt härstammar från England, säger BJCP (Beer Judge Certification Program) så här:

“A light-flavored, malt-accented beer that is readily suited to drinking in quantity. Refreshing, yet flavorful. Some versions may seem like lower gravity brown porters.
Most are low-gravity session beers in the range 3.1-3.8%, although some versions may be made in the stronger (4%+) range for export, festivals, seasonal and/or special occasions. Generally served on cask; session-strength bottled versions don’t often travel well. A wide range of interpretations are possible.”

Utseende: Disig och lite murrigt brunorange med lite partiklar som flyter runt. Det gulnade skummet blir ca två fingrar stort och inte så långlivat.

Doft: Apelsinskal, lite bergamott, aprikos, kanderad ingefära, mint, lite kex och en gnutta hård alkohol.

Smak: Apelsin, apelsinskal, aprikos, vitt bröd, även här lite kryddig ton som påminner om mint/ingefära och allt avslutas med en lite parfymig skalbeska som växer lite i eftersmaken. Smaken känns inte så söt utan mer lätt citrussyrlig och avslutar lite kort och lämnar mest en lite kryddig beska kvar.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och lätt textur.

Förmodligen det tråkigaste och sämst utförda öl jag druckit från Three Floyds. Kan tänka mig att det är en helt annan historia om man dricker det färskt från fat i solen på någon uteservering nära bryggeriet, men så här ett okänt antal månader i flaska på andra sidan Atlanten känns det inte så upphetsande. Vad gäller hänvisningen till mild ale så känns det inte speciellt träffsäkert då ölet känns mer humledrivet och ljust än maltigt, och BeerAdvocates benämning American Pale Ale känns lite mer närmre sanningen.

Mer info om Three Floyds Pride & Joy Mild Ale:

Ale

Three Floyds Alpha King Pale Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 60kr, Alkoholhalt: 6.66%

Ölhundbetyg

8

Three Floyds är ett av de där eftersökta amerikanska bryggerierna som får allas ögon att tindra lite extra mycket. Vi ser dom sällan i Sverige, men är man i köpenhamn brukar man kunna hitta lite flaskor hos Mikkeller & Friends. Det här är en amerikansk pale ale ur deras bassortiment, och beskan ska enligt hemsidan ligga på 68 IBU och ABV på passande 6,66%. Bryggeriet säger såhär:

“Big American Pale Ale with citrusy aroma- a hop lover’s cult beer and Three Floyds’ flagship beer. Brewed with Cenntennial, Cascade & Warrior Hops. 
Alpha King is an American Pale Ale with a bold citrus hop character. We brew all our beers for our own demanding tastes. If you’re unwilling to compromise on your beer, we urge you to try it.”

Utseende: Lätt disig och med en dovt rödaktig/orange bärnstensfärg. Det något korta skummet blir ca 1,5 fingrar högt och är tätt och lite smutsvitt/gulnat.

Doft: Grapefrukt och karamell med en lite sockervaddsliknande karaktär samt rejält med kåda och barr. Hyfsat okomplicerat, men klassiskt amerikanskt och väldigt välgjort.

Smak: Sockervaddig karamell, grapefrukt, blodapelsin och litchi smälter ihop på ett robust men balanserat sätt och avslutar med en rejäl barrig och kådig beska. Ouff, vad gott!

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och aningens oljig textur.

En väldigt potent APA med både rejäl dos karamellig sötma och kådig beska. Med svenska mått skulle det här lätt passera för att vara en IPA, men så är det ju Three Floyds också. Den är nästan på pricken fyra månader gammal, vilket skulle kunnat ge vilket annat öl som helst av stilen en ocharmig trötthet. Men istället tycker jag den står sig bra och känns inte “ihålig” som vissa trötta humleöl kan göra. Jag gissar på att det beror på hög klass vad gäller både råvaror och hantverk i första hand. Hur den fraktats och förvarats har jag faktiskt inte så stort hum om. Men visst, hade den varit färsk hade den nog glidit upp till en nia.

Mer info om Three Floyds Alpha King Pale Ale:

Ale

Smuttynose Barleywine Style Ale 2013

Varunummer: 11668, Flaska 650ml, 79.50kr, Alkoholhalt: 11.8%

Ölhundbetyg

8

Smuttynose Brewing, bryggeriet med den gulliga lilla sälen i logotypen, ligger i Portsmouth, New Hampshire/USA. Bryggeriet har fem öl i det fasta sortimentet, ca 6 stycken säsongsöl och så den lite exklusivare serien “Big Beer Series” där man hittar detta barley wine på 11.8%. Smuttynose importeras av Great Brands AB och har väl inte varit speciellt överrepresenterade på Systembolagets hyllor hittills precis, utan mest varit något man hittat hos Oliver Twist på Repslagargatan.

——————————————————————————————————————————–

Utseende: Mycket snyggt bärnstensfärgat öl som börjar klart men blir disigare vartefter man häller. Två fingrar smutsvitt/gulnat gräddigt skum som lämnar en tät gardin. Stilig och elegant etikett som inte faller i fällan att se ut som något taget ur en Spindelmannentidning, vilket i ärlighetens namn många amerikanska hantverksöl gör. Mycket snyggt, som sagt.

Doft: Sockervadd/bröstsocker, karamell, grapefrukt, litchi, läder och alkohol. Det luktar karamelligt humlegodis.

Smak: Sötklibbig med karamell/bröstsocker, grapefrukt, litchi, aprikos, lite fet ton av gräddkola, läder, trä och pepprig mix av alkohol och hög barrig beska. Lite lakrits i eftersmaken. Sött, humligt och gott men också lite “gapigt”.

Mun: Stor kropp, mjuk fyllig kolsyra, oljigt klibbig textur.

Klassiskt amerikanskt barley wine i samma anda som Stone Old Guardian, Great Divide Old Ruffian och Sierra Nevada Bigfoot. Sött och karamelligt med massa grapefrukt, läder samt massa barr och alkohol. I det här fallet kanske lite för mycket alkohol och beska barr kan hända, så ett par år i källaren kan vara att föredra.

Mer info om Smuttynose Barleywine Style Ale 2013:

Page 1 of 912345»...Last »