Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout

Varunummer: 31055, Flaska 330ml, 39:70kr, Alkoholhalt: 10.7%

Ölhundbetyg

7

  1. Hej allihopa! Back from the dead…

…with a dark skull! Såg en för mig ny imperial stout från Electric Nurse på mitt lokala bolag och tänkte att den kunde vara kul att prova då det var oerhört länge sedan jag drack ett öl från denna bryggarduo. Och så fick jag den helgalna idén att jag skulle testa senaste uppdateringen av wordpressappen och här är vi nu…

Texten på baksidan av flaskan pratar om att en “bas/gitarrspelande ölfantast” som heter Victor samarbetat med “hårdrockaren Peter” (Electric Nurse) samt att resultatet blev denna stout som ska påminna om bandet Entombed ADs tyngd. Tänk att någon skulle välja att referera till Entombed AD istället för enbart Entombed idag! Jaja…

Det är i alla fall en imperial stout bryggd med kokos, havremalt och kokossocker utöver de mer basala ingredienserna. Styrkan ligger på 10,7%. Ölet är bryggt hos Dugges.

Utseende: Etiketten ser lite småbilligt rockig ut. Ölet är kolsvart med lite brunt i kanten och jag får slå det ganska hårt för att bygga upp ett finger högt brunt krämigt skum. Ser fint ut! Inga jobbiga klumpar i botten.

Doft: Rejäl sötma med chokladsås, nybryggt kaffe, kokos och lite bläck/tusch.

Smak: Söt och rostad med choklad, lakrits, bläck, kokos och lite mörk sylt.

Mun: Stor kropp med mjuk och oljig textur med låg kolsyra. Som en efterrätt.

Yeah! En söt och mullig efterrättsstout med låg kolsyra och markerad sötma. Positiv överraskning och tankarna går åt vissa stouts från De Molen, Omnipollo och Monks/Charles Cassino. Markerad sötma, men med en fin grundsmak och förhållandevis drickbar. Åttan är nästan där.

Mer info om Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout:

Porter/stout

Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år)

Varunummer: 11314, Flaska 500ml, 34.90kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

8

Mohawks Whiteout Stout som bryggs för vintersäsongen varje år lanserades första gången 2012. Idag kommer den på 33cl flaska, men då var det en frikostig halvliter som gällde. Jag tog chansen att se hur den lagras och ställde en flaska i källaren. Bäst före datumet är 130913, så den har alltså nästan precis 4 år på nacken idag.

Flaskans etikett säger: “Den har bryggts med nio maltsorter, honung och rörsocker. Engelsk, tysk och amerikansk humle har använts vid bryggning och lagring. Jäst med amerikansk alejäst.
Den bryggs hos Slottskällans.

Utseende: Mörkbrun/svart och grumlig med jästklumpar i botten. Stort tjockt brunt skum.

Doft: Intensiv och rikt rostad doft med massa mörk choklad och espresso, men också pumpernickel och lite läder, grapefrukt och svarta vindruvor.

Smak: Lagom söt med en bra uppvägning av mörk bitter choklad med lite lakritsrot och en uppfriskande ton av grapefrukt och druvjuice även här. Mörk kakao och espresso i en träigt bitter och lång eftersmak.

Mun: Stor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En mycket trevlig stout som definitivt har blivit lite lyxigare på fyra år utan att för den sakens skull tappa i pigghet. Lite mjukare och med mer sammansatta smaker, men utan någon känning av alkohol eller spetsiga humletoner. En imperial stout som (idag) känns både mogen och lyxig samtidigt som modern och kaxig. 4 år gjorde den gott, men jag kan inte låta bli att undra om ett till hade gjort den snäppet bättre.

Mer info om Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år):

Ale

All In Brewing SOMA

Varunummer: 30757, Flaska 330ml, 33.90kr, Alkoholhalt: 4.7%

Ölhundbetyg

8

SOMA har för mig många positiva kopplingar. Bland annat två bra låtar av både Smashing Pumpkins och The Strokes, men i det här fallet är det nog den dystopiska sci-fi-romanen Du Sköna Nya Värld av Aldous Huxley som klingar starkast. I denna mörka sterila och statligt överkontrollerade framtid där människor hjärntvättas med propaganda och människor föds enbart via provrör så tar folk en drog vid namn SOMA för att kontrollera sitt känsloliv. Eller “ta semester” som det heter i boken. Ska jag även kunna räkna denna session IPA från All In Brewing till listan över positiva SOMA-referenser?

Det är alltså en Session IPA bryggd med tre olika sorters kornmalt samt havreflingor och vete och humle av sorterna columbus, citra och mosaic.

Utseende: Grumlig med en honungsgyllene orange färg och ett två fingrar smutsvitt bubbligt skum som inte lämnar så mycket rester.

Doft: Fräscht humlig doft med diverse citrusfrukter som grapefrukt, lime och mandarin mer tropiska drag av stjärnfrukt och passionsfrukt. Lättsam marmeladig sötma och beska av grapefruktskal. Fräscht!

Smak: liknande friska syrliga citrusmix med passionsfrukt. Rätt så torr med en markerad men snygg moorish citrusskalbeska. Malten är i bakgrunden med endast lite drag av vetekex.

Mun: Mjuk medelstor munkänsla med mjuk kolsyra. Lätt oljig.

Riktigt fräsch och snygg humlekoncentrerad öl som jag gärna tar semester med! Det är en ljuv mix av citrusfrukter med lättsam backning av fluffig vete- och havremalt i ryggen. Beskan är precis lagom. Ett öl man mer än gärna tar en till av på en gång, och det tycker jag ofta är ett mycket bra betyg. All In imponerar.

Mer info om All In Brewing SOMA:

Ale Veteöl

Coppersmith’s White IPA

Varunummer: 11326, Flaska 330ml, 28kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

4

Vid senaste Stockholm Beer & Whisky Festival i Nacka så stack nystartade Coppersmith’s Brewery från Västerås ut bland de mindre svenska bryggerierna med förvånansvärt (i jämförelse med många av de andra) rena och prydliga öl. Inte det starkaste intrycket vad gäller design och smak kanske, men det kändes som ett bryggeri med mycket bra förutsättningar för framtiden.
Därför var det kul att höra att dom vunnit en offert på sin vete-IPA Coppersmith’s White IPA till det fasta sortimentet den 2a mars i år. Jag fick en flaska av bryggeriet innan släppet men har inte kommit loss att recensera den förens nu.

Det är alltså en så kallad “vete-IPA” som bryggts med 50% vetemalt och 50% pale malt och humlats med Columbus, Mosaic och Amarillo. Jästen är Belle Saison. Beskan landar på 75 IBU och färgen på 9,5 EBC.

Utseende: Disigt gul med jästfällning i botten och ett stort smutsvitt skum som lämnar nån fläck hit och dit. Etikettdesignen känns lite som en Star Trek-symbol och är helt klart snyggare än deras vanliga schackpjäsdesign som känns lite tråkig.

Doft: Örtig doft med citrus, persika, lite carambola, degig jäst och rejält med barr och något kryddigt som påminner om basilika eller timjan. Det doftar ganska fräscht och färskt, men tyvärr så vissnar doften och kvar blir mest någon mix av smält plast, alcohol och lim.

Smak: Smaken gör inte riktigt samma tråkiga vändning, men helt ok känns det ändå inte. Det börjar bra med fräsch tropisk gul frukt som grapefrukt och ananas med nyriven citruszest, jäst och deg och avslutet är torrt och barrigt beskt. Tyvärr så vissnar även smaken en del och blir lite jästig med beska kryddor som timjan och lagerblad samt den där lite plastiga kemiska tonen.

Mun: Medelstor till lättare kropp med frasig kolsyra och oljig till torr munkänsla.

Något har gått fel här, och det är riktigt synd, för precis uttagen från kylen och nyupphälld är den riktigt god med fräsch ljus citrus och mjuk lätt malt. Jag gissar att man stressat jäsprocessen för att hinna klart i tid. Mycket tråkigt på ett annars väldigt lovande öl. Men dricker man den snabbt så… Jag ser dock inte någon annan som upplevt ölet på precis samma sätt som jag på nätet, så det kan ju ha varit en enstaka skadad flaska också. Vi håller tummarna.

Mer info om Coppersmith’s White IPA:

Ale

Omnipollo Magic #7

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 4.5%

Ölhundbetyg

7

“If the Devil is 6 then God is 7!”

Vrålar Frank Black i The Pixies på låten Monkey Gone To Heaven från deras mästerverk Doolittle från 1989. Att jag 23 år senare döper min son efter just nämnde sångare säger kanske lite om hur mycket jag älskar Pixies, och därmed talet 7 samt att jag är en aggressivt kristen fundamentalist…nej, vänta nu. Det var kanske inte riktigt sant.

Men däremot så är det sant att jag fick denna “surade” witbier som bryggts hos De Proef med ananas och färsk mynta av Omnipollos Henok Fentie för ett par veckor sedan. Och även om jag kanske är lika förtjust i witbier som jag är kristen fundamentalist så älskar jag ju faktiskt öl, Henok och Omnipollo nästan lika mycket som jag älskar The Pixies.

Klart som korvspad? Bra så.

Utseende: Somrigt ljusgul/pissgul med bara en vag disighet. Skummet är vitt och fluffigt och håller sig förhållandevist kort och lämnar inga rester. Små ivriga bubblor porlar lite här och där. Det ser somrigt ut.

Doft: Örtig, sur och lite unket “höig” doft med citroner, halm/torrt gräs, mynta och en lite svag syrlighet av ättika/vinäger.

Smak: Torr och balanserat sur med citron, grapefrukt, gröna druvor, krusbär, halm och lite svag örtig ton av mynta.

Mun: Lättare kropp med mjukt kittlande kolsyra och lätt textur, utan att för den skull bli vattnig.

Ett uppfriskande torrt och surt öl med mjukt kryddiga och örtiga toner. Witbier eller Berliner Weisse, det är frågan, men det känns ju helt klart mer som en berliner med tanke på att jag personligen nog aldrig druckit en sur witbier. Ananasen flydde mig dock och det hade varit roligt med ännu mer mynta. Men det är väl sånt som bara den allt för kräsne och äventyrslystne bör bry sig om, för vill man bara ha en lättsam, torr och syrlig törstsläckare så har man en bra sådan här.

Bäst före: 14/05/16

Mer info om Omnipollo Magic #7:

Porter/stout

Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout

Varunummer: 89720, Flaska 330ml, 29.90kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

7

Poppels senaste öl i deras “project-serie” är inget mindre än en imperial stout på nätta 8.5%. En testbrygd av ölet vann diplom för bästa öl i kategorierna “Stout” och “Imperial Stout” på senaste upplagan av Porterfestivalen i Göteborg. Så här säger bryggeriet om ölet:

“Här är det inte mindre än sju maltsorter som samsas. Viktigast är rostat korn (ger ton av rostat kaffe), chokladmalt (ger chokladton) samt svartmalt (ger bränd ton).”

Jag noterar även att det använts lite vetemalt. Vilken humle som gått i är oklart.

Utseende: Svart och grumlig med ett stort tjockt brunt skum som sakta pyser ihop likt en punkterad sufflé utan lämna rester på glaset. Flaskdesignen är som vanligt stilren och snygg. Jag vill passa på att applådera Poppels för sina exemplariskt pedagogiska och informativa etiketter.

Doft: Härligt rostad doft med pumpernickel, choklad, nybryggt kaffe och bastuträ. Även lite bittrare toner av lakrits och örter dyker upp.

Smak: Söt och rostad med sötlakrits, kaffe och mörk choklad. Smaken börjar väldigt sött och mjukt för att snabbt gå över mot det bränt bittra med beska örter och trä. En vag hint av röda bär och plommon tittar fram också. Tilltagande örtig beska som ligger kvar länge och blir till slut lite påfrestande och det börjar smaka bläck i munnen. Alkoholen värmer en smula.

Mun: Medelstor kropp med stor och mjukt fyllig kolsyra som inte riktigt får den uppbackning den behöver av vätskan och helheten känns lite tunn.

Snygg stout som lider av några små detaljer. Den alldeles för bläckiga beskan och den lite “ihåliga” kroppen. Frågan är om det är detaljer som några år i källaren skulle släta ut? Får bara beskan lugna ner sig lite blir det nog ett kliv upp i alla fall.

Mer info om Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout:

Ale

Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch

Varunummer: -, Flaska 375ml, 85 (Krog)kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

9

Samarbete mellan hypade amerikanska Prairie Artisan Ales och sveriges egna craft beer-gullungar Omnipollo. Resultatet blev denna saison som bryggts både hos Prairie (gult papper) och De Proefbrouwerij i Belgien (grönt papper). De båda bryggeriernas etikettdesigners Colin (Prairie) och Karl (Omnipollo) har turats om att rita bilderna som tillsammans bildar “totempålen” som pryder omslagspappret. Om ölet säger bryggaren Henok Fentie så här:

“Ölet är bryggt på en enkel maltbas av Pilsner, Munchener och havre. Jäst väldigt varmt med vår favoritsaisonjäst och humlad exclusivt med Mosaic. Utjäst ordentligt och sedan buteljerad med Brettanomyces.”

Ölet släpps på Systembolaget inom några månader. 1a April.

Utseende: Gyllengul och först bara mjukt disig, för att till slut bli mjölkigt grumlig. Två till tre fingrar vitt bubbligt poröst skum som lämnar några spridda fläckar. Flaskdesignen med sitt färgglada omslagspapper är, som alltid med Omnipollo, riktigt riktigt snygg.

Doft: En vägg av ananas- och stjärnfruktliknande tropik slår emot en för att sedan avta och släppa fram lite kattpissig brett samt citronskal och gulgröna äpplen, gröna bananer, vitt bröd och koriander bl.a. Riktigt trevlig doft!

Smak: Fruktig, lätt, torr. Citron och apelsinskal med stjärnfrukt, omogna bananer, ananas, rött äpple, vitt bröd och lite kex. Fräscht fruktig och örtigt torr smak med medelstor beska.

Mun: Medelstor kropp med mjuk och försiktigt moussig kolsyra, bara aningens oljig textur, torrt avslut.

En ljus och tropikfruktig men lättsam och balanserad saison med humlig och brettig karaktär. Fräsch och lättdrucken. Kändes lite snäll i starten men växte med lite temperaturhöjning. Mycket bra och farligt läddrucken. Lär sitta som en smäck till skaldjur, fisk eller krämiga ostar. Jag vet att jag har en tendens att lägga en extra poäng i ren glädjeyra på Omnipollos öl, men här känner jag ändå att beteendet är befogat än en gång. Det får bli ännu en nia till Omnipollos fantastiska öl.

Mer info om Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch:

Ale

Omnipollo Erzulie

Varunummer: 11626, Flaska 330ml, 69kr, Alkoholhalt: 13%

Ölhundbetyg

7

Barley Wine bryggt, enligt beskrivningen, på ett enkelt recept med basmalt, råg och East Kent Golding-humle. Bryggt hos De Proef.

Utseende: Mjukt disig houngsgyllene orange med ett stort cremevitt skum som lämnar ett grovmaskigt nätmönster efter sig. Riktigt snyggt! Lägg sedan till Karl Grandins suveräna etikettdesign så har du en given fullpoängare.

Doft: En lite udda doft för att gå under benämningen barley wine. Näsan möts av en spannmålsgrynig, degjästig och marmeladsöt doft med en lite  udda och skarp citruston som går från “grapefruktsmarmelad” till färskpressad lime. Rätt stökig doft som spretar med sötma och alkoholkryddiga toner med ogräs, citrus och något som nästan känns som brettanomyces. Doftar spännande ena stunden och nästan infekterat den andra. Mycket märkligt.

Smak: Den beryktade sötman jag hört talas om gör sig genast hörd, men det finns tack och lov annat som stöttar upp också. Sirap, apelsin- och aprikosmarmelad, råg och bröddeg knuffas tillbaka av syrlig och lite skalbesk citrus med kryddiga toner av örter och alkohol. Alkoholen är tydlig, men trots det rätt så behaglig.

Mun: Stor oljig och kladdig kropp med mjukt masserande kolsyra. Alkoholen ger en extra värmande dimension till det hela.

Ett schizofrent och svårt öl som hoppar fram och tillbaka mellan spännande, konstigt och rörigt. Har fått kritik för att vara alldeles för sött, men i jämförelse med den galet sockriga Bommen & Granaten från De Molen som lanserades på Systembolaget samtidigt så tycker jag den lyckas frammana tillräckligt med beska för stötta upp. Ett stort, sött och udda öl som kanske spårat lite väl långt för att kännas som ett barley wine, men som oftast med Omnipollo tycker jag det håller intresset uppe och även jag är nyfiken på vad lite ålder kan göra med ölet.

Bäst före: 24-06-23

Mer info om Omnipollo Erzulie:

Porter/stout

Sigtuna Bourbon Imperial Stout

Varunummer: 11946, Flaska 330ml, 59.90kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

6

Mattias Hammenlind lämnade Sigtuna och bryggaren Emil Lindén fick ta ett steg fram. Och här har han tagit sig an ett riktigt eldprov i form av en imperial stout lagrad i fem månader på bourbonfat från amerikanska Blanton’s Bourbon. Grundölet är bryggt med pilsnermalt, karamellmalt, rostat korn, chokladmalt, biscuitmalt samt havremalt. Enligt Sigtunas hemsida är “humlet av klassisk engelsk typ som blandats med modern nya zeeländsk Pacific Gem”. Och så har man pytsat i muscovadosocker och honung också.

Utseende: Svart med bruna kanter och minimalt med skumbildning som mest lämnar en ring utmed ytan och bruna prickar på glaset. Snygg och elegant förpackning annars, med guldpapperssigill över kapsylen och stilren mattsvart kartong. Mycket snyggt.

Doft: Tydlig fatkaraktär med ek, soja choklad och, som det ibland blir med bourbonfatlagring har jag märkt, dillchips. Alkoholen sticker igenom en aning. Lite övertydligt och enkelspårigt men helt ok.

Smak: Som ryktet har föregått den här så är smaken fårvånansvärt tunn med lite lakrits, soja och choklad med spetsig alkohol i avslutet. Den saknar den mulligt rostade kroppen som sådana här öl behöver för att orka leverera fullt ut. Annars är det inte något större fel på smakerna. Efter lite luftning blir det nästan avslagen julmust i eftersmaken dock.

Mun: Medelstor till lättare med låg till ingen kolsyra och oljig/slick textur.

Synd, men Sigtuna har fortfarande lite att lära när det kommer till fatlagring. Det är dock bättre än exempel som gått för långt, som Nøgne Øs Sunturnbrew och Slottskällans fatlagrade Imperial Stout. Där blev ölen stickiga med tanniner och surt trä, men här blir det istället bara lite för lent och mjäkigt. Och med det menas inte att jag tycker att sådana här öl måste vara aggressiva, men i det här fallet känns det som att vissa komponenter fallit bort. Tyvärr blir utseendet den stora behållningen för det här ölet.

Bäst före: 2015-09-20
Batch 598

Mer info om Sigtuna Bourbon Imperial Stout:

Ale

Electric Nurse Christmas Ale [2013]

Varunummer: 11395, Flaska 500ml, 27.50kr, Alkoholhalt: 4.4%

Ölhundbetyg

6

Den andra av de två “julölen” jag fick skickade till mig är detta lite mer rödaktigt bärnstensfärgade ale på modesta 4,4%. Saxat från etiketten:

Electric Nurse Christmas Ale är en lättare rödaktig ale på 4.4%. Stora mängder amerikansk och nyazeeländsk humle sent i koket ger stor arom och smak utan att beskan tar över helt. Bryggd med pilsnermalt och karamellmalt.

Och så är det bryggt hos Dugges Ale & Porterbryggeri så klart.

Utseende: Mjukt disig med en orangeaktig bärnstensfärg. 2-3 fingrar högt gulnat poröst skum som lämnar klumpiga rester.

Doft: Karamellig och sött fruktig doft med nätmelon, stjärnfrukt och lite söt apelsin/mandarin samt. Om det fanns lite beska i doften vid upphällandet så försvann den helt efter en stunds luftning och det känns som att något saknas.

Smak: Rätt så torr med karamell, apelsin och aprikos, lite nätmelon samt rostat bröd och lite beska barr.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och len till oljig textur.

Även denna, jämfört med portern Underbar Jul, är åt det torrare hållet. Men här saknar jag nästan lite sötma för att det ska bli intressant. Och vad hände med doften?! Den flög iväg väldigt snabbt. Den något uteblivna beskan i doften med överslag av melon känns som något jag härleder till den Nyzeeländska humlen. Men i smaken blir det ojämnt med för lite restsötma och kropp istället. För mycket melon och för lite besk citrus. Ett dugligt men lite känsligt matöl som mår bäst av att drickas snabbt utan större eftertanke.

Bäst före: 2014-07-17

Mer info om Electric Nurse Christmas Ale [2013]:

Page 1 of 1312345»...Last »