Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

3 Fonteinen Zwet.be

Varunummer: 11510, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

7

3 Fonteinen är, som de flesta kanske vet, mer kända för sina fantastiska lambiks. Därför är det med ett höjt ögonbryn och ett öppet sinne jag närmar mig denna belgiska porter. Bryggd hos De Proef med Vete-, Maris Otter- och Karamellmalt och sedan fermenterad med både alejäst och “lambikjäst” för att ge den en syrlig twist.

Utseende: Ogenomträngligt grumlig mörkbrun/svart vätska, toppad av ett två fingrar högt fluffigt kompakt ljusbrunt skum som lämnar rester.

Doft: Lite surt bränt murket trä med lite mer runda rostade toner av mörkt bröd, nybryggt kaffe och bara en gnutta choklad. Bretten ger en udda twist till de annars rätt så bekanta rostade malttonerna, men det blir en ganska så intressant mix.

Smak: Innan ölet fått luftas och tempereras är det en rätt så svårt sur och rostad smak man får med blött trä, aska, sträva tranbär, citron och nybruten kvist. Men efter en stund så mjuknar smaken och släpper fram choklad, kaffe och lite karamell, men den smått syrliga/sura tonen av citron släpper aldrig taget. Torrt strävt avslut. Schizofrent, men intressant och ganska gott. Om man nu är en sån som är öppen för dessa smaker från början och kan tänka sig att de får mötas.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjuk kolsyra och krämig textur som avslutar strävt och torrt.

Det här är svårt. Men samtidigt väldigt spännande och välgjort. Personligen brukar jag inte gilla sådan här typ av sträv syra i mörka öl av något slag, men här går det inte riktigt att bortse från vilka det är som gjort just det här ölet och det blir verkligen två världar som möts med någorlunda jämt skägg. Jag rekommenderar dock starkt att man låter ölet få tempereras innan man dricker det. Först var det bara en sur och jobbig porter, sedan blev det plötsligt en väldigt spännande porter, för att till sist mer kännas lite som en lambik som mixats med en porter. Pluspoäng för kvalitet i kombination med experimentlusta.

Bäst före: 21/11-16

FLER OM Zwet.be:
Mankerbeer.com
Beer-naise.se
Skrubbe.com
Beerwithus.se

Mer info om 3 Fonteinen Zwet.be:

Ale

Omnipollo Magic #7

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 4.5%

Ölhundbetyg

7

“If the Devil is 6 then God is 7!”

Vrålar Frank Black i The Pixies på låten Monkey Gone To Heaven från deras mästerverk Doolittle från 1989. Att jag 23 år senare döper min son efter just nämnde sångare säger kanske lite om hur mycket jag älskar Pixies, och därmed talet 7 samt att jag är en aggressivt kristen fundamentalist…nej, vänta nu. Det var kanske inte riktigt sant.

Men däremot så är det sant att jag fick denna “surade” witbier som bryggts hos De Proef med ananas och färsk mynta av Omnipollos Henok Fentie för ett par veckor sedan. Och även om jag kanske är lika förtjust i witbier som jag är kristen fundamentalist så älskar jag ju faktiskt öl, Henok och Omnipollo nästan lika mycket som jag älskar The Pixies.

Klart som korvspad? Bra så.

Utseende: Somrigt ljusgul/pissgul med bara en vag disighet. Skummet är vitt och fluffigt och håller sig förhållandevist kort och lämnar inga rester. Små ivriga bubblor porlar lite här och där. Det ser somrigt ut.

Doft: Örtig, sur och lite unket “höig” doft med citroner, halm/torrt gräs, mynta och en lite svag syrlighet av ättika/vinäger.

Smak: Torr och balanserat sur med citron, grapefrukt, gröna druvor, krusbär, halm och lite svag örtig ton av mynta.

Mun: Lättare kropp med mjukt kittlande kolsyra och lätt textur, utan att för den skull bli vattnig.

Ett uppfriskande torrt och surt öl med mjukt kryddiga och örtiga toner. Witbier eller Berliner Weisse, det är frågan, men det känns ju helt klart mer som en berliner med tanke på att jag personligen nog aldrig druckit en sur witbier. Ananasen flydde mig dock och det hade varit roligt med ännu mer mynta. Men det är väl sånt som bara den allt för kräsne och äventyrslystne bör bry sig om, för vill man bara ha en lättsam, torr och syrlig törstsläckare så har man en bra sådan här.

Bäst före: 14/05/16

Mer info om Omnipollo Magic #7:

Ale

Omnipollo Astral Merkur

Varunummer: -, Fat 300ml, 85kr, Alkoholhalt: 6.7%

Ölhundbetyg

8

Omnipollos senaste projekt “Astral” går ut på att få ut så färskt öl till krogen som möjligt. Tydligen ska man passa på att pröva på lite udda humlesorter också, och först ut är den tyska högalfahumlen (12%-16.2%) “Merkur” som är korsavlad från “Hallertauer Magnum” och den lite mer anonymt benämnda “81/8/13”. Bryggt hos De Proefbrouwerij den 21 januari, och fattappat den 6e februari. Så när jag nu drack öl på Bishops Arms Folkungagatan den 21 februari var alltså ölet 15 dagar gammalt.

Utseende: Mjukt disig och ljust honungsgyllene med ett kort vitt bubbligt skum som lämnar små vertikala streck efter sig på glaskanten.

Doft: Fräsch tropik med grapefrukt, mango, stjärnfrukt och lite ananas, stenig mineral, kex och gräs. Fräscht och friskt humlig men avslappnat och absolut ingen “doftbomb”.

Smak: Frisk tropik med citrus, stjärnfrukt, mango och aningen litchi samt mjuk kexig malt. Mjuk, medelstor, gräsig och bara aningens barrig beska. Mineral och honung i eftersmaken.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk laid back kolsyra och len textur.

Rent, fräscht och välgjort som förväntat. Men kroppen är lättare än jag skulle ha gissat utifrån de 6.7%en. För att vara en tysk humlesort visar sig dock Merkur kunna peta ur sig riktigt fräscha tropiska citrustoner blandat med gräs och mineral, och jag tycker mig se en röd tråd i Omnipollos tre senaste öl Potlatch, Gone och Astral Merkur med mjuk kexig malt, frisk tropik med stjärnfrukt och krispig torrhet. Mer fräsch IPA åt folket! Det är bara synd att det ska behöva krävas ett så stort spektakel för det.

Mer info om Omnipollo Astral Merkur:

Ale

Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch

Varunummer: -, Flaska 375ml, 85 (Krog)kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

9

Samarbete mellan hypade amerikanska Prairie Artisan Ales och sveriges egna craft beer-gullungar Omnipollo. Resultatet blev denna saison som bryggts både hos Prairie (gult papper) och De Proefbrouwerij i Belgien (grönt papper). De båda bryggeriernas etikettdesigners Colin (Prairie) och Karl (Omnipollo) har turats om att rita bilderna som tillsammans bildar “totempålen” som pryder omslagspappret. Om ölet säger bryggaren Henok Fentie så här:

“Ölet är bryggt på en enkel maltbas av Pilsner, Munchener och havre. Jäst väldigt varmt med vår favoritsaisonjäst och humlad exclusivt med Mosaic. Utjäst ordentligt och sedan buteljerad med Brettanomyces.”

Ölet släpps på Systembolaget inom några månader. 1a April.

Utseende: Gyllengul och först bara mjukt disig, för att till slut bli mjölkigt grumlig. Två till tre fingrar vitt bubbligt poröst skum som lämnar några spridda fläckar. Flaskdesignen med sitt färgglada omslagspapper är, som alltid med Omnipollo, riktigt riktigt snygg.

Doft: En vägg av ananas- och stjärnfruktliknande tropik slår emot en för att sedan avta och släppa fram lite kattpissig brett samt citronskal och gulgröna äpplen, gröna bananer, vitt bröd och koriander bl.a. Riktigt trevlig doft!

Smak: Fruktig, lätt, torr. Citron och apelsinskal med stjärnfrukt, omogna bananer, ananas, rött äpple, vitt bröd och lite kex. Fräscht fruktig och örtigt torr smak med medelstor beska.

Mun: Medelstor kropp med mjuk och försiktigt moussig kolsyra, bara aningens oljig textur, torrt avslut.

En ljus och tropikfruktig men lättsam och balanserad saison med humlig och brettig karaktär. Fräsch och lättdrucken. Kändes lite snäll i starten men växte med lite temperaturhöjning. Mycket bra och farligt läddrucken. Lär sitta som en smäck till skaldjur, fisk eller krämiga ostar. Jag vet att jag har en tendens att lägga en extra poäng i ren glädjeyra på Omnipollos öl, men här känner jag ändå att beteendet är befogat än en gång. Det får bli ännu en nia till Omnipollos fantastiska öl.

Mer info om Omnipollo / Prairie Artisan Ales Potlatch:

Ale

Omnipollo Erzulie

Varunummer: 11626, Flaska 330ml, 69kr, Alkoholhalt: 13%

Ölhundbetyg

7

Barley Wine bryggt, enligt beskrivningen, på ett enkelt recept med basmalt, råg och East Kent Golding-humle. Bryggt hos De Proef.

Utseende: Mjukt disig houngsgyllene orange med ett stort cremevitt skum som lämnar ett grovmaskigt nätmönster efter sig. Riktigt snyggt! Lägg sedan till Karl Grandins suveräna etikettdesign så har du en given fullpoängare.

Doft: En lite udda doft för att gå under benämningen barley wine. Näsan möts av en spannmålsgrynig, degjästig och marmeladsöt doft med en lite  udda och skarp citruston som går från “grapefruktsmarmelad” till färskpressad lime. Rätt stökig doft som spretar med sötma och alkoholkryddiga toner med ogräs, citrus och något som nästan känns som brettanomyces. Doftar spännande ena stunden och nästan infekterat den andra. Mycket märkligt.

Smak: Den beryktade sötman jag hört talas om gör sig genast hörd, men det finns tack och lov annat som stöttar upp också. Sirap, apelsin- och aprikosmarmelad, råg och bröddeg knuffas tillbaka av syrlig och lite skalbesk citrus med kryddiga toner av örter och alkohol. Alkoholen är tydlig, men trots det rätt så behaglig.

Mun: Stor oljig och kladdig kropp med mjukt masserande kolsyra. Alkoholen ger en extra värmande dimension till det hela.

Ett schizofrent och svårt öl som hoppar fram och tillbaka mellan spännande, konstigt och rörigt. Har fått kritik för att vara alldeles för sött, men i jämförelse med den galet sockriga Bommen & Granaten från De Molen som lanserades på Systembolaget samtidigt så tycker jag den lyckas frammana tillräckligt med beska för stötta upp. Ett stort, sött och udda öl som kanske spårat lite väl långt för att kännas som ett barley wine, men som oftast med Omnipollo tycker jag det håller intresset uppe och även jag är nyfiken på vad lite ålder kan göra med ölet.

Bäst före: 24-06-23

Mer info om Omnipollo Erzulie:

Porter/stout

Beer Here SOD

Varunummer: 1597, Flaska 500ml, 41.90kr, Alkoholhalt: 7.5%

Ölhundbetyg

7

Baltic porter från danska nomadbryggaren Christian Skovdal a.k.a. Beer Here. Ölet bryggs hos De Proefbrouwerij i Belgien och är för tillfället rankad som nummer 12 på Ratebeers lista över världens bästa Baltic Porters.

Utseende: Grumligt mörkbrun/svart med ett tjockt gräddigt bubbligt brunt skum som lämnar ett nätmönster efter sig. Snygg!

Doft: Tjäriga röktoner som blandar sig med söta och salta toner av karamell, soja, salmiak/tjärpastill, kryddhylla och bara en nypa choklad och kaffesump. Till en början är det en rätt så kärv och svår doft, men den mjuknar något eftersom och slutar med ett trevligare betyg.

Smak: Söt och lite bränt rostad med choklad, kaffe, tjära, lakrits/salmiak, trä och beska örter.

Mun: Len och mjuk munkänsla med lättsam mjuk kolsyra och en slick textur. Lite tunnare än väntat dock och jag förväntar mig lite mer stabilitet från ett öl på 7,5%.

En robust porter i både doft och smak men med en förvånansvärt mjuk och lätt kropp/munkänsla. Mycket salta nästan rökiga toner gör den tillsammans med karamellig och chokladig sötma lite spretig till en början och jag gillar den bäst när två tredjedelar är uppdruckna och den har fått lufta sig. Kan nog funka bra till en blandtalrik med ostar och charkuterier.

Bäst Före: 30-07-16

Mer info om Beer Here SOD:

Ale

De Ranke Noir de Dottignies [smakprov]

Varunummer: 11894, Flaska 330ml, 29kr, Alkoholhalt: 9%

Ölhundbetyg

8

Mörkt starkt ale från ett av Belgiens bästa bryggerier. Har även ett ljusare syskon vid namn Saison De Dottignies. Bryggd med sex olika maltsorter samt Challenger- och Saazhumle.

Kommer till systembolaget den 2a September.

Utseende: Ser nästan svart ut, men tittar man noga är den disigt/grumligt brunröd. Det hela toppas av ett lite gråbeige skum.

Doft: Söt maltig doft med en rejäl dos lakritsrot, anis, mörkt sirapsbröd, örter och något som påminner om sött klister. Även lite bränt kaffe skiner igenom.

Smak: Hyfsat hög sötma med sirap, mörkt bröd, karamell och lite choklad. Men sötman stöds upp av beska örter, lakrits och bränt kaffe.

Mun: Medelstor till större munkänsla med mjuk krämig kolsyra och en len aningens “bläckig” textur.

Ett lite udda och spännande belgiskt öl som spretar åt lite olika håll samtidigt som det lyckas hålla en rustik elegans. De 9% känns väl integrerade i smakerna och ölet blir mer lättdrucket än väntat. Ett av de mer intressanta ölen i Septembers T5-sektion och väl värt ett köp om man är sugen på något lite annorlunda.

Mer info om De Ranke Noir de Dottignies [smakprov]:

Ale

Mikkeller Årh Hvad?!

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 6.8%

Ölhundbetyg

7

Kontraktsbryggaren Mikkeller skojar till det och brygger en klon på det kända Trappistölet Orval som är ett torrhumlat belgiskt ljust öl spetsat med brettanomycesjäst.

Utseende: Disig mörkare brunorange/bärnsten med ett gulnat poröst skum som lämnar rester.

Doft: Tydligt jästig doft av brettanomyces med fruktiga undertoner av röda äpplen, persika, citrus, bröd och lite “kryddhylla”. Sötsurt och brettigt.

Smak: Jäst och småkaka blandar sig med örtiga, aningens tropiska och citrusfruktiga humletoner och slutar med viss barrig/skalbeska. Apelsinskal, örter, vita druvor och aningens alkohol ger tillsammans med den lite stalliga brettkaraktären en viss vitvinskänsla. Trevligt!

Mun: Medelstor kropp med lite livlig kolsyra och mjuk textur.

Roligt med anspelningen på Orval, även om det kanske inte blir så tydligt för den som inte känner till ölets bakgrund från början. Nu drack jag inte Årh Hvad jämte en Orval så att poängtera skillnader eller likheter mer i detalj blir svårt. Men bedömt utifrån mitt “muskelminne” av Orval så känns det åtminstone som att den här har en mer markerad beska och en tydligare brettkaraktär i åtminstone doften. Inte en modern klassiker måhända, men ett gott öl för den som gillar brettanomycesjästens speciella karaktär.

Bäst Före: 18/03/23

Mer info om Mikkeller Årh Hvad?!:

Ale

Westvleteren 8

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

9

Lillebrorsan till “världens bästa öl” är ett mörkt belgian strong ale och pryds av en blå kapsyl men är lika naken på etikett som sina syskon. Westvleteren Abdij St. Sixtus brygger för närvarande tre stycken öl; Blond, 8 (brukade heta Extra 8) och så den beryktade 12an. Bryggeriet motsätter sig vanligtvis starkt att deras öl säljs någon annanstans än vid klostret så morgondagens (läs; dagens) släpp är en anomali.

Utseende: Grumlig och mörkt rödbrun med en hel del jästfällning i botten på flaskan. Det gråbeigea skummet fräser ilsket när man häller upp ölet och blir aldrig vare sig stort eller långlivat och lämnar heller ej mycket rester.

Doft: Oj vilken snygg doft av knäck, sirap och torkad frukt! Knäck, saftiga röda äpplen, persika och fikon bl.a. Känner även en svag och lite salt kryddig ton som av buljong i bakgrunden och när ölet värms upp så tillkommer även en ton av vörtbröd och kallt kaffe.

Smak: Söt med sirap/bränt socker, farin, röda syrliga äpplen, apelsin, lite röda skogsbär och så med en avslutande fruktighet av banan som sträcker sig ut i eftersmaken med kola, choklad och en lite småbränd kryddig maltbeska.

Mun: Stor fyllig kolsyra med masserande/porlande bubblor, vätskan är len och rätt så lätt.

Jag kan inte hjälpa att bli förundrad över vilka oerhörda hantverk till öl munkarna på Abdij St. Sixtus gör. Det är inga “magiska öl från yttre rymden”. Det är smaker som du har känt och druckit förut, men det som skiljer dom åt från många andra är hur komplexa och snyggt sammansatta dom är. Svåråtkomliga, javisst, men jag tycker helt klart att man kan försöka glömma bort deras fåniga rykte ett tag när man väl får chansen att dricka dom. Men tar man sig även ro att reflektera över ölets beståndsdelar så blir man rikligt belönad.

Bäst Före: 23-02-14 (tre år före bryggdatum)

Mer info om Westvleteren 8:

Ale

Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012

Varunummer: 11454, Flaska 750ml, 114.50kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

8

SMAKPROV

Stort mörkt belgiskt ale med lagringspotential som återkommer årligen.

Utseende:  Rödbrun med gulbeige skum. Vacker lyster, respektingivande flaska.

Doft:  Lite spritindränkta russin och äpplen med en lite skarp kryddig jäst. Karamell och kryddigt mörkt bröd. Lite “klistrig” alkohol.

Smak: Mörkt fruktig med äpplen och russin, lite kryddig med anis (kanel?), jäst, sirapssöt maltighet med bröd och karamell. Söt, kryddig och komplex fast smulan spretig.

Mun:  Stor kropp med mjukt skummande kolsyra. Lite oljig.

Det här är en riktigt bra söt mörk belgare med drag av kryddiga äpplen, russin och belgojästig karamell. Några år på den här kan verkligen göra underverk tror jag och jag köper alltid ett par flaskor.

Mer info om Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012:

Page 1 of 612345»...Last »