Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Ale Veteöl

Coppersmith’s White IPA

Varunummer: 11326, Flaska 330ml, 28kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

4

Vid senaste Stockholm Beer & Whisky Festival i Nacka så stack nystartade Coppersmith’s Brewery från Västerås ut bland de mindre svenska bryggerierna med förvånansvärt (i jämförelse med många av de andra) rena och prydliga öl. Inte det starkaste intrycket vad gäller design och smak kanske, men det kändes som ett bryggeri med mycket bra förutsättningar för framtiden.
Därför var det kul att höra att dom vunnit en offert på sin vete-IPA Coppersmith’s White IPA till det fasta sortimentet den 2a mars i år. Jag fick en flaska av bryggeriet innan släppet men har inte kommit loss att recensera den förens nu.

Det är alltså en så kallad “vete-IPA” som bryggts med 50% vetemalt och 50% pale malt och humlats med Columbus, Mosaic och Amarillo. Jästen är Belle Saison. Beskan landar på 75 IBU och färgen på 9,5 EBC.

Utseende: Disigt gul med jästfällning i botten och ett stort smutsvitt skum som lämnar nån fläck hit och dit. Etikettdesignen känns lite som en Star Trek-symbol och är helt klart snyggare än deras vanliga schackpjäsdesign som känns lite tråkig.

Doft: Örtig doft med citrus, persika, lite carambola, degig jäst och rejält med barr och något kryddigt som påminner om basilika eller timjan. Det doftar ganska fräscht och färskt, men tyvärr så vissnar doften och kvar blir mest någon mix av smält plast, alcohol och lim.

Smak: Smaken gör inte riktigt samma tråkiga vändning, men helt ok känns det ändå inte. Det börjar bra med fräsch tropisk gul frukt som grapefrukt och ananas med nyriven citruszest, jäst och deg och avslutet är torrt och barrigt beskt. Tyvärr så vissnar även smaken en del och blir lite jästig med beska kryddor som timjan och lagerblad samt den där lite plastiga kemiska tonen.

Mun: Medelstor till lättare kropp med frasig kolsyra och oljig till torr munkänsla.

Något har gått fel här, och det är riktigt synd, för precis uttagen från kylen och nyupphälld är den riktigt god med fräsch ljus citrus och mjuk lätt malt. Jag gissar att man stressat jäsprocessen för att hinna klart i tid. Mycket tråkigt på ett annars väldigt lovande öl. Men dricker man den snabbt så… Jag ser dock inte någon annan som upplevt ölet på precis samma sätt som jag på nätet, så det kan ju ha varit en enstaka skadad flaska också. Vi håller tummarna.

Mer info om Coppersmith’s White IPA:

Ale Veteöl

Lagunitas Galatea Fusion 25

Varunummer: -, Fat 400ml, -kr, Alkoholhalt: 6,8%

Ölhundbetyg

7

Den svenska importören Galatea gör en studieresa till staterna och passar på att brygga ett öl hos Californienbryggeriet Lagunitas. Galateas säljteam plus bryggaren David Peuriere från Sigtuna Brygghus snackar ihop sig med ett par av Lagunitas bryggare och bestämmer sig för att brygga ett välhumlat öl med röd vetemalt så att ölet ska få en rödaktig färg. Tyvärr visade det sig att veten dom fått inte var lika röd inuti som på utsidan så effekten uteblev en smula.

Nåväl… Förutom den röda vetemalten har man även använt pale ale-, Special B- och Bisquit-malt och vad gäller humlen så har man kört Centennial och Simcoe som bittergiva, Cascade och Citra som smakgiva och Equinox för arom.

Ölet kommer till Systembolaget den 20e mars. Jag drack dock ölet på fat vid Pub Wirströms i Gamla Stan, Stockholm.

Utseende: Kristallklar och guldfärgad med små porlande bubblor och ett finger högt smutsvitt skum som lämnar fläckar efter sig.

Doft: Söta honungsdoppade vetekex, litchi, passionsfrukt och lite apelsin plus gräs och halm. Det är ingen nypressad barrskog eller nermald humlefabrik, men fräscht och fruktigt på ett mer tillbakalutat sätt. Tyckte först att det luktade lite svavel (prutt) men insåg sedan att det nog bara var Wirströms.

Smak: Den typiska sötman som jag tycker mig känna i många av Lagunitas öl, och får mig att tänka på bröstsocker, finns där. Även honung och lite “toastiga” kex och frukter som grapefrukt och litchi samt lite “järnig” mineral. Tydlig men tillbakalutad beska med drag av gräs och grapefruktskal.

Mun: Medelstor kropp med mjukt kittlande bubblor. Något oljig textur.

Lagunitas stil känns onekligen igen med sin stadiga söta bas och lite mineraligt citrushumliga topp. Veten slår inte igenom så fasansfullt mycket och resultatet blir en bra och precis lagom robust västkust-IPA med lite twist. Enligt Lagunitas funkar det ypperligt till ostron, men även “sunkmat” som pizza och kryddiga tacos är ju en no-brainer.

Mer info om Lagunitas Galatea Fusion 25:

Veteöl

Avery White Rascal

Varunummer: 1482, Burk 355ml, 21.90*kr, Alkoholhalt: 5.6%

Ölhundbetyg

6

En av nyheterna som lanserades i det fasta sortimentet nu i September var denna witbier som bryggs i USA av högt rankade Avery Brewing från Colorado. Bryggd med koriander och apelsinskal, som sig bör när det handlar om belgiskt veteöl. Humlen som används är Bravo, Sterling och Hersbrucker. Ölet importeras av Great Brands AB.

Utseende: Mjölkigt disig med en glad gul färg och ett vitt bubbligt lite sprakande och instabil skum som inte lämnar så mycket rester.

Dof: Vitt bröd, citronskal/lime, apelsinmarmelad, lite degig jäst samt koriander. Yup, klassisk witbierdoft. Inga krusiduller. Kanske lite mer frisk citrus än de mest generiska i stilen.

Smak: Söt vetedeg som går över till lite mer gräddat brödig, apelsinsaft med ett stänk citron och kanske lite nätmelon, koriander och jäst. Låg beska. Även här är det hyfsat klassisk komposition.

Mun: Medelstor till lätt kropp med mjuk och rätt så låg kolsyra. Texturen är len.

En väl utförd witbier av klassiskt snitt. Det är Avery som gör den. Dom är grymma. Den har rest från USA. Men det är ju trots allt ingen IPA. Kolsyran var kanske något för slapp. Ja så kan det se ut när man är saklig och lite tråkig. Precis som det här ölet är väldigt bra men lite tråkigt på samma gång. Vacklar mellan en 6a och en 7a, men jag känner mig snål idag.

Bäst före: Juni 2015 (påklistrad märkning)

* Pant tilkommer

Mer info om Avery White Rascal:

Porter/stout Veteöl

Indslev Sort Hvede

Varunummer: 11714, Flaska 330x5ml, 130kr, Alkoholhalt: 6.5%

Ölhundbetyg

7

Stout som bryggts med rökmalt men också 50% vetemalt. Var en del av ett “5-Pack” med olika veteöl från Indslev som lanserades i september förra året.

Utseende: Disigt mörkbrun/svart med ett fint ljusbrunt kompakt skum som pyser ihop till ett “lock”.

Doft: Rostad maltig doft med toner av kaffe, choklad och rök. Det är rätt så enkelt med tydliga rostade och rökiga toner, men så slår veten igenom med en mjuk och lite vag fruktighet och ger allt en extra dimension. Trevligt!

Smak: Söt och rostad maltig smak med choklad, kaffe och rök som i doften, men här bildar det rostade plus sötman en karaktär som hos julmust med bakomliggande toner av mörka bär. Eftersmaken blir lite vattnig och askig.

Mun: Medelstor till lättare munkänsla med mjuk kolsyra och len textur.

Lättdrucken och mjuk men spännande stout med bra balanserade rostade toner som får ett extra djup av vetens mjukhet och fruktighet. Smaken av julmust är lite avtändande till en början men tonas ner efter lite luftning. Låg beska och lite vattnig kan jag tycka, men så hade den ju lite ålder på nacken också då den “glömts bort” sedan september.

Mer info om Indslev Sort Hvede:

Veteöl

Sigtuna Påskweizen

Varunummer: 1325, Flaska 500ml, 24.90kr, Alkoholhalt: 5.2%

Ölhundbetyg

8

Första svenska “påskölet” för i år blev Sigtunas nya weißbier Påskweizen. Så här säger Sigtuna om ölet:
Emil Lindén är känd för sina tolkningar av europeiska klassiska öl och allra helst från gamla Weimarrepubliken. Sigtuna Påskweizen är en modern variant av ett tysk weissbier genom en uppiggande dos humle från både Nya Zeeland och Australien. Som lagarna föreskriver är över hälften av malten vetemalt, resten består av pilsner och karamellmalt som bryggts med tysk veteölsjäst.

Utseende: Klassiskt disig gulorange med ett snyggt gräddigt cremevitt skum som lämnar en trevligt fläckig krans efter sig i glaset. Det ser mycket inbjudande ut.

Doft: Härligt rik doft med massa bubbelgum och tropik över en mjuk och sött jästig vetegrund. Fruktigheten har toner av aprikos, ananas, mandarin och lite banan men det finns även en rejäl dos diacetyl (smör) i doften. Inte mig veterligen ett vanligt inslag i veteöl av det här slaget, men jag får säga att jag personligen tycker att det passar här.

Smak: Söt smak med vete och kakdeg med drag av smörig vanilj i eftersmaken samt småsyrligt tropiska frukter som ananas, persika, mandarin/apelsin och söt rabarber samt gnuttan banan. Inga speciellt kryddiga toner. Väldigt mjuk och godisaktig smak.

Mun: Medelstor munkänsla med mjuk lättsam kolsyra och lent krämig textur.

Weissbier har alltid varit min akilleshäl och det känns ofta som att dom jag gillar mest alltid avviker från stilen en smula. Så även här! Det är väldigt mycket tuggummi likt Hubba Bubba i doften och det finns en tydlig smörton som “stilreglerna” (BJCP) säger inte får finnas där. Jag känner inte heller av speciellt mycket toner av den annars så karaktäristiska kryddnejlikan. Men skit i samma, jag tycker det är jättegott. En riktigt mjuk och len hefeweizen med massa godis och frukt som passar en tvivlare som mig.
Ölet släpps på Systembolaget den 11 mars.

Bäst före: 2013-11-20
Batch (?): 475

Mer info om Sigtuna Påskweizen:

Ale Veteöl

Lagunitas A Little Sumpin’ Sumpin’ Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, -kr, Alkoholhalt: 7.5%

Ölhundbetyg

6

En lite udda IPA på den bemärkelsen att den, enligt bryggeriet, består av 50% vetemalt (tre olika sorter) och “alla humlesorter som börjar på bokstaven C”. Bryggeriet tycker att dom trots det hållit tillbaka beskan något och IBUn landar på 64,2. Ölet tas in av Galatea och går nu att hitta på diverse krogar.

Utseende: Klar gyllene men lite blek bärnstensfärgad med ett smutsvitt bubbligt skum som lämnar spräckliga rester.

Doft: Söt tropisk frukt som mandarin, stjärnfrukt, grapefrukt och gnuttan litchi med lite ljus karamell i bakgrunden. Det sticker lite i näsan av barr och alkohol.

Smak: Karamell med grapefrukt, mandarin, persika och blommor med en lite brödig ton i eftersmaken. Parfymig beska och smak (tulpan?) som sträcker sig långt i eftersmaken med lite brödiga undertoner.

Mun: Medelstor munkänsla med mjukt kittlande och skummande kolsyra, nästan lite frasig, och lätt vätska.

Lagom torr och med trevlig tropisk citrusfrukt, men den parfymiga smaken blir lite för stark för mig och drar ner den lite. Rätt så krispig och frisk men jag kan inte säga att jag skulle gissat att det var vetemalt i den förutom en lite udda “frasighet” i smak och munkänsla. Helt klart ett rätt så spännande öl på pappret dock och även om jag inte var stormförtjust i den just nu så känner jag mig ändå lockad att dricka den igen.

13844718

Mer info om Lagunitas A Little Sumpin’ Sumpin’ Ale:

Veteöl

Sigtuna Triple Hop Weizen

Varunummer: 89037, Flaska 500ml, 27kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

7

Sigtunas bryggmästare Mattias Hammenlind må ha blivit bryggeriets ansikte utåt. Men det senaste tillskottet till systembolaget, signerat bryggare Emil Lindén, är en klassisk hefeweizen som fått ett ansiktslyft med en extra dos av tre lite mer exotiska humlesorter visar att det finns fler än Mattias som kan påta ihop ett recept på bygget.

Utseende: Grumlig gulorange med ett såpigt poröst vitt skum som lämnar spretiga fläckar.

Doft: Den klassiska doften av vete och banan möter en för att sedan låta lite mer udda tropiska toner som persika, grapefrukt och lite lätta toner av krusbär och svartvinbär med ett knippe blommor.

Smak: Smaken avviker från normen än mer och här står bananen ännu mer i bakgrunden och smaken är rätt torr med vete, halm, blommor, grapefrukt, persika, lite mango och svartvinbär samt lite kryddnejlika. Beskan är kanske inte direkt hög men relativt markerad och är sträv och örtig.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjuka pyttesmå masserande bubblor. Lite torr.

En läskande och lite torr weissbier som har precis lagom tropisk humlekaraktär för att hålla mig som inte är något större fan av stilen intresserad utan att helt omvända mig. En kall sådan här i sommarvärmen tackar man inte nej till och precis som för Darren Packman så får ölet mig att längta efter skaldjur som kräftor och räkor. Om vi nu får nån sommarvärme vill säga, ölet får du hur som helst via beställningssortimentet styckvis för 27kr.

Mer info om Sigtuna Triple Hop Weizen:

Veteöl

Oppigårds Twisted Wheat

Varunummer: -, Fat 400ml, 79kr, Alkoholhalt: 5.5%

Ölhundbetyg

7

Oppigårds gör en mer än välhumlad variant av den ofta något kvalmiga tyska weizbieren och slänger i ordentligt av Chinook- och Citrahumle plus Pale Ale- och Vetemalt.

Utseende: Disig och brungul med ett något smutsvitt skum som lämnar bra rester i glaset.

Doft: Vete med en rejäl citrusbeska samt lite jäst, bara lite banan, småkakor, barr och lite tvål. De något tunga dofterna av jäst och kladdig banan som ofta finns i klassiska hefeweizens får ge vika för strävare och friskare humletoner.

Smak: Mjuk och torr vete med massa citrushumle, persika och endast aningens bananskal, lite söt karamell, lättsam jäst och ett rejält torrt beskt avslut.

Mun: Medium till något lättare kropp med en frisk kolsyra med små bubblor.

Ja jag går ju inte under stolen med att just jästig och bananig hefeweizen inte är min starka sida och att jag oftast uppskattar stilen mer när den kommer i sådana här experimentella varianter. Det är rätt obalanserat och beskan ligger kvar länge i gomen. Det är nästan så att det blir aningens för mycket, men det är kul och uppfriskande för den som gillar extra humle i sin weissbier.

Mer info om Oppigårds Twisted Wheat:

Veteöl

S:t Eriks Wit

Varunummer: -, Fat 40ml, 75kr, Alkoholhalt: 4.7%

Ölhundbetyg

6

En av de senaste i Jessica Heidrichs S:t Eriksserie är ett belgiskt veteöl, en så kallad witbier och är, enligt Magnus Bark på Ofiltrerat, kryddad med den nya udda humlesorten Sorachi Ace.

Disigt gul med ett kort vitt skum.

Doft: De klassiska witbiertonerna av vete, färskt citronzest och koriander finns där men hamnar lite bakom en markant parfymig ton. Tyvärr lite som förväntat av en S:t Eriks. Längre ner dyker en lätt ton av degigt jästigt bröd upp.

Smaken är syrlig, lätt och aningens söt med vete, massa citron, persika och något annat tropiskt, koriander och en markant barrig, nästan kådig/parfymig beska. I eftersmaken kommer lite söt malt och lättar upp.

Medium kropp med lagom skummande och livlig kolsyra.

En trevlig svalkande wit med Jessicas typiskt välhumlade profil som tyvärr ofta blir lite för skarp och parfymig. Det är mer det som stör än att det är välhumlat. Allt det andra i ölet är dock på trevliga nivåer och jag märkte inte av Sorachins något svåra karaktär nämnvärt.

Mer info om S:t Eriks Wit:

Veteöl

La Trappe Witte Trappist

Varunummer: 1573, Flaska 330ml, 14.90kr, Alkoholhalt: 5.5%

Ölhundbetyg

6

Halmgul och klar med endast ett lätt lätt dis. Ett stort kritvitt och tjockt skum bygger snabbt upp för att lägga sig till ett kort “lock” och lämnar hyfsade spår.

Frisk doft av citron, apelsinskal, lätta jästtoner, vete och koriander. Lite banan och mjuk citronkaka dyker upp efter ett tag. Friskt och lätt.

Doften återspeglas i smaken. Aningens söt med citron, koriander, apelsinskal, vete, lite bananskal och smulan jäst. Syrlig och lätt med en lite kryddig besk eftersmak.

Medium till lätt kropp som blir lite vattnig från och till. Små vassa livliga bubblor.

En frisk och lättdrucken wit som inte bjuder på några större fyrverkerier. Men en kall sådan här i solen slår ju lemonad i alla fall.

Mer info om La Trappe Witte Trappist:

Page 1 of 212»