Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

archive.php

Porter/stout

HaandBryggeriet Akevitt Porter

Varunummer: 11641, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

8

En starkare fatlagrad porter från norska HaandBryggeriet som dök upp första gången i början av 2010 och verkar ha varierat i alkoholstyrka med en topp på över 10% för att nu ha landat på mer modesta 7%. Grundölet är en kraftigare porter som, enligt importören AMKA, sedan fått ligga på relativt små inhemska akvavitfat i två månader.

Utseende: Mörkbrun/svart och utan bottensats. 2-3 fingrar högt brunt skum som lämnar vissa rester efter sig.

Doft: Lite kryddig doft med rostade toner av mörk choklad och lakrits med en spännande mix av viol och akvavit. Något känns även lite lätt rökigt. Eller rättare sagt som torv/peat.

Smak: Rostad och söt med betoning på lakrits med bakomliggande choklad, men också en lite druvigt syrlig fruktighet och kryddig alkoholton från akvavitfatet. Även här lite viol.

Mun: Medelstor kropp med lite mjukt kittlande kolsyra och oljig textur.

Till en början känns den lite väl lakritsstinn, vilket är en smak som ofta dyker upp i stouts och porters och som jag fått mer och mer svårt för. Men så växer den till ett riktigt snyggt öl med bra avvägning på fatlagringen. Akvavitfatet är tydligt men ändå lagom och ger en intressant kryddighet med bara lätt känning av alkohol i avslutet.

Mer info om HaandBryggeriet Akevitt Porter:

Porter/stout

Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout

Varunummer: 31055, Flaska 330ml, 39:70kr, Alkoholhalt: 10.7%

Ölhundbetyg

7

  1. Hej allihopa! Back from the dead…

…with a dark skull! Såg en för mig ny imperial stout från Electric Nurse på mitt lokala bolag och tänkte att den kunde vara kul att prova då det var oerhört länge sedan jag drack ett öl från denna bryggarduo. Och så fick jag den helgalna idén att jag skulle testa senaste uppdateringen av wordpressappen och här är vi nu…

Texten på baksidan av flaskan pratar om att en “bas/gitarrspelande ölfantast” som heter Victor samarbetat med “hårdrockaren Peter” (Electric Nurse) samt att resultatet blev denna stout som ska påminna om bandet Entombed ADs tyngd. Tänk att någon skulle välja att referera till Entombed AD istället för enbart Entombed idag! Jaja…

Det är i alla fall en imperial stout bryggd med kokos, havremalt och kokossocker utöver de mer basala ingredienserna. Styrkan ligger på 10,7%. Ölet är bryggt hos Dugges.

Utseende: Etiketten ser lite småbilligt rockig ut. Ölet är kolsvart med lite brunt i kanten och jag får slå det ganska hårt för att bygga upp ett finger högt brunt krämigt skum. Ser fint ut! Inga jobbiga klumpar i botten.

Doft: Rejäl sötma med chokladsås, nybryggt kaffe, kokos och lite bläck/tusch.

Smak: Söt och rostad med choklad, lakrits, bläck, kokos och lite mörk sylt.

Mun: Stor kropp med mjuk och oljig textur med låg kolsyra. Som en efterrätt.

Yeah! En söt och mullig efterrättsstout med låg kolsyra och markerad sötma. Positiv överraskning och tankarna går åt vissa stouts från De Molen, Omnipollo och Monks/Charles Cassino. Markerad sötma, men med en fin grundsmak och förhållandevis drickbar. Åttan är nästan där.

Mer info om Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout:

Porter/stout

Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015

Varunummer: 11007, Flaska 750ml, 209kr, Alkoholhalt: 12,9%

Ölhundbetyg

8

Sierras imperial stout Narwhal som fått ligga på Kentucky Bourbon-fat. Väldigt limiterad och eftertraktad. Väldigt dyr. God?

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort kompakt brunt skum. Snyggt!

Doft: Tydlig bourbonkaraktär med whisky/bourbon, kokos och ett drag av dillchips som jag ofta tycker mig känna i vissa unga bourbonfatlagrade stouts. Sedan kommer de klassiska stoutdofterna som lakrits och mörk choklad med lite svett trä. Det är lite hett och spetsigt men välgort.

Smak: Söt och rostad med stor betoning på lakrits och bourbon. Chokladsås och soja, aningens vinösa drag av mörk frukt och med tempereringen så kommer en ton av bläck/tusch fram. Markerad beska blandar sig med bourbon/alkohol, men även om alkoholen är märkbar så känns den förhållandevis dold/integrerad.

Mun: Stor fyllig munkänsla med mjuk kolsyra och kladdig/krämig textur.

Ett mycket välgjort och lyxigt öl för stilen. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för mycket lakrits för min del, och jag tror att lite ålder, säg en 3-4 år, hade kunnat balansera ut lite av alkoholen och fatlagringen och kanske släppt fram lite mer choklad. Hantverket är tydligt dock.

Mer info om Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015:

Porter/stout

Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år)

Varunummer: 11314, Flaska 500ml, 34.90kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

8

Mohawks Whiteout Stout som bryggs för vintersäsongen varje år lanserades första gången 2012. Idag kommer den på 33cl flaska, men då var det en frikostig halvliter som gällde. Jag tog chansen att se hur den lagras och ställde en flaska i källaren. Bäst före datumet är 130913, så den har alltså nästan precis 4 år på nacken idag.

Flaskans etikett säger: “Den har bryggts med nio maltsorter, honung och rörsocker. Engelsk, tysk och amerikansk humle har använts vid bryggning och lagring. Jäst med amerikansk alejäst.
Den bryggs hos Slottskällans.

Utseende: Mörkbrun/svart och grumlig med jästklumpar i botten. Stort tjockt brunt skum.

Doft: Intensiv och rikt rostad doft med massa mörk choklad och espresso, men också pumpernickel och lite läder, grapefrukt och svarta vindruvor.

Smak: Lagom söt med en bra uppvägning av mörk bitter choklad med lite lakritsrot och en uppfriskande ton av grapefrukt och druvjuice även här. Mörk kakao och espresso i en träigt bitter och lång eftersmak.

Mun: Stor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En mycket trevlig stout som definitivt har blivit lite lyxigare på fyra år utan att för den sakens skull tappa i pigghet. Lite mjukare och med mer sammansatta smaker, men utan någon känning av alkohol eller spetsiga humletoner. En imperial stout som (idag) känns både mogen och lyxig samtidigt som modern och kaxig. 4 år gjorde den gott, men jag kan inte låta bli att undra om ett till hade gjort den snäppet bättre.

Mer info om Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år):

Blogg Porter/stout

Great Divide Yeti Imperial Stout 2011 vs 2015 ()

Ölhundbetyg

För svenskar en av de få tillgängliga imperial stouts av högre kvalitet som går att få tag på året om. Vad händer med den efter fyra år i en källare?

2011 är flasktappad  den 1 september och 2015 den 15 september.

Utseende: Båda två är nattsvarta och oljiga med ett brunt skum. Något mer tryck när kapsylen går av på den yngre. Det mesta som skiljer dom åt är att 2011 har ett kortare skum.

Doft: Yeti (2015) har en väldigt karaktäristisk och mullig doft med en fet men jämn mix av mörk choklad, soja och grapefrukt. En fet men samtidigt pigg doft.
2011 har förändrats avsevärt och transformerats till mer lakrits och mentol med en mjukare grund av choklad och lite gammalt kaffe.

Smak: 2015 visar även i smaken en snygg mix av fet, söt och mörk malt och fruktig och barrig humle. Chokladsås, lakrits och grapefrukt som avslutar med snygg beska av barr och lite lite malört.
Smaken på årgång 2011 har inte förändrats riktigt lika mycket som doften. Men det är helt klart inte riktigt lika bittert och den har en mjukare och sötare karaktär med mer choklad än grapefrukt och malört.

Mun: Inte så fasansfullt stor skillnad mer än att kolsyran lagt sig lite hos den äldre.

Sammanfattning: När man tänker på hur få imperial stouts av högre klass som finns på systembolaget så kan man inte låta bli att bli lite förvånad. Är det här ens standardstout så finns det inte så rysligt många alternativ att ta till om man skulle känna för det. Med det sagt så är det här en mycket bra allt i allo-stout med sin sköna avvägning av tung svart rostad och söt malt med ljusa friska grapefrukt- och barrtoner.
Så vad händer med det här ölet efter fyra år? Jo de pigga humliga dragen med grapefrukt och barr dämpas, kolsyran backar och den rätt så intensiva umamikaraktären skruvas också ner. Ett något mer harmoniskt öl helt enkelt. Dock inte harmoniskt i samma mening som lent som mjölkchoklad, utan det är fortfarande ett potent svart öl. Men frågan är vad det är som gör Yeti speciellt från början, om inte de pigga humletonerna i kontrast med den feta sältan? Smaken är som baken, och tycker man att det är för mycket humlekaraktär i Yeti så kan den vara värd att lagra, men personligen dricker jag den nog hellre som den är tagen direkt från Systembolagets hylla. Med det sagt så vet jag ju inte vad som händer med den efter åtta år, men den finns ju tillgänglig så det är ju bara att prova.

great_divide_yeti_2011_vs_2015

Mer info om Great Divide Yeti Imperial Stout 2011 vs 2015:

Porter/stout

Yo-Ho Tokyo Black Porter

Varunummer: 11509, Burk 350ml, 35.90*kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

7

Japansk porter på burk som dök upp i augustisläppet på Systembolaget. Jag vet inte mycket om vare sig bryggeri eller öl, men bryggeriet säger själva så här:
The complex chocolate and roast flavours of dark specialty malts are combined with a floral and slightly spiciness from Perle hops.

Utseende: Ogenomträngligt mörkbrun/svart med en aning grums i botten samt ett två fingrar högt finbubbligt ljusbrunt skum som lämnar lite spridda rester.

Doft: Rostad och lite söt och “köttig” doft med choklad, mörkt rågbröd, charkuteri, lakritsrot och en lite störig ton av vax/stearin.

Smak: Söt och rostad med kaffe, choklad, mörkt bröd, sötlakritslakrits och lite syrlighet av mörka bär och citrus. Avslutet är lite pepprigt bränt kaffebittert och eftersmaken är en smula platt och har en lite dov ton av plast.

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En ganska bra porter som har fina rika maltiga smaker men samtidigt håller sig rätt mjuk och len. Om det bara inte var för den störiga tonen av vax och plast som ökar med temperering och stör helhetsintrycket så hade jag nog kunnat bli riktigt förtjust i den, men nu stannar betyget på en positiv men lite försiktig sjua. Rätt så gott, fast med anmärkelser.

FLER OM :
Torrhumlat.se
Portersteken.se 

 

* Pant tillkommer

Mer info om Yo-Ho Tokyo Black Porter:

Porter/stout

3 Fonteinen Zwet.be

Varunummer: 11510, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

7

3 Fonteinen är, som de flesta kanske vet, mer kända för sina fantastiska lambiks. Därför är det med ett höjt ögonbryn och ett öppet sinne jag närmar mig denna belgiska porter. Bryggd hos De Proef med Vete-, Maris Otter- och Karamellmalt och sedan fermenterad med både alejäst och “lambikjäst” för att ge den en syrlig twist.

Utseende: Ogenomträngligt grumlig mörkbrun/svart vätska, toppad av ett två fingrar högt fluffigt kompakt ljusbrunt skum som lämnar rester.

Doft: Lite surt bränt murket trä med lite mer runda rostade toner av mörkt bröd, nybryggt kaffe och bara en gnutta choklad. Bretten ger en udda twist till de annars rätt så bekanta rostade malttonerna, men det blir en ganska så intressant mix.

Smak: Innan ölet fått luftas och tempereras är det en rätt så svårt sur och rostad smak man får med blött trä, aska, sträva tranbär, citron och nybruten kvist. Men efter en stund så mjuknar smaken och släpper fram choklad, kaffe och lite karamell, men den smått syrliga/sura tonen av citron släpper aldrig taget. Torrt strävt avslut. Schizofrent, men intressant och ganska gott. Om man nu är en sån som är öppen för dessa smaker från början och kan tänka sig att de får mötas.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjuk kolsyra och krämig textur som avslutar strävt och torrt.

Det här är svårt. Men samtidigt väldigt spännande och välgjort. Personligen brukar jag inte gilla sådan här typ av sträv syra i mörka öl av något slag, men här går det inte riktigt att bortse från vilka det är som gjort just det här ölet och det blir verkligen två världar som möts med någorlunda jämt skägg. Jag rekommenderar dock starkt att man låter ölet få tempereras innan man dricker det. Först var det bara en sur och jobbig porter, sedan blev det plötsligt en väldigt spännande porter, för att till sist mer kännas lite som en lambik som mixats med en porter. Pluspoäng för kvalitet i kombination med experimentlusta.

Bäst före: 21/11-16

FLER OM Zwet.be:
Mankerbeer.com
Beer-naise.se
Skrubbe.com
Beerwithus.se

Mer info om 3 Fonteinen Zwet.be:

Porter/stout

Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout

Varunummer: 89720, Flaska 330ml, 29.90kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

7

Poppels senaste öl i deras “project-serie” är inget mindre än en imperial stout på nätta 8.5%. En testbrygd av ölet vann diplom för bästa öl i kategorierna “Stout” och “Imperial Stout” på senaste upplagan av Porterfestivalen i Göteborg. Så här säger bryggeriet om ölet:

“Här är det inte mindre än sju maltsorter som samsas. Viktigast är rostat korn (ger ton av rostat kaffe), chokladmalt (ger chokladton) samt svartmalt (ger bränd ton).”

Jag noterar även att det använts lite vetemalt. Vilken humle som gått i är oklart.

Utseende: Svart och grumlig med ett stort tjockt brunt skum som sakta pyser ihop likt en punkterad sufflé utan lämna rester på glaset. Flaskdesignen är som vanligt stilren och snygg. Jag vill passa på att applådera Poppels för sina exemplariskt pedagogiska och informativa etiketter.

Doft: Härligt rostad doft med pumpernickel, choklad, nybryggt kaffe och bastuträ. Även lite bittrare toner av lakrits och örter dyker upp.

Smak: Söt och rostad med sötlakrits, kaffe och mörk choklad. Smaken börjar väldigt sött och mjukt för att snabbt gå över mot det bränt bittra med beska örter och trä. En vag hint av röda bär och plommon tittar fram också. Tilltagande örtig beska som ligger kvar länge och blir till slut lite påfrestande och det börjar smaka bläck i munnen. Alkoholen värmer en smula.

Mun: Medelstor kropp med stor och mjukt fyllig kolsyra som inte riktigt får den uppbackning den behöver av vätskan och helheten känns lite tunn.

Snygg stout som lider av några små detaljer. Den alldeles för bläckiga beskan och den lite “ihåliga” kroppen. Frågan är om det är detaljer som några år i källaren skulle släta ut? Får bara beskan lugna ner sig lite blir det nog ett kliv upp i alla fall.

Mer info om Poppels Projekt 002 Russian Imperial Stout:

Porter/stout

Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room [2013]

Varunummer: 11351, Flaska 355ml, 30.50kr, Alkoholhalt: 10%

Ölhundbetyg

7

Man kan nästan se hur Jeppe Jarnit-Bjergsö AKA Evil Twin och Mikkellers tvillingbror sitter och gråter i sin öl och saknar sin familj (som jag uppriktigt sagt inte vet om han har) på ett hotellrum i New York under julen för att han måste vara där och jobba. Snyftande, hulkande och med snoret rinnande ner i mustaschen sätter han sig ner och skriver receptet till denna imperial stout medan han lyssnar på Blue Christmas med Bright Eyes.
Ölet har innan 2011 bryggts hos De Molen men bryggs numera hos Two Roads Brewing i Brooklyn. Importeras av Galatea.

Utseende: Mörkt brun/svart och lite viskös med ett tre fingrar högt tjockt gräddigt brunt skum som lämnar tjocka spräckliga rester efter sig. Snyggt!

Doft: Mörk choklad, rostad havre och tjärpastil/lakrits med melass och lite peppriga toner av läder, tobak och malört. Aningens hård alkohol kikar fram som påminner om spritpenna. Doften mjuknar och sätter sig med lite temperering och luftning och blir genast brödigare och behagligare.

Smak: Söt och rostad, nästan lite bränt maltig smak med mörk choklad, lakrits och mörkt bröd samt en aningens vinös ton av mörk frukt. Robust örtig beska med drag av malört. Hög sötma och beska, men ändå behagligare än doften först ville få det till, och alkoholen sticker inte ut på samma sätt här, även om den hettar lite i halsen efter ett tag.

Mun: Stor kropp med mjuk krämig kolsyra och oljigt klibbig textur.

Mörk choklad och lakrits med lite kryddigt bördiga toner är ledorden i denna robusta men ändå ganska lättdruckna imperial stout. Lite heta och spretiga toner som nog gärna får lugna sig med 1-2 års lagring. Personligen föredrar jag varianter som inte har så mycket lakrits och malört i sig och den här kommer precis undan med att jag tycker det är på den goda sidan. Ett tips är att köpa några och gömma i källaren ett par år.

Flasktappad: 08/23/13

Mer info om Evil Twin Christmas Eve at a New York City Hotel Room [2013]:

Porter/stout

Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout

Varunummer: 11949, Flaska 350ml, 38.90kr, Alkoholhalt: 10.2%

Ölhundbetyg

7

Sierra Nevadas senaste imperial stout är en robust svart liten sak på 10,2% och 60 IBU. Bryggd med maltsorterna Two-row Pale, Caramel, Chocolate, Honey, Carafa, Roasted Barley och bitterhumlad med Magnum och Challenger samt aromhumlad med Challenger.

Utseende: Kolsvart med lite brunröda kanter och ett 2-3 fingrar högt kompakt brunt skum som lämnar spretiga rester. Flask- och etikettsdesign är, som oftast med Sierra Nevada, top notch.

Doft: Rostad och rätt så “bläckig” doft med en lite het ton av spritpenna, svett trä och bittra örter i fören och vinösa toner av choklad, bränt kaffe och skogsbärssylt bakom.

Smak: Rostad/bränd smak med viss sötma och toner av mörk choklad, salmiak/lakrits, bränt kaffe, lite mörka torkade frukter och en rejäl portion beska örter.

Mun: Större munkänsla med mjuk krämig kolsyra och oljig textur.

Drar tankarna lite åt Brooklyns Black Chocolate Stout. Tonen ligger på mörk choklad och lakrits med hög örtig beska med en rätt så snygg vinöst syltig bärighet i bakgrunden. Lite för mycket spetsig alkohol i doften och bläckig bitterhet i smaken som kanske kan lugna sig något med lagring. Lite ruffig men trevlig “vardags-imperial stout” som inte riktigt har finessen för att tempereras och luftas för mycket.

Mer info om Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout:

Page 1 of 1012345»...Last »