Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg.

single.php

Blogg

Copenhagen Beer Celebration 2014

Europas ölnördigaste ölnördfestival har swischat förbi för tredje gången gillt, och förutom lite detaljer som ordentligare tappkranar och ordentliga glassköljare så var det mer eller mindre som vanligt. Det vill säga runt 40 av världens bästa eller superheta up and coming-bryggerier som bjuder på några av de bästa ölen man kan hitta idag. Ok, lite mer detaljerat än så kan vi väl göra det.

Festival: Copenhagen Beer Celebration.
Datum: 2-3 maj 2014.
Pris: 1720 DKK (2084 SEK) för alla pass (rosa), eller 470 DKK (570 SEK) per pass (gul, blå, röd eller grön).
Upplaga: 3:e.
Var: Gunnar Nu Hansens Plads, Köpenhamn/Danmark.
Bryggerier: 40st. 7venth Sun Brewery [US], Alpha State [UK], Amager Bryghus [Denmark], Arizona Wilderness Brewing Co. [US], B. Nektar Meadery [US], Baird Brewing [Japan], Beavertown Brewery [UK], Boneyard Beer [US], Brekeriet [Sweden], BrewDog [Scotland], Brodies [UK], Buxton Brewery [UK], Cervejaria Way Beer [Brazil], Cigar City Brewing [US], Crooked Stave Artisan Beer Project [US], Cycle Brewing [US], De Molen Brouwerij [Netherlands], Evil Twin Brewing [Denmark/Client Brewer], Firestone Walker Brewing Co. [US], Freigeist Bierkultur [Germany], Funky Buddha Brewery [US], Green Flash Brewing [US], Hoppin’ Frog Brewery [US], Jester King Brewery [US], Kuhnhenn Brewing Co. [US], Lervig Aktiebryggeri [Norway], LoverBeer [Italy], Magic Rock Brewing [UK], Mikkeller [Denmark/Client Brewer], Närke Kulturbryggeri [Sweden], Off Color Brewing Co. [US], Omnipollo [Sweden/Client Brewer], Prairie Artisan Ales [US], Siren Craft Brew [UK], Stillwater Artisanal Ales [US/Client Brewer], Surly Brewing Co. [US], The Kernel Brewery [UK], Three Floyds Brewing Co. [US], To Øl [Denmark/Client Brewer], Westbrook Brewing [US]
Pris per provsmak: Gratis/ingår i biljettpriset.
Mat
: John’s Hot Dogs, Arla Unika, Hallernes Smørrebrød, Casual Street Food.
Arrangör: Mikkeller

Som de andra åren innan höll festivalen plats i den gamla nedslitna Spartahallen vid Gunnar Nu Hansens Plads i Østerbro, Köpenhamn. Är man van vid mer större och utseendemässigt påkostade mässor, som t.ex. Stockholm Beer & Whisky Festival, kan man nog få sig lite av en chock som förstabesökare av CBC som vid första anblicken kan se riktigt sunkig ut. Om man nu kan komma över sina mer pryda drag och tänka att den lite lösa inramningen mer är “dansk charm” så har man en fantastisk festival framför sig. För vad är egentligen viktigast på en ölfestival om inte ölen? Och satan i gatan vilka bra öl/bryggerier det bjuds på! Att i europa kunna dricka fatöl upphällda av bryggarna själva från bryggerier som Three FloydsJester KingPrairie Artisanal AlesKuhnhennCigar CityFirestone WalkerCrooked Stave och, ja listan bara fortsätter, är oerhört exklusivt.

Som förra året så ingick ölen i biljettpriset och det var fritt fram att dricka så mycket tills varje fat tog slut. Tyvärr så var det precis vad dom också gjorde. Vissa öl som Three Floyds Dark Lord Bourbon Vanilla och Cigar City Double Barrel Hunahpu’s tog slut på under en timma, vilket iof är förståeligt med tanke på hur oerhört eftertraktade rariteter de ölen är. Det kändes dock som att vissa av de mest populära bryggerierna skulle kunnat ha med något extra fat av någonting bara för att ha något att erbjuda. Fast så är det ju djungelns lag i den här ligan också. Vill du ha vissa grejer får du hålla dig framme helt enkelt. Men det kändes överlag som att det var många bryggerier som fick slut på öl rätt så tidigt in på passen.
Annars var en ny grej i upplägget att man delat in de två dagarna i fyra pass och varje bryggeri hade två öl per pass. Vissa av bryggerierna som t.ex Arizona Wilderness och B. Nektar Meadery hade dock inte haft möjlighet att skrapa ihop hela åtta fat så där fick man nöja sig med ett öl per session eller samma öl på flera av passen. Mikkeller däremot, kände sig manad att ha med tio öl varav två fanns på alla pass. Även Amager hade några extra öl.

Vad gällde maten på området så var det nästan ännu enklare än förra året med olika varianter av grillkorv med speciella tillbehör gjorda med öl och för att passa till vissa bryggeriers öl (John’s Hot Dogs), smørrebrød från Hallernes Smørrebrød, ost från Arla Unika samt lite burgare och annat smått och gott från Casual Street Food. Detta tycker jag verkar funka bäst då första årets ambitiösa stjärnkocksmat som inkluderades i priset inte funkade speciellt bra över huvud taget och förra årets lite mer rika utbud av snabbmat mest kändes plottrigt. Jag får vara ärlig och erkänna att jag aldrig lagt så stort intresse vid maten som erbjudits utan sett till att grunda lite mer low class på stadens närliggande pizzerior eller hamburgerhak innan och under festivalen.

Det känns som att festivalen tar små små steg mot förbättring varje år. Två öl per bryggeri och pass kändes bra (även om det då innebar att ölen tog slut), bättre sköljställen för glasen, enklare matupplägg, garderoben funkade bra och toalettkön var hårt ansatt men rullade på rätt så snabbt och bra. Däremot känns det nästan som att lilla Spartahallen är i trångaste laget för eventet, och det blir lätt att man missar vissa bryggerier i trängseln. Det kunde man dock råda bot på med hjälp av en praktisk karta över hallen och bryggerierna som man fick vid entrén.

Vilka öl/bryggerier var bäst då? Ja det är ju alltid lite av en subjektiv fråga och jag är inte heller en sån som går in för att dricka absolut alla öl på festivalen. Men jag tycker en festival som CBC funkar ypperligt för att få känna pulsen på vad som är på gång trendmässigt sett och om det var något som verkligen hade tagit fart så var det sura öl och gärna med frukt tillsatt. En stil som Gose såg man inte så mycket av 2012, men i år hade de flesta nån form av suröl kändes det som. Och att fatlagra med olika frukter är helt klart något som många bryggerier intresserar sig för. Men självklart är det mycket IPA och stora öl som DIPA och Imperial Stouts på en sån här festival. Det kommer man ju inte ifrån.

Personligen tyckte jag att dom som imponerade mest av det jag prövade var Jester King, Prairie, B. Nektar, Kuhnhenn, Surly, Crooked Stave och Funky Buddha. Jester King vände mig totalt med sin Noble King som visade på en oerhört hög klass som går att jämföra med de riktigt stora belgarna. Imponerande! Nästan lika imponerad blev jag av Prairies ljusa öl som hade en riktigt snygg balans och elegant smakprofil. Deras svarta öl var lite av en besvikelse dock. Inte för att dom var dåliga på nått vis alls, dom mötte bara inte riktigt mina förväntningar. Andra öl värda att nämna är Kuhnhenns Bourbon Barrel Barley Wine, Funky Buddha Last Snow (doftmässigt iaf), Jester King Atrial Rubicite, B. Nektars alla grejer var riktigt bra och speciellt en (Black Fang tror jag det var) som luktade fantastiskt med toner av frukt och saffran. Tyvärr blir det inte mer detaljerat än så för mig då jag råkade ut för den hemska oturen att tappa hela mitt block med alla notiser och betyg. Well well… :-(

Det var även kul att se att svenskarna som äntligen fått en chans i år stod sig bra mot alla dessa högrankade bryggerier. Brekeriet verkade få bra respons och Omnipollo satt som hand i handsken här. Närke kändes kanske något mer trevande och öl som Ragnarök Stormaktsporter och mölskan/braggoten Högtidsmölskan inte riktigt levde upp till förväntningarna.

Men visst fanns det några riktiga bottenskrap och besvikelser och här måste jag tyvärr nämna Mikkellers Black Ink & Blood som var en horribel svart och svårdrucken sörja som smakade just bläck och luktade nagellack. Loverbeers båda öl på röda passet (A Renna Gluh och Marche’ ‘L Re) var usla, framförallt A Renna Gluh. De Molen visade tyvärr återigen att dom har problem med sina grejer och både Eisbocked Oak Aged Rasputin och Hel & Verdoemenis Octomore var näst intill odrickbara enligt mig. Framförallt H&V Octomore som mest luktade och smakade nagellack och thinner.
En annan grej jag gnällde på, så att jag nästan blev trött på mig själv, var hur klumpigt vissa bryggerier använde sig av lactobacillus och liknande för att “sura” sina öl. Många öl i den genren saknade klass och finess och kändes mer som öl med lite vinäger i. Inte dåliga öl direkt, men det blev mest tråkigt och tröttsamt. Japp, sån är jag.

Självfallet blev det en hel del öl på Mikkellers olika barer i stan och en del inhandlade öl på Kihoskh och Mikkeller & Friends. Som sig bör, för CBC är lika mycket en “Köpenhamnsupplevelse för ölnörden” som enbart en festival. Hälften av grejen är att drälla omkring och träffa folk och prata och dricka öl. Är man djupt ölintresserad europé så är Copenhagen Beer Celebration ett givet resmål och har man väl åkt en gång är det svårt att motstå nästa år. Så med det sagt: Vi syns nästa år!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *