Ölhunden – Öltips och ölrecensioner

Ölhunden är en sida som recenserar öl på ett enkelt och kortfattat sätt samt sammanställer andra ölrecensenters betyg för att få fram ett medelbetyg. Tanken är att du som är på jakt efter bra och spännande öl ska kunna få en hjälp att navigera dig i den allt snabbare växande öldjungeln. Ölhunden håller även koll på nyheter inom ölvärlden samt nyheter från Systembolaget.

home.php

Blogg

Stockholm Beer & Whisky Festival firar 30 år

Stockholm Beer & Whisky Festival firar ju imponerande 30 år i år! Andra och sista helgen är på ingång och jag hoppas kunna hitta en lucka för att ta mig dit och kolla läget och förhoppningsvis träffa lite bekanta ansikten och kanske hitta ett och annat spännande öl.

Håll koll på mitt Instagramflöde om så blir fallet.

Fredrik Broberg, 5 October 2022, Lämna en kommentar

Porter/stout

Amager Colocoff (Vintage 2010)

Varunummer: -, Flaska 375ml, 115:90:-kr, Alkoholhalt: 12%

Ölhundbetyg

8

Ännu en gamling som legat och tryckt i källaren länge. 8 år för att vara mer precist tror jag. Amagers Colocoff har allt som en charmig högkvalitetsöl från ett litet hantverksbryggeri kan ge. Robust 375 ml-flaska (grön dock) med grimma och naturkork som kräver korkskruv, prydlig stämpel på korken samt genuin och matnyttig info på etiketten. I och för sig kan man sakna info om vilken humle, malt eller kaffe som använts men när det gäller en sån här öl känns humlen ganska sekundärt. Innehållet är en stor och maffig imperial stout på 12% med kaffe från Kenya och som legat 28 månader på whiskyfat från Stranahan, Denver.

Utseende: Ölet är nattsvart och oljigt och den lilla skumbildning som blir försvinner snabbt utan ett spår.

Doft: Hypnotisk med en fet mix av mogen whisky, mörk choklad, kaffepralin och lagom soja samt lite portvin.

Smak: Söt och lite bränd med mörk bitter choklad, kryddigt kaffe och värmande whisky.

Mun: Kroppen är stor, kolsyran är låg och texturen oljig.

Ett öl som svarat bra på lagringen och säkerligen hade pallat de extra två åren till bäst före-datumet 2020 som Amager satt. Kul lagringsobjekt! Tyvärr tycker jag man ser sådana här öl mer sällan nu för tiden.

Mer info om Amager Colocoff (Vintage 2010):

Ale

Russian River Pliny The Elder

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8%

Ölhundbetyg

10

Det finns öl och så finns det öl…
För att starta med något clichéartat. Men så är det ju självklart med sådana här hobbys att vissa objekt står ut lite mer än andra av diverse anledningar. Pliny the Elder från Russian River på amerikanska västkusten är ett sånt.

Har bara druckit något smärre smakprov av den här förut. Så när ett gäng släktingar var i San Diego och firade min faster så var det att placera sig på knäna och börja be. Lucky me så hittade dom en affär som sålde den. Men bara en flaska per person. Tänk att den fortfarande är så oerhört eftertraktad. Imponerande.

Pliny the Elder såg dagens ljus så tidigt som 2000 och har med tiden blivit ett av de mest ikoniska och eftertraktade ölen i craft beer-världen. En klassisk västkust-DIPA humlad med Amarillo, Centennial, CTZ och Simcoe och en av de första ölen att titulera sig som en Double IPA. Ölet ligger just nu på 2:a plats på Ratebeers lista över världens bästa DIPAs.

Min flaska var ca 20 dagar gammal.

Utseende: Mer eller mindre klar med en gyllene färg och ett stort tjockt gräddigt äggvitt skum.

Doft: Doften bjuder på en stor och frisk fläkt av grapefrukt och apelsinskal, humle, kex och lite mineral.

Smak: Smaken är lika humlefräsch med grapefrukt och apelsinskal fast med en något mer tropisk dimension av stjärnfrukt och en rejäl men väl integrerad köttig barr- och skalbeska som håller i länge. Lätt söt malt med småkakor/kex. Oerhört ren i smaken. Smaken börjar intensivt och beskt med lite sötma men lättar sedan som ett fluffigt moln och lämnar en ren lång beska efter sig.

Mun: Medel till stor rund kropp med mjuk kolsyra och en lätt oljig och fluffigt len textur.

Plinys historia, exklusivitet och ståndaktighet må imponera, men ölet i sig imponerar också! Många skulle nog säga att den inte är något speciellt i dagens mångfald och tycka att dess hype är överreklamerad. Smakprofilmässigt sett så är det ju väldigt klassiskt och det finns många öl i samma spektrum idag. Fast hantverket ger den en dimension som jag tycker är svår att klå. Det är så rent och prydligt att man blir tårögd. Oerhört imponerande.
Jag sväljer hypen med hull och hår och sätter mitt högsta betyg på ett öl hittills och därmed Ölhundens första 10/10.

Mer info om Russian River Pliny The Elder:

Porter/stout

HaandBryggeriet Akevitt Porter

Varunummer: 11641, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

8

En starkare fatlagrad porter från norska HaandBryggeriet som dök upp första gången i början av 2010 och verkar ha varierat i alkoholstyrka med en topp på över 10% för att nu ha landat på mer modesta 7%. Grundölet är en kraftigare porter som, enligt importören AMKA, sedan fått ligga på relativt små inhemska akvavitfat i två månader.

Utseende: Mörkbrun/svart och utan bottensats. 2-3 fingrar högt brunt skum som lämnar vissa rester efter sig.

Doft: Lite kryddig doft med rostade toner av mörk choklad och lakrits med en spännande mix av viol och akvavit. Något känns även lite lätt rökigt. Eller rättare sagt som torv/peat.

Smak: Rostad och söt med betoning på lakrits med bakomliggande choklad, men också en lite druvigt syrlig fruktighet och kryddig alkoholton från akvavitfatet. Även här lite viol.

Mun: Medelstor kropp med lite mjukt kittlande kolsyra och oljig textur.

Till en början känns den lite väl lakritsstinn, vilket är en smak som ofta dyker upp i stouts och porters och som jag fått mer och mer svårt för. Men så växer den till ett riktigt snyggt öl med bra avvägning på fatlagringen. Akvavitfatet är tydligt men ändå lagom och ger en intressant kryddighet med bara lätt känning av alkohol i avslutet.

Mer info om HaandBryggeriet Akevitt Porter:

Porter/stout

Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout

Varunummer: 31055, Flaska 330ml, 39:70kr, Alkoholhalt: 10.7%

Ölhundbetyg

7

  1. Hej allihopa! Back from the dead…

…with a dark skull! Såg en för mig ny imperial stout från Electric Nurse på mitt lokala bolag och tänkte att den kunde vara kul att prova då det var oerhört länge sedan jag drack ett öl från denna bryggarduo. Och så fick jag den helgalna idén att jag skulle testa senaste uppdateringen av wordpressappen och här är vi nu…

Texten på baksidan av flaskan pratar om att en “bas/gitarrspelande ölfantast” som heter Victor samarbetat med “hårdrockaren Peter” (Electric Nurse) samt att resultatet blev denna stout som ska påminna om bandet Entombed ADs tyngd. Tänk att någon skulle välja att referera till Entombed AD istället för enbart Entombed idag! Jaja…

Det är i alla fall en imperial stout bryggd med kokos, havremalt och kokossocker utöver de mer basala ingredienserna. Styrkan ligger på 10,7%. Ölet är bryggt hos Dugges.

Utseende: Etiketten ser lite småbilligt rockig ut. Ölet är kolsvart med lite brunt i kanten och jag får slå det ganska hårt för att bygga upp ett finger högt brunt krämigt skum. Ser fint ut! Inga jobbiga klumpar i botten.

Doft: Rejäl sötma med chokladsås, nybryggt kaffe, kokos och lite bläck/tusch.

Smak: Söt och rostad med choklad, lakrits, bläck, kokos och lite mörk sylt.

Mun: Stor kropp med mjuk och oljig textur med låg kolsyra. Som en efterrätt.

Yeah! En söt och mullig efterrättsstout med låg kolsyra och markerad sötma. Positiv överraskning och tankarna går åt vissa stouts från De Molen, Omnipollo och Monks/Charles Cassino. Markerad sötma, men med en fin grundsmak och förhållandevis drickbar. Åttan är nästan där.

Mer info om Electric Nurse Dark Skull (Feat. Victor Brandt) Imperial Coconut Stout:

Porter/stout

Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015

Varunummer: 11007, Flaska 750ml, 209kr, Alkoholhalt: 12,9%

Ölhundbetyg

8

Sierras imperial stout Narwhal som fått ligga på Kentucky Bourbon-fat. Väldigt limiterad och eftertraktad. Väldigt dyr. God?

Utseende: Kolsvart och oljig med ett kort kompakt brunt skum. Snyggt!

Doft: Tydlig bourbonkaraktär med whisky/bourbon, kokos och ett drag av dillchips som jag ofta tycker mig känna i vissa unga bourbonfatlagrade stouts. Sedan kommer de klassiska stoutdofterna som lakrits och mörk choklad med lite svett trä. Det är lite hett och spetsigt men välgort.

Smak: Söt och rostad med stor betoning på lakrits och bourbon. Chokladsås och soja, aningens vinösa drag av mörk frukt och med tempereringen så kommer en ton av bläck/tusch fram. Markerad beska blandar sig med bourbon/alkohol, men även om alkoholen är märkbar så känns den förhållandevis dold/integrerad.

Mun: Stor fyllig munkänsla med mjuk kolsyra och kladdig/krämig textur.

Ett mycket välgjort och lyxigt öl för stilen. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för mycket lakrits för min del, och jag tror att lite ålder, säg en 3-4 år, hade kunnat balansera ut lite av alkoholen och fatlagringen och kanske släppt fram lite mer choklad. Hantverket är tydligt dock.

Mer info om Sierra Nevada Barrel-Aged Imperial Stout 2015:

Ale

Thomas Hardy’s Ale 2015

Varunummer: 11430, Flaska 330ml, 69.90kr, Alkoholhalt: 11.7%

Ölhundbetyg

8

Ett av de mest klassiska lagringsölen gör come back efter sju års frånvaro. Thomas Hardy’s Ale är ett brittiskt Barley Wine, eller Old Ale (lite beroende på vem du frågar) som bryggdes första gången så tidigt som 1968. Ölet har sedan dess haft en lite brokig historia med vissa år det varit ur produktion och även bytt producent. Idag är det dock italienska importören Interbrau som köpt rättigheterna till ölet, och fastän Interbrau försökt hålla produktionsplatsen hemlig så verkar det som att det med största sannolikhet är brittiska Meantime Brewing som nu står för bryggningen. Vilket känns troligt då den svenska importören är Wicked Wine AB som även säljer Meantimes öl.

Utseende: Klar skimrande vätska med en snygg orangeaktig bärnstensfärg. 1-2 fingrar smutsvitt/gulnat skum som lägger sig som en ring på ytan utan att lämna spår på glaset. I botten på flaskan ser det ut att vara kvar lite grums, men inga större kvantiteter.

Doft: Stor söt brödig doft med torkad frukt och alkohol. Rågbröd, lönnsirap, torkade fikon, dadlar och aprikoser, läder och starkt lim/alkohol.

Smak: Hög sötma med massa brödig malt och sirap/farin, rågbröd, apelsin, dadlar och fikon, läder och peppriga kryddor i avslutet med hettande alkohol. Lite hett och ungdomligt, men hyfsat balanserat redan.

Mun: Stor kropp, mjuk kolsyra, oljig/klibbig vätska.

Det här är vad man kan kalla en maltbomb. Intensiv brödig och söt maltighet, mycket alkohol och nästan ingen påtaglig aromhumle för tankarna till öl som Schloss Eggenberg Samichlaus Classic och De Molens Bommen & Granaten. Det första jag tänker på när jag luktar på ölet är faktiskt just österrikiska dubbelbocken Samichlaus Classic. Fast om man nu ska jämföra dessa tre öl så känns Thomas Hardy’s Ale som ett mycket mer balanserat och drickbart öl vid så här ung ålder. Och jag som inte druckit lagrade flaskor av Thomas Hardy’s förut kan bara fantisera om hur bra den kommer bli om 5-10 år. Jag hoppas verkligen att produktionen inte kommer bli avbruten igen och att vi kan förvänta oss att återse ölet på Systembolaget årligen. Och gärna i lite större kvantitet.

Mer info om Thomas Hardy’s Ale 2015:

Porter/stout

Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år)

Varunummer: 11314, Flaska 500ml, 34.90kr, Alkoholhalt: 9.7%

Ölhundbetyg

8

Mohawks Whiteout Stout som bryggs för vintersäsongen varje år lanserades första gången 2012. Idag kommer den på 33cl flaska, men då var det en frikostig halvliter som gällde. Jag tog chansen att se hur den lagras och ställde en flaska i källaren. Bäst före datumet är 130913, så den har alltså nästan precis 4 år på nacken idag.

Flaskans etikett säger: “Den har bryggts med nio maltsorter, honung och rörsocker. Engelsk, tysk och amerikansk humle har använts vid bryggning och lagring. Jäst med amerikansk alejäst.”
Den bryggs hos Slottskällans.

Utseende: Mörkbrun/svart och grumlig med jästklumpar i botten. Stort tjockt brunt skum.

Doft: Intensiv och rikt rostad doft med massa mörk choklad och espresso, men också pumpernickel och lite läder, grapefrukt och svarta vindruvor.

Smak: Lagom söt med en bra uppvägning av mörk bitter choklad med lite lakritsrot och en uppfriskande ton av grapefrukt och druvjuice även här. Mörk kakao och espresso i en träigt bitter och lång eftersmak.

Mun: Stor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En mycket trevlig stout som definitivt har blivit lite lyxigare på fyra år utan att för den sakens skull tappa i pigghet. Lite mjukare och med mer sammansatta smaker, men utan någon känning av alkohol eller spetsiga humletoner. En imperial stout som (idag) känns både mogen och lyxig samtidigt som modern och kaxig. 4 år gjorde den gott, men jag kan inte låta bli att undra om ett till hade gjort den snäppet bättre.

Mer info om Mohawk Whiteout Stout 2012 (lagrad 4 år):

Mörk Lager

Andechser Doppelbock Dunkel

Varunummer: 89965, Flaska 500ml, 29.90x6kr, Alkoholhalt: 7.1%

Ölhundbetyg

8

Söker man på Systembolaget efter India Pale Ale får man upp 91 träffar. Söker man på Doppelbock och Dubbelbock så får man 9 träffar sammanlagt, varav en är en spritvarant från Eggenberger. Man kan dra slutsatsen att “maltbomber” av den här stilen inte är speciellt trendigt helt enkelt.
Däremot så är finns tre av dessa på Ratebeers topp 10-lista med dubbelbockar. Den förståeliga försteplatsaren Ayinger Celebrator, Weihenstephaner Korbinian på nionde plats och så Andechser Doppelbock Dunkel från det Bayerska klosterbryggeriet Andechs på en imponerande andraplats.

Dekoktionsmäskning i tre steg, Hallertauhumle (osäker källa) och en volymprocent på 7.1% borgar för en rik maltighet, och om man uppskattar ett bra maltigt öl så som jag så är kollikravet på 6 flaskor med ett styckpris på 29:90 överkomligt om man vill testa. Importören är Cask Sweden.

Utseende: Bra med tryck när kapsylen åker av. Ölet är klart och mörkt nötbrun med ett till två fingrar högt nikotingult och något fizzigt och kortlivat skum som inte lämnar så mycket rester.

Doft: Söt och rikt maltig doft med mörkt vörtbröd, lönnsirap, choklad och vaga drag av kaffe och mintig lakrits. Riktigt härlig och djup doft.

Smak: Nötig och ganska söt med lite sirapslik karamell, bröd, choklad, lakrits och läder med ett lite pepprigt/kryddigt avslut.

Mun: Medelstor till större kropp med mjuk och lite försiktig kolsyra och oljig textur.

Totalt: Ett mycket bra öl. Ändå blir jag lite besviken med tanke på förväntningarna. Riktigt fin doft, men smaken känns lite söt och jag får inte riktigt samma känsla av djup. Kan det vara en färskhetsfråga? Bra, men jag väljer nog Ayinger Celebrator framför den här i slutändan. Kan möjligtvis vara värd att lagra ett par år?

Bäst före-datum: 21-07-16.

Mer info om Andechser Doppelbock Dunkel:

Ale

All In Brewing SOMA

Varunummer: 30757, Flaska 330ml, 33.90kr, Alkoholhalt: 4.7%

Ölhundbetyg

8

SOMA har för mig många positiva kopplingar. Bland annat två bra låtar av både Smashing Pumpkins och The Strokes, men i det här fallet är det nog den dystopiska sci-fi-romanen Du Sköna Nya Värld av Aldous Huxley som klingar starkast. I denna mörka sterila och statligt överkontrollerade framtid där människor hjärntvättas med propaganda och människor föds enbart via provrör så tar folk en drog vid namn SOMA för att kontrollera sitt känsloliv. Eller “ta semester” som det heter i boken. Ska jag även kunna räkna denna session IPA från All In Brewing till listan över positiva SOMA-referenser?

Det är alltså en Session IPA bryggd med tre olika sorters kornmalt samt havreflingor och vete och humle av sorterna columbus, citra och mosaic.

Utseende: Grumlig med en honungsgyllene orange färg och ett två fingrar smutsvitt bubbligt skum som inte lämnar så mycket rester.

Doft: Fräscht humlig doft med diverse citrusfrukter som grapefrukt, lime och mandarin mer tropiska drag av stjärnfrukt och passionsfrukt. Lättsam marmeladig sötma och beska av grapefruktskal. Fräscht!

Smak: liknande friska syrliga citrusmix med passionsfrukt. Rätt så torr med en markerad men snygg moorish citrusskalbeska. Malten är i bakgrunden med endast lite drag av vetekex.

Mun: Mjuk medelstor munkänsla med mjuk kolsyra. Lätt oljig.

Riktigt fräsch och snygg humlekoncentrerad öl som jag gärna tar semester med! Det är en ljuv mix av citrusfrukter med lättsam backning av fluffig vete- och havremalt i ryggen. Beskan är precis lagom. Ett öl man mer än gärna tar en till av på en gång, och det tycker jag ofta är ett mycket bra betyg. All In imponerar.

Mer info om All In Brewing SOMA:

Ale

Celt Experience Celt La Téne

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 3.5%

Ölhundbetyg

5

Craftbeertrenden fortsätter att påverka utbudet av “folköl” i dagligvaruhandeln, och senast på ett ICA på Folkungagatan hittade jag den här från The Celt Experience. En del känner kanske igen dom från deras andra “trefemma” Iron Age som också funnits i dagligvaruhandeln ett tag. Flaskan kallar ölet för en “dry-hopped pale bitter”, men det goda folket på Ratebeer vågar sig på att lägga det i facket “Golden Ale/Blond Ale”.

Utseende: Grumlig med en brunaktigt orange färg och en rätt så avtändande bottensats som grumlar runt. Jag borde nog hällt upp den lite mer varsamt. Skummet är smutsvitt och medelstort.

Doft: Aggressivt humlig doft med juicig citrus, persika, mango, kakor, blomsav, mint och svartvinbärsblad. Doften biter sig fast och jag känner den starkt även fast jag ställer ifrån mig glaset.

Smak: Smaken ger vad doften lovar, och toppar det. Tropisk citrus, aprikos och lite småkaka simmar runt i en bläckig beska med drag av mint och malört.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjuk kolsyra och aningens oljig textur.

En rejäl humlesoppa som påminner om hur humlegalna öl kunde vara för en fem-sex år sedan. Den får mig faktiskt lite att tänka på första gångerna jag drack BrewDogs Nanny State. 43 IBU? Känns mer än så. Det blev i slutändan lite för mycket för mig den här gången, men jag känner ändå att det finns något här som jag inte helt vill slå ifrån mig. Den kan nog få sig ännu ett försök och med en mer varsam upphällning en dag, men som det känns nu så är den något för rivig för att tilltala någon mer än den allra stryktåligaste humleknarkaren.

Fler som provat:
Fajan och Jöns

Mer info om Celt Experience Celt La Téne:

Ale

Stone Double Bastard Ale 2014

Varunummer: 11240, Flaska 650ml, 95.40kr, Alkoholhalt: 11%

Ölhundbetyg

9

I slutet av varje år, sedan 1998, släpper Stone denna supermaxade dubbelversion av sin klassiska Arrogant Bastard Ale, och ca 4-5 månader senare brukar vi få chansen att plocka på oss den här i Sverige. Stilen brukar kallas “american strong ale” vilket i sig brukar betyda ett stort, starkt, maltigt och humligt öl som inte riktigt passar in helt i kategorier som Imperial IPA eller Barley Wine. Öl i denna kategori behöver inte nödvändigtvis likna just de två stilarna men gör dock det ganska ofta vill jag tycka.

Utseende: Ölet har en härligt lockande rödaktig bärnstens-/kopparfärg och kröns av ett 1-2 fingrar högt svampigt gulnat skum som lämnar kletiga spräckliga rester efter sig. Det är klart bortsett från minimala partiklar som dansar runt. Flaskan i sig sticker onekligen ut med riktigt snyggt färgtryck, som oftast med Stones öl. Full pott!

Doft: Att det här är ett kaxigt öl och inte bara en kaxig etikett blir snabbt väldigt tydligt. Stor fet humlig smäll med knäckig karamell/bröstsocker, vanilj, kola och torkade frukter som fikon och papaya men framförallt grapefrukt och något värmande som känns lite som någon sorts likör. Stor och burdus, men även komplex. Allt toppas av ett rejält lass med beska barr. Riktigt riktigt bra.

Smak:  Något sötklibbig med bröstsocker/karamell, grapefrukt och massa barr och kåda. Inte lika händelserik smak som doft, men det är enligt mig inte nödvändigt med just det här ölet. Det här är mer en stor fet svulstig mix av sötklibbig karamell och massiva grapefruktfruktiga humletoner med en stooor men skön beska. Får mig att minnas varför jag förälskade mig i sådana här aggressiva öl från början. Lite som Peter Wahlbeck sa: “Det är skönt med stryk…”

Mun: Stor bastant och lite oljigt kletig kropp med mjukt masserande kolsyra.

Jag älskar det här ölet och det kommer alltid stå för vad jag gillar med vissa amerikanska öl. Stort, överdrivet och kaxigt, fast med en fantastisk fingertoppskänsla och glimt i ögat. Påminner inte så lite om vissa amerikanska barleywines som exempelvis Sierra Nevadas Bigfoot med sin klibbiga karamell och stickiga humle, men känns ändå mer rak på sak. Jag känner heller inget sug efter att lagra Double Bastard utan tycker den gör sig bra med den tid den fått på sig att ta sig hit till Sverige.
För vissa är det här för mycket och tanken på att dricka en hel flaska eller ens ett helt glas är även för vissa inte att föredra. Jag gör tvärt emot och dricker Double Bastard så vulgärt och obrytt som ölet själv utger sig, i stort glas och som om det var hälften så starkt. Gärna till fet salt mat som burgare, pizza, tacos eller revbensspjäll. Då tycker jag det gör sig allra bäst.

Mer info om Stone Double Bastard Ale 2014:

Ale Veteöl

Coppersmith’s White IPA

Varunummer: 11326, Flaska 330ml, 28kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

4

Vid senaste Stockholm Beer & Whisky Festival i Nacka så stack nystartade Coppersmith’s Brewery från Västerås ut bland de mindre svenska bryggerierna med förvånansvärt (i jämförelse med många av de andra) rena och prydliga öl. Inte det starkaste intrycket vad gäller design och smak kanske, men det kändes som ett bryggeri med mycket bra förutsättningar för framtiden.
Därför var det kul att höra att dom vunnit en offert på sin vete-IPA Coppersmith’s White IPA till det fasta sortimentet den 2a mars i år. Jag fick en flaska av bryggeriet innan släppet men har inte kommit loss att recensera den förens nu.

Det är alltså en så kallad “vete-IPA” som bryggts med 50% vetemalt och 50% pale malt och humlats med Columbus, Mosaic och Amarillo. Jästen är Belle Saison. Beskan landar på 75 IBU och färgen på 9,5 EBC.

Utseende: Disigt gul med jästfällning i botten och ett stort smutsvitt skum som lämnar nån fläck hit och dit. Etikettdesignen känns lite som en Star Trek-symbol och är helt klart snyggare än deras vanliga schackpjäsdesign som känns lite tråkig.

Doft: Örtig doft med citrus, persika, lite carambola, degig jäst och rejält med barr och något kryddigt som påminner om basilika eller timjan. Det doftar ganska fräscht och färskt, men tyvärr så vissnar doften och kvar blir mest någon mix av smält plast, alcohol och lim.

Smak: Smaken gör inte riktigt samma tråkiga vändning, men helt ok känns det ändå inte. Det börjar bra med fräsch tropisk gul frukt som grapefrukt och ananas med nyriven citruszest, jäst och deg och avslutet är torrt och barrigt beskt. Tyvärr så vissnar även smaken en del och blir lite jästig med beska kryddor som timjan och lagerblad samt den där lite plastiga kemiska tonen.

Mun: Medelstor till lättare kropp med frasig kolsyra och oljig till torr munkänsla.

Något har gått fel här, och det är riktigt synd, för precis uttagen från kylen och nyupphälld är den riktigt god med fräsch ljus citrus och mjuk lätt malt. Jag gissar att man stressat jäsprocessen för att hinna klart i tid. Mycket tråkigt på ett annars väldigt lovande öl. Men dricker man den snabbt så… Jag ser dock inte någon annan som upplevt ölet på precis samma sätt som jag på nätet, så det kan ju ha varit en enstaka skadad flaska också. Vi håller tummarna.

Mer info om Coppersmith’s White IPA:

Ale Veteöl

Lagunitas Galatea Fusion 25

Varunummer: -, Fat 400ml, -kr, Alkoholhalt: 6,8%

Ölhundbetyg

7

Den svenska importören Galatea gör en studieresa till staterna och passar på att brygga ett öl hos Californienbryggeriet Lagunitas. Galateas säljteam plus bryggaren David Peuriere från Sigtuna Brygghus snackar ihop sig med ett par av Lagunitas bryggare och bestämmer sig för att brygga ett välhumlat öl med röd vetemalt så att ölet ska få en rödaktig färg. Tyvärr visade det sig att veten dom fått inte var lika röd inuti som på utsidan så effekten uteblev en smula.

Nåväl… Förutom den röda vetemalten har man även använt pale ale-, Special B- och Bisquit-malt och vad gäller humlen så har man kört Centennial och Simcoe som bittergiva, Cascade och Citra som smakgiva och Equinox för arom.

Ölet kommer till Systembolaget den 20e mars. Jag drack dock ölet på fat vid Pub Wirströms i Gamla Stan, Stockholm.

Utseende: Kristallklar och guldfärgad med små porlande bubblor och ett finger högt smutsvitt skum som lämnar fläckar efter sig.

Doft: Söta honungsdoppade vetekex, litchi, passionsfrukt och lite apelsin plus gräs och halm. Det är ingen nypressad barrskog eller nermald humlefabrik, men fräscht och fruktigt på ett mer tillbakalutat sätt. Tyckte först att det luktade lite svavel (prutt) men insåg sedan att det nog bara var Wirströms.

Smak: Den typiska sötman som jag tycker mig känna i många av Lagunitas öl, och får mig att tänka på bröstsocker, finns där. Även honung och lite “toastiga” kex och frukter som grapefrukt och litchi samt lite “järnig” mineral. Tydlig men tillbakalutad beska med drag av gräs och grapefruktskal.

Mun: Medelstor kropp med mjukt kittlande bubblor. Något oljig textur.

Lagunitas stil känns onekligen igen med sin stadiga söta bas och lite mineraligt citrushumliga topp. Veten slår inte igenom så fasansfullt mycket och resultatet blir en bra och precis lagom robust västkust-IPA med lite twist. Enligt Lagunitas funkar det ypperligt till ostron, men även “sunkmat” som pizza och kryddiga tacos är ju en no-brainer.

Mer info om Lagunitas Galatea Fusion 25:

Ale

La Trappe Blond

Varunummer: 1494, Flaska 330ml, 23.80kr, Alkoholhalt: 6.5%

Ölhundbetyg

7

Belgofiler runt om glädjas och dansa i ring. Ett belgiskt ljust ale från ett av de största Trappistbryggerierna har nått Systembolagets hyllor via det fasta sortimentet nu i September.

Utseende: Lätt disig gyllene med ett bubbligt poröst vitt skum som lämnar få rester på glaset.

Doft: Kryddigt fruktig doft med apelsinskal, vitpeppar, koriander, honung, halm, vitt bröd, jäst, banan och lite klister.

Smak: Söt med apelsin och lite banan, koriander, halm/hö, vitpeppar och jäst. Kanske något “lagårdsaktig” i smaken samt aningens vattnig eftersmak, men det är inte så farligt.

Mun: Medelstor kropp med lite brusigt frasig kolsyra och en något oljig textur.

Ett uppfriskande ljust ale med klassiskt kryddigt jästiga och fruktigt belgiska drag som känns rustikt utan att för den saken bli tungt. Okomplicerat och gott som passar både som flexibel måltidsdryck och för sig själv samt läskande sällskapsdryck.

Mer info om La Trappe Blond:

Veteöl

Avery White Rascal

Varunummer: 1482, Burk 355ml, 21.90*kr, Alkoholhalt: 5.6%

Ölhundbetyg

6

En av nyheterna som lanserades i det fasta sortimentet nu i September var denna witbier som bryggs i USA av högt rankade Avery Brewing från Colorado. Bryggd med koriander och apelsinskal, som sig bör när det handlar om belgiskt veteöl. Humlen som används är Bravo, Sterling och Hersbrucker. Ölet importeras av Great Brands AB.

Utseende: Mjölkigt disig med en glad gul färg och ett vitt bubbligt lite sprakande och instabil skum som inte lämnar så mycket rester.

Dof: Vitt bröd, citronskal/lime, apelsinmarmelad, lite degig jäst samt koriander. Yup, klassisk witbierdoft. Inga krusiduller. Kanske lite mer frisk citrus än de mest generiska i stilen.

Smak: Söt vetedeg som går över till lite mer gräddat brödig, apelsinsaft med ett stänk citron och kanske lite nätmelon, koriander och jäst. Låg beska. Även här är det hyfsat klassisk komposition.

Mun: Medelstor till lätt kropp med mjuk och rätt så låg kolsyra. Texturen är len.

En väl utförd witbier av klassiskt snitt. Det är Avery som gör den. Dom är grymma. Den har rest från USA. Men det är ju trots allt ingen IPA. Kolsyran var kanske något för slapp. Ja så kan det se ut när man är saklig och lite tråkig. Precis som det här ölet är väldigt bra men lite tråkigt på samma gång. Vacklar mellan en 6a och en 7a, men jag känner mig snål idag.

Bäst före: Juni 2015 (påklistrad märkning)

* Pant tilkommer

Mer info om Avery White Rascal:

Ale

Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin

Varunummer: -, Fat 200ml, 95kr, Alkoholhalt: -%

Ölhundbetyg

6

Mikkeller Bar Sthlm får in en imponerande line-up med öl från Three Floyds och alla Stockholms ölnördar springer genom gatorna med tårar rullande nerför kinderna.
Ett av de mer exklusivt exklusiva ölen som erbjöds var detta suröl som jäst i en så kallad “foeder” tillsammans med blåbär. Ölet gick loss för whopping 95kr per 20cl.

Utseende: Disig brunröd med ett grårosa skum.

Doft: Surt fruktig doft med drag av citron, äppelvinäger, körsbär och skogsbär plus lite vinfat och yogurth. Det sticker lite i näsan av vinägersyran samtidigt som det luktar rätt sött och kladdigt.

Smak: Sötsur fruktig smak med fruktkletig vinäger/äppelvinäger, körsbär, äpple och citron, vitvinsfat och en avslutande grynighet i eftersmaken som påminner lite om blåbär. Sötsyrlig start, men avslutar strävt och torrt.

Mun: Större kropp med mjuk kittlande kolsyra och oljig kladdig textur som avslutar strävt och snustorrt.

För mycket vinägerkladd för mig. Och blåbären försvinner lite. Känns helt ärligt inte som något jättespeciellt, trots att det är ett fullgott suröl. Då tycker jag att 3 Floyds och Mikkellers sammarbetsöl Blå Spøgelse, som också var ett suröl med blåbär, var mycket bättre och elegantare.

 

Mer info om Three Floyds Chevalier Bertrand du Guesclin:

Porter/stout

Yo-Ho Tokyo Black Porter

Varunummer: 11509, Burk 350ml, 35.90*kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

7

Japansk porter på burk som dök upp i augustisläppet på Systembolaget. Jag vet inte mycket om vare sig bryggeri eller öl, men bryggeriet säger själva så här:
“The complex chocolate and roast flavours of dark specialty malts are combined with a floral and slightly spiciness from Perle hops.”

Utseende: Ogenomträngligt mörkbrun/svart med en aning grums i botten samt ett två fingrar högt finbubbligt ljusbrunt skum som lämnar lite spridda rester.

Doft: Rostad och lite söt och “köttig” doft med choklad, mörkt rågbröd, charkuteri, lakritsrot och en lite störig ton av vax/stearin.

Smak: Söt och rostad med kaffe, choklad, mörkt bröd, sötlakritslakrits och lite syrlighet av mörka bär och citrus. Avslutet är lite pepprigt bränt kaffebittert och eftersmaken är en smula platt och har en lite dov ton av plast.

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och oljig textur.

En ganska bra porter som har fina rika maltiga smaker men samtidigt håller sig rätt mjuk och len. Om det bara inte var för den störiga tonen av vax och plast som ökar med temperering och stör helhetsintrycket så hade jag nog kunnat bli riktigt förtjust i den, men nu stannar betyget på en positiv men lite försiktig sjua. Rätt så gott, fast med anmärkelser.

FLER OM :
Torrhumlat.se
Portersteken.se 

 

* Pant tillkommer

Mer info om Yo-Ho Tokyo Black Porter:

Porter/stout

3 Fonteinen Zwet.be

Varunummer: 11510, Flaska 330ml, 39.90kr, Alkoholhalt: 7%

Ölhundbetyg

7

3 Fonteinen är, som de flesta kanske vet, mer kända för sina fantastiska lambiks. Därför är det med ett höjt ögonbryn och ett öppet sinne jag närmar mig denna belgiska porter. Bryggd hos De Proef med Vete-, Maris Otter- och Karamellmalt och sedan fermenterad med både alejäst och “lambikjäst” för att ge den en syrlig twist.

Utseende: Ogenomträngligt grumlig mörkbrun/svart vätska, toppad av ett två fingrar högt fluffigt kompakt ljusbrunt skum som lämnar rester.

Doft: Lite surt bränt murket trä med lite mer runda rostade toner av mörkt bröd, nybryggt kaffe och bara en gnutta choklad. Bretten ger en udda twist till de annars rätt så bekanta rostade malttonerna, men det blir en ganska så intressant mix.

Smak: Innan ölet fått luftas och tempereras är det en rätt så svårt sur och rostad smak man får med blött trä, aska, sträva tranbär, citron och nybruten kvist. Men efter en stund så mjuknar smaken och släpper fram choklad, kaffe och lite karamell, men den smått syrliga/sura tonen av citron släpper aldrig taget. Torrt strävt avslut. Schizofrent, men intressant och ganska gott. Om man nu är en sån som är öppen för dessa smaker från början och kan tänka sig att de får mötas.

Mun: Medelstor till något lättare kropp med mjuk kolsyra och krämig textur som avslutar strävt och torrt.

Det här är svårt. Men samtidigt väldigt spännande och välgjort. Personligen brukar jag inte gilla sådan här typ av sträv syra i mörka öl av något slag, men här går det inte riktigt att bortse från vilka det är som gjort just det här ölet och det blir verkligen två världar som möts med någorlunda jämt skägg. Jag rekommenderar dock starkt att man låter ölet få tempereras innan man dricker det. Först var det bara en sur och jobbig porter, sedan blev det plötsligt en väldigt spännande porter, för att till sist mer kännas lite som en lambik som mixats med en porter. Pluspoäng för kvalitet i kombination med experimentlusta.

Bäst före: 21/11-16

FLER OM Zwet.be:
Mankerbeer.com
Beer-naise.se
Skrubbe.com
Beerwithus.se

Mer info om 3 Fonteinen Zwet.be:

Ale

Omnipollo Magic #7

Varunummer: -, Flaska 330ml, -kr, Alkoholhalt: 4.5%

Ölhundbetyg

7

“If the Devil is 6 then God is 7!”

Vrålar Frank Black i The Pixies på låten Monkey Gone To Heaven från deras mästerverk Doolittle från 1989. Att jag 23 år senare döper min son efter just nämnde sångare säger kanske lite om hur mycket jag älskar Pixies, och därmed talet 7 samt att jag är en aggressivt kristen fundamentalist…nej, vänta nu. Det var kanske inte riktigt sant.

Men däremot så är det sant att jag fick denna “surade” witbier som bryggts hos De Proef med ananas och färsk mynta av Omnipollos Henok Fentie för ett par veckor sedan. Och även om jag kanske är lika förtjust i witbier som jag är kristen fundamentalist så älskar jag ju faktiskt öl, Henok och Omnipollo nästan lika mycket som jag älskar The Pixies.

Klart som korvspad? Bra så.

Utseende: Somrigt ljusgul/pissgul med bara en vag disighet. Skummet är vitt och fluffigt och håller sig förhållandevist kort och lämnar inga rester. Små ivriga bubblor porlar lite här och där. Det ser somrigt ut.

Doft: Örtig, sur och lite unket “höig” doft med citroner, halm/torrt gräs, mynta och en lite svag syrlighet av ättika/vinäger.

Smak: Torr och balanserat sur med citron, grapefrukt, gröna druvor, krusbär, halm och lite svag örtig ton av mynta.

Mun: Lättare kropp med mjukt kittlande kolsyra och lätt textur, utan att för den skull bli vattnig.

Ett uppfriskande torrt och surt öl med mjukt kryddiga och örtiga toner. Witbier eller Berliner Weisse, det är frågan, men det känns ju helt klart mer som en berliner med tanke på att jag personligen nog aldrig druckit en sur witbier. Ananasen flydde mig dock och det hade varit roligt med ännu mer mynta. Men det är väl sånt som bara den allt för kräsne och äventyrslystne bör bry sig om, för vill man bara ha en lättsam, torr och syrlig törstsläckare så har man en bra sådan här.

Bäst före: 14/05/16

Mer info om Omnipollo Magic #7:

Ale

Prairie Artisan Ales Puncheon

Varunummer: -, Flaska 500ml, -kr, Alkoholhalt: 8.5%

Ölhundbetyg

8

Oklahomabryggeriet Prairie Artisan Ales dök upp först mot slutet av 2012 men skaffade sig snabbt ett väldigt gott rykte och har det senaste året varit ett eftertraktat bryggeri för tickers och ölnördar. Bryggeriet specialiserar sig på saisons/farmhouse ales, men brygger även mycket kompetenta imperial stouts bl.a. Puncheon är en saison, och om den säger bryggeriet såhär:

“Puncheon is a farmhouse rye ale fermented in large oak barrels with several different wild bacteria strains. Tropical citrus notes and sourness can be detected with hints of oak.”

Min flaska inhandlades på Mikkeller & Friends i Köpenhamn i maj. Jag hittar ingen datummärkning av något slag på flaskan.

Utseende: Mjölkigt grumlig och med en fin gul färg. Stort kritvitt pösigt skum hastigt sjunker ner till en ring på ytan utan att lämna spår. Ser läskande och inbjudande ut.

Doft: Citrussyrlig med citron, apelsin, äpple, vete, degig jäst och lite örtiga kryddor samt brettanomyces.

Smak: Syrlig och torr med citron, sura äpplen, vete, halm, lite koriander, fruktskjälk och brett i avslutet. Smakerna är krispiga och lätta men en lätt alkoholvärme fyller upp snyggt och elegant.

Mun: Medelstor kropp med fyllig och frasigt skummande kolsyra, lätt textur.

Känns faktiskt som en lättsammare gueuze med en surhet som jag normalt inte förknippar så starkt med saison. Det gör smaklökarna lite förvirrade och jag letar kanske efter lite mer djup i ölet än vad det egentligen behöver leverera. Det är syrligt, fruktigt, torrt och lite kryddigt och smakerna sitter ihop på ett elegant sätt. Och i Prairies fall räcker det oerhört långt. Mycket bra öl.

Mer info om Prairie Artisan Ales Puncheon:

Ale

Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison

Varunummer: Dagligvaruhandeln, Flaska 355ml, 15.90kr, Alkoholhalt: 3.4%

Ölhundbetyg

7

Det är roligt att öltrenden äntligen börjar visa sig även på den kära “folkölshyllan” i matbutikerna. Den senaste stora nyheten i det segmentet är Brooklyns 3.4% starka saison “1/2 Ale”. Ölet är bryggt specifikt för den svenska marknaden och är alltså en saison till stilen. Humlesorterna som använts ska vara Sorachi Ace, Perle, Amarillo och Simcoe.

Utseende: Vackert gul och disig med ett stort bubbligt såpigt vitt skum som lämnar spräckliga rester efter sig.

Doft: Klassisk saisondoft med den lite örtigt degiga doften av vetebulle/kex och syrligt örtig citrusfrukt samt lite grön banan och stjärnfrukt. I det kryddiga så tycker jag mig känna igen den karaktäristiska Sorachi Ace-humlen med sin originella ton av dill, men absolut inte på det kvalmiga sätt som det ibland kan bli. På Ratebeer så liknar den ökände “tickern” Per “omhper” Forsgren doften vid ”citronyoghurt” vilket är ganska så träffande. Väldigt trevlig doft faktiskt.

Smak: Citrus, deg och kex, lite persika, stjärnfrukt och mjuk örtiga och kryddiga toner. Torrt avslut med en mjukt uttorkande örtig beska.

Mun: Lättare kropp med mjuk och lite låg kolsyra. Lite vattnig textur. Det är lätt, men det är absolut inte dåligt. Tvärtom.

Ett friskt fruktigt, torrt och småkryddigt ”folköl” med balanserade men tydliga inslag av jäst och humle. Visst blir det lätt lite tunt i kroppen för ett sådant här öl och det känns nästan alltid som att det är något som fattas i smaken. Men det tycker jag man får ta med i beräkningarna och ett sexpack såna här är ju som gjort för en dag på stranden. Ett av de absolut bästa folkölsalternativen som Sverige har att erbjuda just nu. Farligt nära en 8a.

Mer info om Brooklyn 1/2 Ale – Session Saison:

Ale

Three Floyds Pride & Joy Mild Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 54kr, Alkoholhalt: 5%

Ölhundbetyg

5

Något som bryggeriet själva lättsamt kallar en “American Mild Ale”. Om stilen Mild Ale, som normalt härstammar från England, säger BJCP (Beer Judge Certification Program) så här:

“A light-flavored, malt-accented beer that is readily suited to drinking in quantity. Refreshing, yet flavorful. Some versions may seem like lower gravity brown porters.
Most are low-gravity session beers in the range 3.1-3.8%, although some versions may be made in the stronger (4%+) range for export, festivals, seasonal and/or special occasions. Generally served on cask; session-strength bottled versions don’t often travel well. A wide range of interpretations are possible.”

Utseende: Disig och lite murrigt brunorange med lite partiklar som flyter runt. Det gulnade skummet blir ca två fingrar stort och inte så långlivat.

Doft: Apelsinskal, lite bergamott, aprikos, kanderad ingefära, mint, lite kex och en gnutta hård alkohol.

Smak: Apelsin, apelsinskal, aprikos, vitt bröd, även här lite kryddig ton som påminner om mint/ingefära och allt avslutas med en lite parfymig skalbeska som växer lite i eftersmaken. Smaken känns inte så söt utan mer lätt citrussyrlig och avslutar lite kort och lämnar mest en lite kryddig beska kvar.

Mun: Medelstor till lättare kropp med mjukt frasig kolsyra och lätt textur.

Förmodligen det tråkigaste och sämst utförda öl jag druckit från Three Floyds. Kan tänka mig att det är en helt annan historia om man dricker det färskt från fat i solen på någon uteservering nära bryggeriet, men så här ett okänt antal månader i flaska på andra sidan Atlanten känns det inte så upphetsande. Vad gäller hänvisningen till mild ale så känns det inte speciellt träffsäkert då ölet känns mer humledrivet och ljust än maltigt, och BeerAdvocates benämning American Pale Ale känns lite mer närmre sanningen.

Mer info om Three Floyds Pride & Joy Mild Ale:

Ale

Three Floyds Alpha King Pale Ale

Varunummer: -, Flaska 355ml, 60kr, Alkoholhalt: 6.66%

Ölhundbetyg

8

Three Floyds är ett av de där eftersökta amerikanska bryggerierna som får allas ögon att tindra lite extra mycket. Vi ser dom sällan i Sverige, men är man i köpenhamn brukar man kunna hitta lite flaskor hos Mikkeller & Friends. Det här är en amerikansk pale ale ur deras bassortiment, och beskan ska enligt hemsidan ligga på 68 IBU och ABV på passande 6,66%. Bryggeriet säger såhär:

“Big American Pale Ale with citrusy aroma- a hop lover’s cult beer and Three Floyds’ flagship beer. Brewed with Cenntennial, Cascade & Warrior Hops. 
Alpha King is an American Pale Ale with a bold citrus hop character. We brew all our beers for our own demanding tastes. If you’re unwilling to compromise on your beer, we urge you to try it.”

Utseende: Lätt disig och med en dovt rödaktig/orange bärnstensfärg. Det något korta skummet blir ca 1,5 fingrar högt och är tätt och lite smutsvitt/gulnat.

Doft: Grapefrukt och karamell med en lite sockervaddsliknande karaktär samt rejält med kåda och barr. Hyfsat okomplicerat, men klassiskt amerikanskt och väldigt välgjort.

Smak: Sockervaddig karamell, grapefrukt, blodapelsin och litchi smälter ihop på ett robust men balanserat sätt och avslutar med en rejäl barrig och kådig beska. Ouff, vad gott!

Mun: Medelstor kropp med mjuk kolsyra och aningens oljig textur.

En väldigt potent APA med både rejäl dos karamellig sötma och kådig beska. Med svenska mått skulle det här lätt passera för att vara en IPA, men så är det ju Three Floyds också. Den är nästan på pricken fyra månader gammal, vilket skulle kunnat ge vilket annat öl som helst av stilen en ocharmig trötthet. Men istället tycker jag den står sig bra och känns inte “ihålig” som vissa trötta humleöl kan göra. Jag gissar på att det beror på hög klass vad gäller både råvaror och hantverk i första hand. Hur den fraktats och förvarats har jag faktiskt inte så stort hum om. Men visst, hade den varit färsk hade den nog glidit upp till en nia.

Mer info om Three Floyds Alpha King Pale Ale:

Ale

Omnipollo Nebolution

Varunummer: -, Fat 200ml, -kr, Alkoholhalt: 10.5%

Ölhundbetyg

8

Omnipollo har visst börjat mata ur sig humlemonster på löpande band, och den senaste i ledet är Nebolution som är en uppskalad variant av deras prisbelönta DIPA Nebuchadnezzar. Alltså fyra gånger så mycket humle (Simcoe) som i Nebuchadnezzar. Ölet släpps endast på fat i liten upplaga och kommer dyka upp på väl valda krogar inom det närmsta. Ölet kommer för övrigt också att finnas på årets upplaga av Copenhagen Beer Celebration i Köpenhamn den 2-3 maj.

Ölet är bryggt hos De Proefbrouwerij i Belgien och jag drack ölet hos Bishops Arms Folkungagatan.

Utseende: Gyllene bärnstensfärgad och klar förutom en lätt lätt disighet. Skummet är smutsvitt och fluffigt och lämnar fläckar på glaset.

Doft: Jämfört med Fatamorgana (som dracks samtidigt vid tillfället), eller Nebuchadnezzar för den delen, är det en mycket karamelligare och bittert/träigt barrig doft som slår emot en, mer än tropiskt juicig. Intensiv humlenärvaro som ger ifrån sig mycket barr och en mer tillbakalutad fruktighet av grapefrukt, litchi och röda äpplen, men också en lite salt ton som påminner om svett.

Smak: Söt/salt och karamellig med grapefrukt, litchi och en stadig barrig beska som växer. Sältan ifrån doften, karamelligheten och den barriga/träiga beskan ger ölet en lite mer rustik känsla. Men den behagliga fruktigheten med drag av både citrus, litchi och mer vardagliga frukter som äpple och päron ger ett hyfsat elegant intryck.

Mun: Större munkänsla med mjuk krämig kolsyra och bra lagom oljig textur.

En DIPA som väjer lite för det tropiska och vågar släppa fram lite karamellig sötma och hög barrig beska. Sältan som dyker upp kan bli påfrestande, men den klarar sig precis undan från att bli kvalmig tycker jag. Stor och potent med karamell och sälta, men även snyggt avvägd med lättsamma frukttoner som smyger sig på. Däremot påminner den inte det minsta om Nebuchadnezzar, och kopplingen känns förvirrande. Inte det bästa ölet som kommit från Omnipollo, men visst är det en humlebomb av rang!

 

Mer info om Omnipollo Nebolution:

Page 1 of 1712345»...Last »